1Yusuf adamlarının önünde kendini tutamayıp, ‹‹Herkesi çıkarın buradan!›› diye bağırdı. Kendini kardeşlerine tanıttığında yanında kimse olmasın istiyordu.2O kadar yüksek sesle ağladı ki, Mısırlılar ağlayışını işitti. Bu haber firavunun ev halkına da ulaştı.3Yusuf kardeşlerine, ‹‹Ben Yusuf'um!›› dedi, ‹‹Babam yaşıyor mu?›› Kardeşleri donup kaldı, yanıt veremediler.4Yusuf, ‹‹Lütfen bana yaklaşın›› dedi. Onlar yaklaşınca Yusuf şöyle devam etti: ‹‹Mısır'a sattığınız kardeşiniz Yusuf benim.5Beni buraya sattığınız için üzülmeyin. Kendinizi suçlamayın. Tanrı insanlığı korumak için beni önden gönderdi.6Çünkü iki yıldır ülkede kıtlık var, beş yıl daha sürecek. Kimse çift süremeyecek, ekin biçemeyecek.7Tanrı yeryüzünde soyunuzu korumak ve harika biçimde canınızı kurtarmak için beni önünüzden gönderdi.8Beni buraya gönderen siz değilsiniz, Tanrı'dır. Beni firavunun başdanışmanı, sarayının efendisi, bütün Mısır ülkesinin yöneticisi yaptı.9Hemen babamın yanına gidin, ona oğlun Yusuf şöyle diyor deyin: ‹Tanrı beni Mısır ülkesine yönetici yaptı. Durma, yanıma gel.10Goşen bölgesine yerleşirsin; çocukların, torunların, davarların, sığırların ve sahip olduğun her şeyle birlikte yakınımda olursun.11Orada sana bakarım, çünkü kıtlık beş yıl daha sürecek. Yoksa sen de ailen ve sana bağlı olan herkes de perişan olursunuz.›12‹‹Hepiniz gözlerinizle görüyorsunuz, kardeşim Benyamin, sen de görüyorsun konuşanın gerçekten ben olduğumu.13Mısır'da ne denli güçlü olduğumu ve bütün gördüklerinizi babama anlatın. Babamı hemen buraya getirin.››14Sonra kardeşi Benyamin'in boynuna sarılıp ağladı. Benyamin de ağlayarak ona sarıldı.15Yusuf ağlayarak bütün kardeşlerini öptü. Sonra kardeşleri onunla konuşmaya başladı.16Yusuf'un kardeşlerinin geldiği haberi firavunun sarayına ulaşınca, firavunla görevlileri hoşnut oldu.17Firavun Yusuf'a şöyle dedi: ‹‹Kardeşlerine de ki, ‹Hayvanlarınızı yükleyip Kenan ülkesine gidin.18Babanızı ve ailelerinizi buraya getirin. Size Mısır'ın en iyi topraklarını vereceğim. Ülkenin kaymağını yiyeceksiniz.›19Onlara ayrıca şöyle demeni de buyuruyorum: ‹Çocuklarınızla karılarınız için Mısır'dan arabalar alın, babanızla birlikte buraya gelin.20Gözünüz arkada kalmasın, çünkü Mısır'da en iyi ne varsa sizin olacak.› ››21İsrail'in oğulları söyleneni yaptı. Firavunun buyruğu üzerine Yusuf onlara araba ve yol için azık verdi.22Hepsine birer kat yedek giysi, Benyamin'e ise üç yüz parça gümüşle beş kat yedek giysi verdi.23Böylece babasına Mısır'da en iyi ne varsa hepsiyle yüklü on eşek, yolculuk için buğday, ekmek ve azık yüklü on dişi eşek gönderdi.24Kardeşlerini yolcu ederken onlara, ‹‹Yolda kavga etmeyin›› dedi.25Yusuf'un kardeşleri Mısır'dan ayrılıp Kenan ülkesine, babaları Yakup'un yanına döndüler.26Ona, ‹‹Yusuf yaşıyor!›› dediler, ‹‹Üstelik Mısır'ın yöneticisi olmuş.›› Babaları donup kaldı, onlara inanmadı.27Yusuf'un kendilerine bütün söylediklerini anlattılar. Kendisini Mısır'a götürmek için Yusuf'un gönderdiği arabaları görünce, Yakup'un keyfi yerine geldi.28‹‹Tamam!›› dedi, ‹‹Oğlum Yusuf yaşıyor. Ölmeden önce gidip onu göreceğim.››
Nya Levande Bibeln
Josef sänder efter Jakob
1Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. "Gå ut härifrån allesammans", beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder,2grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao.3"Jag är Josef", sa han till sina bröder. "Lever verkligen far fortfarande?" Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade.4"Kom fram hit", sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: "Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten!5Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv.6Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd.7Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk.8Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land.9Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart!10Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger.11Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga.13Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!"14Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta.15Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom.16Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta.17Sedan sa Farao till Josef: "Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan18för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!'19Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far.20Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er."21Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan,22och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt.23Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan.24Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: "Gräla nu inte på vägen!"25De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.26"Josef lever", berättade de. "Han är härskare över hela Egyptens land!" Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten.27Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom.28Då sa han: "Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.