Lukas 19 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

İsa ile Zakkay

1 İsa Eriha'ya girdi. Kentin içinden geçiyordu. 2 Orada vergi görevlilerinin başı olan, Zakkay adında zengin bir adam vardı. 3 İsa'nın kim olduğunu görmek istiyor, ama boyu kısa olduğu için kalabalıktan ötürü göremiyordu. 4 İsa'yı görebilmek için önden koşup bir yabanıl incir ağacına tırmandı. Çünkü İsa oradan geçecekti. 5 İsa oraya varınca yukarı bakıp, ‹‹Zakkay, çabuk aşağı in!›› dedi. ‹‹Bugün senin evinde kalmam gerekiyor.›› 6 Zakkay hızla aşağı indi ve sevinç içinde İsa'yı evine buyur etti. 7 Bunu görenlerin hepsi söylenmeye başladı: ‹‹Gidip günahkâr birine konuk oldu!›› dediler. 8 Zakkay ayağa kalkıp Rab'be şöyle dedi: ‹‹Ya Rab, işte malımın yarısını yoksullara veriyorum. Bir kimseden haksızlıkla bir şey aldımsa, dört katını geri vereceğim.›› 9 İsa dedi ki, ‹‹Bu ev bugün kurtuluşa kavuştu. Çünkü bu adam da İbrahim'in oğludur. 10 Nitekim İnsanoğlu, kaybolanı arayıp kurtarmak için geldi.››

Güvenilirlik Sınavı

11 Oradakiler bu sözleri dinlerken İsa konuşmasını bir benzetmeyle sürdürdü. Çünkü Yeruşalim'e yaklaşmıştı ve onlar, Tanrı'nın Egemenliği'nin hemen ortaya çıkacağını sanıyorlardı. 12 Bu nedenle İsa şöyle dedi: ‹‹Soylu bir adam, kral atanıp dönmek üzere uzak bir ülkeye gitti. 13 Gitmeden önce kölelerinden onunu çağırıp onlara birer mina verdi. ‹Ben dönünceye dek bu paraları işletin› dedi. 14 ‹‹Ne var ki, ülkesinin halkı adamdan nefret ediyordu. Arkasından temsilciler göndererek, ‹Bu adamın üzerimize kral olmasını istemiyoruz› diye haber ilettiler. 15 ‹‹Adam kral atanmış olarak geri döndüğünde, parayı vermiş olduğu köleleri çağırtıp ne kazandıklarını öğrenmek istedi. 16 Birincisi geldi, ‹Efendimiz› dedi, ‹Senin bir minan on mina daha kazandı.› 17 ‹‹Efendisi ona, ‹Aferin, iyi köle!› dedi. ‹En küçük işte güvenilir olduğunu gösterdiğin için on kent üzerinde yetkili olacaksın.› 18 ‹‹İkincisi gelip, ‹Efendimiz, senin bir minan beş mina daha kazandı› dedi. 19 ‹‹Efendisi ona da, ‹Sen beş kent üzerinde yetkili olacaksın› dedi. 20 ‹‹Başka biri geldi, ‹Efendimiz› dedi, ‹İşte senin minan! Onu bir mendile sarıp sakladım. 21 Çünkü senden korktum, sert adamsın; kendinden koymadığını alır, ekmediğini biçersin.› 22 ‹‹Efendisi ona, ‹Ey kötü köle, seni kendi ağzından çıkan sözle yargılayacağım› dedi. ‹Kendinden koymadığını alan, ekmediğini biçen sert bir adam olduğumu bildiğine göre, 23 neden paramı faize vermedin? Ben de geldiğimde onu faiziyle geri alırdım.› 24 ‹‹Sonra çevrede duranlara, ‹Elindeki minayı alın, on minası olana verin› dedi. 25 ‹‹Ona, ‹Efendimiz› dediler, ‹Onun zaten on minası var!› 26 ‹‹O da, ‹Size şunu söyleyeyim, kimde varsa ona daha çok verilecek. Ama kimde yoksa, kendisinde olan da elinden alınacak› dedi. 27 ‹Beni kral olarak istemeyen o düşmanlarıma gelince, onları buraya getirin ve gözümün önünde kılıçtan geçirin!› ››

İsa'nın Yeruşalim'e Girişi

28 İsa, bu sözleri söyledikten sonra önden yürüyerek Yeruşalim'e doğru ilerledi. 29 Zeytin Dağı'nın yamacındaki Beytfaci ile Beytanya'ya yaklaştığında iki öğrencisini önden gönderdi. Onlara, ‹‹Karşıdaki köye gidin›› dedi, ‹‹Köye girince, üzerine daha hiç kimsenin binmediği, bağlı duran bir sıpa bulacaksınız. Onu çözüp bana getirin. 31 Biri size, ‹Onu niçin çözüyorsunuz?› diye sorarsa, ‹Rab'bin ona ihtiyacı var› dersiniz.›› 32 Gönderilen öğrenciler gittiler, her şeyi İsa'nın kendilerine anlattığı gibi buldular. 33 Sıpayı çözerlerken hayvanın sahipleri onlara, ‹‹Sıpayı niye çözüyorsunuz?›› dediler. 34 Onlar da, ‹‹Rab'bin ona ihtiyacı var›› karşılığını verdiler. 35 Sıpayı İsa'ya getirdiler, üzerine kendi giysilerini atarak İsa'yı üstüne bindirdiler. 36 İsa ilerlerken halk, giysilerini yola seriyordu. 37 İsa Zeytin Dağı'ndan aşağı inen yola yaklaştığı sırada, öğrencilerinden oluşan kalabalığın tümü, görmüş oldukları bütün mucizelerden ötürü, sevinç içinde yüksek sesle Tanrı'yı övmeye başladılar. 38 ‹‹Rab'bin adıyla gelen Kral'a övgüler olsun! Gökte esenlik, en yücelerde yücelik olsun!›› diyorlardı. 39 Kalabalığın içinden bazı Ferisiler O'na, ‹‹Öğretmen, öğrencilerini sustur!›› dediler. 40 İsa, ‹‹Size şunu söyleyeyim, bunlar susacak olsa, taşlar bağıracaktır!›› diye karşılık verdi.

İsa Yeruşalim için Ağlıyor

41 İsa Yeruşalim'e yaklaşıp kenti görünce ağladı. 42 ‹‹Keşke bugün sen de esenliğe giden yolu bilseydin›› dedi. ‹‹Ama şimdilik bu senin gözlerinden gizlendi. 43 Senin için öyle günler gelecek ki, düşmanların seni setlerle çevirecek, kuşatıp her yandan sıkıştıracaklar. 44 Seni de, bağrındaki çocukları da yere çalacaklar. Sende taş üstünde taş bırakmayacaklar. Çünkü Tanrı'nın senin yardımına geldiği zamanı farketmedin.››

İsa Satıcıları Tapınaktan Kovuyor

45 Sonra İsa tapınağın avlusuna girerek satıcıları dışarı kovmaya başladı. 46 Onlara, ‹‹ ‹Evim dua evi olacak› diye yazılmıştır. Ama siz onu haydut inine çevirdiniz›› dedi. 47 İsa her gün tapınakta öğretiyordu. Başkâhinler, din bilginleri ve halkın ileri gelenleri ise O'nu yok etmek istiyor, ama bunu nasıl yapacaklarını bilemiyorlardı. Çünkü bütün halk O'nu can kulağıyla dinliyordu.

Nya Levande Bibeln

Tullindrivaren Sackaios

1 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten, och en mycket rik man. 3 Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre. 5 Och när Jesus efter en stund kom fram till trädet såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag vill bli hembjuden till dig idag!” 6 Då skyndade sig Sackaios ner, och överlycklig tog han emot Jesus. 7 Detta retade folket, som förargat muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan ond och oärlig man?” 8 Men Sackaios ställde sig upp och förklarade för Jesus: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket tull av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!” 9 Jesus sa då till honom: ”Idag har räddningen kommit till dig och din familj, och du har blivit ett äkta Abrahams barn*. 10 För jag, Människosonen*, har kommit för att söka upp och rädda dem som var förlorade.”

Berättelsen om kungen och de tio förvaltarna

11 De som stod runt omkring lyssnade noga på vad Jesus sa, och eftersom de nu var ganska nära Jerusalem, passade han på att korrigera folkets missuppfattning om att han skulle börja regera som kung så snart han kom fram dit.* Han berättade för dem: 12 ”En man av kunglig släkt gav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.* 13 Och innan han reste kallade han till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa pengar* att dela på och förvalta. Han sa: ’Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.’ 14 Men hans landsmän hatade honom, och i protest sände de en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung. 15 När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer. 16 Den första mannen kom och rapporterade en väldig vinst. ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats’, sa han. 17 ’Bra!’, utropade kungen. ’Du är en pålitlig tjänare. Du har visat att du kan ta ansvar för lite. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’ 18 Nästa man kunde också rapportera en vinst, fem gånger så stor som den ursprungliga summan. 19 Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’ 20 Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21 Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut det som inte är ditt och skördar det du inte har sått.’ 22 Då röt kungen: ’Dina ord avslöjar dig. Du är en lat tjänare! Om du visste att jag var så hård, och att jag tänkte kräva tillbaka mer än du hade fått, 23 varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?’ 24 Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade den summa han fick.’ 25 ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tillräckligt!’ 26 ’Det stämmer’, sa kungen. ’Men jag försäkrar er, att den som rätt förvaltar det han har fått ska få mer, medan den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har. 27 Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, dem ska ni föra hit och avrätta här inför mig.’ ”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

28 Då Jesus hade avslutat denna berättelse, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina efterföljare. 29 När han kom i närheten av byarna Betfage och Betania vid Olivberget, skickade han iväg två av sina efterföljare 30 och sa: ”Gå till byn som ligger rakt framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 31 Om någon frågar varför ni tar den så säg bara: ’Herren behöver den.’ ” 32 De två efterföljarna gick då iväg och hittade åsnan precis som Jesus sagt. 33 Och när de höll på att lösgöra den kom ägarna och frågade: ”Vad gör ni? Varför tar ni åsnan?” 34 De svarade: ”Herren behöver den.” 35 Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. Och de la ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den. 36 När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar som en matta framför honom.* 37 Och då de närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, satte alla igång att ropa och sjunga och hylla Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort. 38 ”Leve kungen! Vi ärar dig som är sänd av Herren!*”, jublade de. ”Gud har slutit fred med oss! Ära till Gud i höjden!” 39 Men några fariseer* i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina efterföljare att inte ropa så där.” 40 Då svarade han dem: ”Jag försäkrar er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa istället!” 41 När de sedan kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt. 42 ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få frid”, sa han. ”Men nu är det för sent, friden är utom räckhåll. 43 Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44 De ska jämna dig med marken och invånarna ska dödas. Ja, de ska inte lämna en enda sten kvar på den andra, eftersom du inte tog det tillfälle Gud gav dig.”

Jesus rensar templet

45 Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev iväg de köpmän som höll till där.* 46 Han ropade åt dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”* 47 Efter det undervisade han varje dag på tempelplatsen. Översteprästerna och laglärarna* och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48 men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.

Lukas 19 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri Nya Levande Bibeln