1.Mose 24 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

İshak ile Rebeka

1 İbrahim kocamış, iyice yaşlanmıştı. RAB onu her yönden kutsamıştı.

2 İbrahim, evindeki en yaşlı ve her şeyden sorumlu uşağına, ‹‹Elini uyluğumun altına koy*›› dedi,

3 ‹‹Yerin göğün Tanrısı RAB'bin adıyla ant içmeni istiyorum. Aralarında yaşadığım Kenanlılar'dan oğluma kız almayacaksın.

4 Oğlum İshak'a kız almak için benim ülkeme, akrabalarımın yanına gideceksin.››

5 Uşak, ‹‹Ya kız benimle bu ülkeye gelmek istemezse?›› diye sordu, ‹‹O zaman oğlunu geldiğin ülkeye götüreyim mi?››

6 İbrahim, ‹‹Sakın oğlumu oraya götürme!›› dedi,

7 ‹‹Beni baba ocağından, doğduğum ülkeden getiren, ‹Bu toprakları senin soyuna vereceğim› diyerek ant içen Göklerin Tanrısı RAB senin önünden meleğini gönderecek. Böylece oradan oğluma bir kız alabileceksin.

8 Eğer kız seninle gelmek istemezse, içtiğin ant seni bağlamaz. Yalnız, oğlumu oraya götürme.››

9 Bunun üzerine uşak elini efendisi İbrahim'in uyluğunun altına koyarak bu konuda ant içti.

10 Sonra efendisinden on deve alarak en iyi eşyalarla birlikte yola çıktı; Aram-Naharayim'e, Nahor'un yaşadığı kente gitti.

11 Develerini kentin dışındaki kuyunun yanına çöktürdü. Akşamüzeriydi, kadınların su almak için dışarı çıkacakları zamandı.

12 Uşak, ‹‹Ya RAB, efendim İbrahim'in Tanrısı, yalvarırım bugün beni başarılı kıl›› diye dua etti, ‹‹Efendim İbrahim'e iyilik et.

13 İşte, pınarın başında bekliyorum. Kentin kızları su almaya geliyorlar.

14 Birine, ‹Lütfen testini indir, biraz su içeyim› diyeceğim. O da, ‹Sen iç, ben de develerine içireyim› derse, bileceğim ki o kız kulun İshak için seçtiğin kızdır. Böylece efendime iyilik ettiğini anlayacağım.››

15 O duasını bitirmeden, İbrahim'in kardeşi Nahor'la karısı Milka'nın oğlu Betuel'in kızı Rebeka, omuzunda su testisiyle dışarı çıktı.

16 Çok güzel bir genç kızdı. Ona erkek eli değmemişti. Pınara gitti, testisini doldurup geri döndü.

17 Uşak onu karşılamaya koştu, ‹‹Lütfen testinden biraz su ver, içeyim›› dedi.

18 Rebeka, ‹‹İç, efendim›› diyerek hemen testisini indirdi, içmesi için ona uzattı.

19 Ona su verdikten sonra, ‹‹Develerin için de su çekeyim›› dedi, ‹‹Kanıncaya kadar içsinler.››

20 Çabucak suyu hayvanların teknesine boşalttı, yine su çekmek için kuyuya koştu. Adamın bütün develeri için su çekti.

21 Adam RAB'bin yolunu açıp açmadığını anlamak için sessizce genç kızı süzüyordu.

22 Develer su içtikten sonra, adam bir beka* ağırlığında altın bir burun halkasıyla on şekel* ağırlığında iki altın bilezik çıkardı.

23 ‹‹Lütfen söyle, kimin kızısın sen?›› diye sordu, ‹‹Babanın evinde geceyi geçirebileceğimiz bir yer var mı?››

24 Kız, ‹‹Milka'yla Nahor'un oğlu Betuel'in kızıyım›› diye karşılık verdi,

25 ‹‹Bizde saman ve yem bol, geceyi geçirebileceğiniz yer de var.››

26 Adam eğilip RAB'be tapındı.

27 ‹‹Efendim İbrahim'in Tanrısı RAB'be övgüler olsun›› dedi, ‹‹Sevgisini, sadakatini efendimden esirgemedi. Efendimin akrabalarının evine giden yolu bana gösterdi.››

28 Kız annesinin evine koşup olanları anlattı.

29 Rebeka'nın Lavan adında bir kardeşi vardı. Lavan pınarın başındaki adama doğru koştu.

30 Kızkardeşinin burnundaki halkayı, kollarındaki bilezikleri görmüştü. Rebeka adamın kendisine söylediklerini de anlatınca, Lavan adamın yanına gitti. Adam pınarın başında, develerinin yanında duruyordu.

31 Lavan, ‹‹Eve buyur, ey RAB'bin kutsadığı adam›› dedi, ‹‹Niçin dışarıda bekliyorsun? Senin için oda, develerin için yer hazırladım.››

32 Böylece adam eve girdi. Lavan develerin kolanlarını çözdü, onlara saman ve yem verdi. Adamla yanındakilere ayaklarını yıkamaları için su getirdi.

33 Önüne yemek konulunca, adam, ‹‹Niçin geldiğimi anlatmadan yemek yemeyeceğim›› dedi. Lavan, ‹‹Öyleyse anlat›› diye karşılık verdi.

34 Adam, ‹‹Ben İbrahim'in uşağıyım›› dedi,

35 ‹‹RAB efendimi alabildiğine kutsadı. Onu zengin etti. Ona davar, sığır, altın, gümüş, erkek ve kadın köleler, develer, eşekler verdi.

36 Karısı Sara ileri yaşta efendime bir oğul doğurdu. Efendim sahip olduğu her şeyi oğluna verdi.

37 ‹Ülkelerinde yaşadığım Kenanlılar'dan oğluma kız almayacaksın. Oğluma kız almak için babamın ailesine, akrabalarımın yanına gideceksin› diyerek bana ant içirdi.

39 ‹‹Efendime, ‹Ya kız benimle gelmezse?› diye sordum.

40 ‹‹Efendim, ‹Yolunda yürüdüğüm RAB meleğini seninle gönderecek, yolunu açacak› dedi, ‹Akrabalarımdan, babamın ailesinden oğluma bir kız getireceksin.

41 İçtiğin anttan ancak akrabalarımın yanına vardığında sana kızı vermezlerse, evet, ancak o zaman özgür olabilirsin.›

42 ‹‹Bugün pınarın başına geldiğimde şöyle dua ettim: ‹Ya RAB, efendim İbrahim'in Tanrısı, yalvarırım yolumu aç.

43 İşte pınarın başında bekliyorum. Su almaya gelen kızlardan birine, lütfen testinden bana biraz su ver, içeyim, diyeceğim.

44 O da, sen iç, develerin için de su çekeyim derse, anlayacağım ki efendimin oğlu için RAB'bin seçtiği kız odur.›

45 ‹‹Ben içimden dua ederken, Rebeka omuzunda su testisiyle dışarı çıktı. Pınar başına gidip su aldı. Ona, ‹Lütfen, biraz su ver, içeyim› dedim.

46 ‹‹Rebeka hemen testisini omuzundan indirdi, ‹İç efendim› dedi, ‹Ben de develerine içireyim.› Ben içtim. Develere de su verdi.

47 ‹‹Ona, ‹Kimin kızısın sen?› diye sordum. ‹‹ ‹Milka'yla Nahor'un oğlu Betuel'in kızıyım› dedi. ‹‹Bunun üzerine burnuna halka, kollarına bilezik taktım.

48 Eğilip RAB'be tapındım. Efendimin oğluna kardeşinin torununu almak için bana doğru yolu gösteren efendim İbrahim'in Tanrısı RAB'be övgüler sundum.

49 Şimdi efendime sevgi ve sadakat mı göstereceksiniz, yoksa olmaz mı diyeceksiniz, bana bildirin. Öyle ki, ben de ne yapacağıma karar vereyim.››

50 Lavan'la Betuel, ‹‹Bu RAB'bin işi›› diye karşılık verdiler, ‹‹Biz sana ne iyi, ne kötü diyebiliriz.

51 İşte Rebeka burada. Al götür. RAB'bin buyurduğu gibi efendinin oğluna karı olsun.››

52 İbrahim'in uşağı bu sözleri duyunca, yere kapanarak RAB'be tapındı.

53 Rebeka'ya altın, gümüş takımlar, giysiler, kardeşiyle annesine de değerli eşyalar çıkarıp verdi.

54 Sonra yanındakilerle birlikte yedi, içti. Geceyi orada geçirdiler. Sabah kalkınca İbrahim'in uşağı, ‹‹Beni yolcu edin, efendime döneyim›› dedi.

55 Rebeka'nın kardeşiyle annesi, ‹‹Bırak kız on gün kadar bizimle kalsın, sonra gidersin›› diye karşılık verdiler.

56 Adam, ‹‹Madem RAB yolumu açtı, beni geciktirmeyin›› dedi, ‹‹İzin verin, efendime döneyim.››

57 ‹‹Kızı çağırıp ona soralım›› dediler.

58 Rebeka'yı çağırıp, ‹‹Bu adamla gitmek istiyor musun?›› diye sordular. Rebeka, ‹‹İstiyorum›› dedi.

59 Böylece Rebeka'yla dadısını, İbrahim'in uşağıyla adamlarını uğurlamaya çıktılar.

60 Rebeka'yı şöyle kutsadılar: ‹‹Ey kızkardeşimiz, Binlerce, on binlerce kişiye analık et, Soyun düşmanlarının kentlerini mülk edinsin.››

61 Rebeka'yla genç hizmetçileri hazırlanıp develere binerek İbrahim'in uşağını izlediler. Uşak Rebeka'yı alıp oradan ayrıldı.

62 İshak Beer-Lahay-Roi'den gelmişti. Çünkü Negev bölgesinde yaşıyordu.

63 Akşamüzeri düşünmek için tarlaya gitti. Başını kaldırdığında develerin yaklaştığını gördü.

64 Rebeka İshak'ı görünce deveden indi,

65 İbrahim'in uşağına, ‹‹Tarladan bizi karşılamaya gelen şu adam kim?›› diye sordu. Uşak, ‹‹Efendim›› diye karşılık verdi. Rebeka peçesini alıp yüzünü örttü.

66 Uşak bütün yaptıklarını İshak'a anlattı.

67 İshak Rebeka'yı annesi Sara'nın yaşamış olduğu çadıra götürüp onunla evlendi. Böylece Rebeka İshak'ın karısı oldu. İshak onu sevdi. Annesinin ölümünden sonra onunla avunç buldu.

Eskı Antlaşma © The Bible Society in Turkey 2001 Yeni Antlaşma © The Translation Trust 1987, 1994, 2001 Written permission is required from the copyright holders to use part or all of the text for purposes other than personal study.

Nya Levande Bibeln

Isak gifter sig med Rebecka

1 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt.

2 En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare:

3 "Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten.

4 Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där."

5 "Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån?" frågade tjänaren. "Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?"

6 "Nej, det får du inte göra vad som än händer", varnade Abraham.

7 "Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru.

8 Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit."

9 Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner.

10 Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak.

11 Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.

12 "Herre, min husbondes Gud", bad han, "visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag.

13 Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten.

14 Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är."

15 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka.

17 Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka.

18 "Javisst", sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka.

19 Sedan sa hon: "Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill."

20 Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog.

21 Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte.

22 När kamelerna hade slutat att dricka, tog han fram ett guldörhänge som vägde fem gram, och två tunga guldarmband.

23 "Vems dotter är du?" frågade han. "Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?"

24 "Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nahor", svarade hon.

25 "Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också."

26 Mannen stod där en stund med huvudet böjt och bad till Herren:

27 "Tack Herre, du som är min herre Abrahams Gud. Tack för att du är så trogen och sann mot honom att du har lett mig direkt till en familj som är släkt med min husbonde."

28 Flickan sprang hem för att berätta för sina närmaste vad som hänt.

29 När nu hennes bror Laban såg örhänget och armbanden på sin systers handleder och hörde berättelsen, sprang han ut till källan, där mannen fortfarande stod med sina kameler, och han sa till honom:

31 "Kom och bo hos oss, min vän. Varför står du här utanför staden, när vi redan har rum i ordning åt dig och en plats iordningställd åt kamelerna?"

32 Då följde mannen med Laban hem, och Laban gav honom halm för kamelerna att ligga på och mat åt dem och vatten åt kameldrivarna, så att de kunde tvätta sina fötter.

33 Sedan serverades kvällsmåltiden. Men den gamle mannen sa: "Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här."Och Laban sa: "Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!"

34 "Jag är Abrahams tjänare", förklarade han.

35 "Herren har gett min husbonde så många välsignelser att han är en stor man där han bor. Gud har gett honom fårhjordar och boskapshjordar, han är rik på silver och guld och har många slavar och kameler och åsnor.

36 När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt min husbonde, och min husbonde har gett honom allt han äger.

37 Min husbonde har också fått mig att lova att inte låta Isak gifta sig med någon av ortens flickor.

38 Därför har jag fått order att bege mig till hans släktingar här i detta avlägsna land, till hans brors familj, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. När jag frågade honom:

39 'Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?' svarade han:

40 'Hon kommer att vilja det, för min Herre, i vars gemenskap jag har vandrat, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att bli framgångsrikt. Ja, leta rätt på en flicka bland mina släktingar, från min brors familj.

41 Du har lovat under ed att gå och fråga dem. Om de inte vill skicka någon, så är du befriad från ditt löfte.'

42 När jag i dag på eftermiddagen kom till brunnen, bad jag denna bön: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du planerar att göra mitt uppdrag framgångsrikt, får du leda mig på detta sätt:

43 Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: "Var snäll och ge mig lite vatten att dricka"

44 och hon ska svara: "Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också!" Låt den flickan vara den som du har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son!'

45 Innan jag hade slutat tala kom Rebecka med sin vattenkanna på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde kannan. Jag sa till henne: 'Ge mig något att dricka!'

46 Snabbt lyfte hon ner kannan från axeln, så att jag kunde dricka, och sa till mig: 'Javisst, herre, och jag ska vattna kamelerna också!' Och det gjorde hon!

47 Då frågade jag henne: 'Vems familj kommer du ifrån?' Och hon sa till mig: 'Nahors. Min far heter Betuel, Nahors och hans fru Milkas son.' Då gav jag henne örhänget och armbanden.

48 Sedan böjde jag mitt huvud och tillbad och välsignade Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj.

49 Säg därför 'ja' eller 'nej' till mig. Vill ni, eller vill ni inte, vara goda mot min husbonde och göra vad som är rätt? När ni svarar mig, vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen."

50 Då svarade Laban och Betuel: "Herren har tydligen fört dig hit, så vad kan vi säga?

51 Ta henne och gå! Ja, låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt."

52 Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner på sina knän inför Herren.

53 Sedan gav han Rebecka juveler, insatta i rent guld och silver, och underbara kläder, och han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror.

54 De åt en kvällsmåltid, och tjänaren och männen som var med honom stannade där över natten. Men tidigt nästa morgon sa han: "Låt mig resa tillbaka till min husbonde!"

55 "Men vi vill att Rebecka ska stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!" utropade hennes mor och bror. "Sedan kan hon resa."

56 Men han bad: "Hindra mig inte att resa. Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats, och jag vill rapportera om detta till min husbonde."

57 "Nåväl", sa de. "Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker."

58 Då ropade de på Rebecka. "Är du villig att resa med denne man?" frågade de henne. Och hon svarade: "Ja, det vill jag."

59 De sa då adjö till henne och skickade med den kvinna som hade varit hennes sköterska i barndomen,

60 och de välsignade Rebecka med denna välsignelse: "Vår kära syster, må du bli mor till många miljoner! Måtte dina ättlingar vinna över alla sina fiender."

61 Rebecka och hennes tjänarinnor steg upp på kamelerna och följde med honom.

62 Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer-Lahai-Roi.

63 När han en kväll tog en promenad över åkrarna försjunken i tankar, tittade han upp och såg kamelerna komma.

64 Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner.

65 "Vem är denne man, som vandrar över åkrarna för att möta oss?" frågade hon tjänaren. Han svarade: "Det är min husbondes son." Då drog hon sin slöja över ansiktet.

66 Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak.

67 Isak förde Rebecka till sin mors tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.