Matthäus 27 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Yahuda Kendini Asıyor

1 Sabah olunca bütün başkâhinlerle halkın ileri gelenleri, İsa'yı ölüm cezasına çarptırmak konusunda anlaştılar. 2 O'nu bağladılar ve götürüp Vali Pilatus'a teslim ettiler. 3 İsa'ya ihanet eden Yahuda, O'nun mahkûm edildiğini görünce yaptığına pişman oldu. Otuz gümüşü başkâhinlere ve ileri gelenlere geri götürdü. 4 ‹‹Ben suçsuz birini ele vermekle günah işledim›› dedi. Onlar ise, ‹‹Bundan bize ne? Onu sen düşün›› dediler. 5 Yahuda paraları tapınağın içine fırlatarak oradan ayrıldı, gidip kendini astı. 6 Paraları toplayan başkâhinler, ‹‹Kan bedeli olan bu paraları tapınağın hazinesine koymak doğru olmaz›› dediler. 7 Kendi aralarında anlaşarak bu parayla yabancılar için mezarlık yapmak üzere Çömlekçi Tarlası'nı satın aldılar. 8 Bunun için bu tarlaya bugüne dek ‹‹Kan Tarlası›› denilmiştir. 9 Böylece Peygamber Yeremya aracılığıyla bildirilen şu söz yerine gelmiş oldu: ‹‹İsrailoğulları'ndan kimilerinin O'na biçtikleri değerin karşılığı olan Otuz gümüşü aldılar; Rab'bin bana buyurduğu gibi, Çömlekçi Tarlası'nı satın almak için harcadılar.››

İsa Vali Pilatus'un Önünde

11 İsa valinin önüne çıkarıldı. Vali O'na, ‹‹Sen Yahudiler'in Kralı mısın?›› diye sordu. İsa, ‹‹Söylediğin gibidir›› dedi. 12 Başkâhinlerle ileri gelenler O'nu suçlayınca hiç karşılık vermedi. 13 Pilatus O'na, ‹‹Senin aleyhinde yaptıkları bunca tanıklığı duymuyor musun?›› dedi. 14 İsa tek konuda bile ona yanıt vermedi. Vali buna çok şaştı. 15 Her Fısıh Bayramı'nda vali, halkın istediği bir tutukluyu salıvermeyi adet edinmişti. 16 O günlerde Barabba adında ünlü bir tutuklu vardı. 17 Halk bir araya toplandığında, Pilatus onlara, ‹‹Sizin için kimi salıvermemi istersiniz, Barabba'yı mı, Mesih denen İsa'yı mı?›› diye sordu. 18 İsa'yı kıskançlıktan ötürü kendisine teslim ettiklerini biliyordu. 19 Pilatus yargı kürsüsünde otururken karısı ona, ‹‹O doğru adama dokunma. Dün gece rüyamda O'nun yüzünden çok sıkıntı çektim›› diye haber gönderdi. 20 Başkâhinler ve ileri gelenler ise, Barabba'nın salıverilmesini ve İsa'nın öldürülmesini istesinler diye halkı kışkırttılar. 21 Vali onlara şunu sordu: ‹‹Sizin için hangisini salıvermemi istersiniz?›› ‹‹Barabba'yı›› dediler. 22 Pilatus, ‹‹Öyleyse Mesih denen İsa'yı ne yapayım?›› diye sordu. Hep bir ağızdan, ‹‹Çarmıha gerilsin!›› dediler. 23 Pilatus, ‹‹O ne kötülük yaptı ki?›› diye sordu. Onlar ise daha yüksek sesle, ‹‹Çarmıha gerilsin!›› diye bağrışıp durdular. 24 Pilatus, elinden bir şey gelmediğini, tersine, bir kargaşalığın başladığını görünce su aldı, kalabalığın önünde ellerini yıkayıp şöyle dedi: ‹‹Bu adamın kanından ben sorumlu değilim. Bu işe siz bakın!›› 25 Bütün halk şu karşılığı verdi: ‹‹O'nun kanının sorumluluğu bizim ve çocuklarımızın üzerinde olsun!›› 26 Bunun üzerine Pilatus onlar için Barabba'yı salıverdi. İsa'yı ise kamçılattıktan sonra çarmıha gerilmek üzere askerlere teslim etti.

Askerlerin İsa'yı Aşağılaması

27 Sonra valinin askerleri İsa'yı vali konağına götürüp bütün taburu başına topladılar. 28 O'nu soyup üzerine kırmızı bir kaftan geçirdiler. 29 Dikenlerden bir taç örüp başına koydular, sağ eline de bir kamış tutturdular. Önünde diz çöküp, ‹‹Selam, ey Yahudiler'in Kralı!›› diyerek O'nunla alay ettiler. 30 Üzerine tükürdüler, kamışı alıp başına vurdular. 31 O'nunla böyle alay ettikten sonra kaftanı üzerinden çıkarıp kendi giysilerini giydirdiler ve çarmıha germeye götürdüler.

İsa Çarmıha Geriliyor

32 Dışarı çıktıklarında Simun adında Kireneli bir adama rastladılar. İsa'nın çarmıhını ona zorla taşıttılar. 33 Golgota, yani Kafatası denilen yere vardıklarında içmesi için İsa'ya ödle karışık şarap verdiler. İsa bunu tadınca içmek istemedi. 35 Askerler O'nu çarmıha gerdikten sonra kura çekerek giysilerini aralarında paylaştılar. 36 Sonra oturup yanında nöbet tuttular. 37 Başının üzerine, diye yazan bir suç yaftası astılar. 38 İsa'yla birlikte, biri sağında öbürü solunda olmak üzere iki haydut da çarmıha gerildi. 39 Oradan geçenler başlarını sallayıp İsa'ya sövüyor, ‹‹Hani sen tapınağı yıkıp üç günde yeniden kuracaktın? Haydi, kurtar kendini! Tanrı'nın Oğlu'ysan çarmıhtan in!›› diyorlardı. 41 Başkâhinler, din bilginleri ve ileri gelenler de aynı şekilde O'nunla alay ederek, ‹‹Başkalarını kurtardı, kendini kurtaramıyor›› diyorlardı. ‹‹İsrail'in Kralı imiş! Şimdi çarmıhtan aşağı insin de O'na iman edelim. 43 Tanrı'ya güveniyordu; Tanrı O'nu seviyorsa, kurtarsın bakalım! Çünkü, ‹Ben Tanrı'nın Oğlu'yum› demişti.›› 44 İsa'yla birlikte çarmıha gerilen haydutlar da O'na aynı şekilde hakaret ettiler.

İsa'nın Ölümü

45 Öğleyin on ikiden üçe kadar bütün ülkenin üzerine karanlık çöktü. 46 Saat üçe doğru İsa yüksek sesle, ‹‹Eli, Eli, lema şevaktani?›› yani, ‹‹Tanrım, Tanrım, beni neden terk ettin?›› diye bağırdı. 47 Orada duranlardan bazıları bunu işitince, ‹‹Bu adam İlyas'ı çağırıyor›› dediler. 48 İçlerinden biri hemen koşup bir sünger getirdi, ekşi şaraba batırıp bir kamışın ucuna takarak İsa'ya içirdi. 49 Öbürleri ise, ‹‹Dur bakalım, İlyas gelip O'nu kurtaracak mı?›› dediler. 50 İsa, yüksek sesle bir kez daha bağırdı ve ruhunu teslim etti. 51 O anda tapınaktaki perde yukarıdan aşağıya yırtılarak ikiye bölündü. Yer sarsıldı, kayalar yarıldı. 52 Mezarlar açıldı, ölmüş olan birçok kutsal kişinin cesetleri dirildi. 53 Bunlar mezarlarından çıkıp İsa'nın dirilişinden sonra kutsal kente girdiler ve birçok kimseye göründüler. 54 İsa'yı bekleyen yüzbaşı ve beraberindeki askerler, depremi ve öbür olayları görünce dehşete kapıldılar, ‹‹Bu gerçekten Tanrı'nın Oğlu'ydu!›› dediler. 55 Orada, olup bitenleri uzaktan izleyen birçok kadın vardı. Bunlar, Celile'den İsa'nın ardından gelip O'na hizmet etmişlerdi. 56 Aralarında Mecdelli Meryem, Yakup ile Yusuf'un annesi Meryem ve Zebedi oğullarının annesi de vardı.

İsa'nın Gömülmesi

57 Akşama doğru Yusuf adında zengin bir Aramatyalı geldi. O da İsa'nın bir öğrencisiydi. 58 Pilatus'a gidip İsa'nın cesedini istedi. Pilatus da cesedin ona verilmesini buyurdu. 59 Yusuf cesedi aldı, temiz keten beze sardı, kayaya oydurduğu kendi yeni mezarına yatırdı. Mezarın girişine büyük bir taş yuvarlayıp oradan ayrıldı. 61 Mecdelli Meryem ile öteki Meryem ise orada, mezarın karşısında oturuyorlardı. 62 Ertesi gün, yani Hazırlık Günü'nden sonraki gün, başkâhinlerle Ferisiler Pilatus'un önünde toplanarak, ‹‹Efendimiz›› dediler, ‹‹O aldatıcının, daha yaşarken, ‹Ben öldükten üç gün sonra dirileceğim› dediğini hatırlıyoruz. 64 Onun için buyruk ver de üçüncü güne dek mezarı güvenlik altına alsınlar. Yoksa öğrencileri gelir, cesedini çalar ve halka, ‹Ölümden dirildi› derler. Son aldatmaca ilkinden beter olur.›› 65 Pilatus onlara, ‹‹Yanınıza asker alın, gidip mezarı dilediğiniz gibi güvenlik altına alın›› dedi. 66 Onlar da askerlerle birlikte gittiler, taşı mühürleyip mezarı güvenlik altına aldılar.

Nya Levande Bibeln

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

1 Tidigt nästa morgon samlades alla översteprästerna och folkets ledare igen och bestämde att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.*

Judas begår självmord

3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig. Och han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de 30 silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.””Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.” 5 Då slängde Judas pengarna på golvet i templet och gick bort därifrån och hängde sig. 6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”Vi kan inte lägga dem i offerkistan, eftersom Moses lag* förbjuder oss att ta emot pengar som betalats för ett mord.” 7 Så efter en del diskussion bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern, som sedan användes som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ’Blodsåkern’. 9 Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jeremia: ”De tog de 30 silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”*

Jesus förhörs av Pilatus

11 Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst. 13 ”Hör du inte vad de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.

Pilatus dömer Jesus till döden

15 Vid påskhögtiden* brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri. 16 Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas*. 17 När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: ”Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?” 18 Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. 19 Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: ”Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull.” 20 Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när Pilatus en andra gång frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!” 22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus.”Spika fast honom på ett kors!” skrek de. 23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!” 24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!” 25 Folket skrek tillbaka: ”Vi och våra barn tar på oss ansvaret!”* 26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.

De romerska soldaterna hånar Jesus

27 De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd* soldatkappa 29 och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.

Jesus spikas fast på ett kors

32 På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene* som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34 gav soldaterna Jesus vin blandat med galla.* Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det. 35 När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung”. 38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. 39 Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: 40 ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!” 41 Översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom.* Han har ju sagt att han är Guds Son.” 44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.

Jesus dör på korset

45 När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).* 47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia*. 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste* i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att 52 gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många. 54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds son.” 55 Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.

Jesus begravs

57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Vakter placeras vid graven

62 Nästa dag, som var vilodagen*, kom översteprästerna och fariseerna* till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång sa att han skulle bli levande igen efter tre* dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans efterföljare inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle vi få ett ännu större problem att ta itu med.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.” 66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter för att skydda den från intrång.

Matthäus 27 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri Nya Levande Bibeln