Jesaja 64 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri Nya Levande Bibeln

Jesaja 64 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri
1 Ya RAB, adını düşmanlarına duyurmak için Keşke gökleri yarıp insen! Dağlar önünde sarsılsa! Gelişin, ateşin çalıları tutuşturmasına, Suyu kaynatmasına benzese! Uluslar senin önünde titrese! 3 Beklemediğimiz olağanüstü işler yaparak Yeryüzüne indin, dağlar önünde sarsıldı. 4 Çünkü kendisine umut bağlayanlar için Etkin olan tek Tanrı sensin; Senden başkasını hiçbir zaman hiç kimse işitmedi, Hiçbir kulak duymadı, hiçbir göz görmedi. 5 Doğru olanı sevinçle yapanların, Senin yollarından yürüyüp seni unutmayanların yardımına koşarsın. Ama onlara karşı uzun süre günah işlediğimizde öfkelendin. Nasıl kurtuluruz? 6 Hepimiz murdar olanlara benzedik, Bütün doğru işlerimiz kirli âdet bezi gibi. Yaprak gibi soluyoruz, Suçlarımız rüzgar gibi sürükleyip götürüyor bizi. 7 Adınla seni çağıran, sana tutunmak için çaba gösteren yok; Çünkü bizden yüz çevirdin, Suçlarımız yüzünden bizi tükettin. 8 Yine de Babamız sensin, ya RAB, Biz kiliz, sen çömlekçisin. Hepimiz senin ellerinin eseriyiz. 9 Ya RAB, fazla öfkelenme, Suçlarımızı sonsuza dek anma. Lütfen bak bize, hepimiz senin halkınız. 10 Kutsal kentlerin çölleşti, Siyon çöl oldu, Yeruşalim viraneye döndü. 11 Atalarımızın sana övgü sunduğu Kutsal ve görkemli tapınağımız yandı, Değer verdiğimiz her yer yıkıntıya döndü. 12 Bunlara karşın, ya RAB, Hâlâ kendini tutacak mısın, Suskun kalıp bize alabildiğine eziyet çektirecek misin?

Eskı Antlaşma © The Bible Society in Turkey 2001 Yeni Antlaşma © The Translation Trust 1987, 1994, 2001 Written permission is required from the copyright holders to use part or all of the text for purposes other than personal study.

Nya Levande Bibeln

Leran i krukmakarens hand

1 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro! 2 Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig. 3 Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade. 4 Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom. 5 Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar. Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta? 6 Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv. 7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder. 8 Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand. 9 Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk! 10 Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken. 11 Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta. 12 Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?