Lukas 1 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

1 Sayın Teofilos, Birçok kişi aramızda olup bitenlerin tarihçesini yazmaya girişti. Nitekim başlangıçtan beri bu olayların görgü tanığı ve Tanrı sözünün hizmetkârı olanlar bunları bize ilettiler. Ben de bütün bu olayları ta başından özenle araştırmış biri olarak bunları sana sırasıyla yazmayı uygun gördüm. 4 Öyle ki, sana verilen bilgilerin doğruluğunu bilesin.

Yahya'nın Doğumu Önceden Bildiriliyor

5 Yahudiye Kralı Hirodes zamanında, Aviya bölüğünden Zekeriya adında bir kâhin vardı. Harun soyundan gelen karısının adı ise Elizabet'ti. 6 Her ikisi de Tanrı'nın gözünde doğru kişilerdi, Rab'bin bütün buyruk ve kurallarına eksiksizce uyarlardı. 7 Elizabet kısır olduğu için çocukları olmuyordu. İkisinin de yaşı ilerlemişti. 8 Zekeriya, hizmet sırasının kendi bölüğünde olduğu bir gün, Tanrı'nın önünde kâhinlik görevini yerine getiriyordu. 9 Kâhinlik geleneği uyarınca Rab'bin Tapınağı'na girip buhur yakma görevi kurayla ona verilmişti. 10 Buhur yakma saatinde bütün halk topluluğu dışarıda dua ediyordu. 11 Bu sırada, Rab'bin bir meleği buhur sunağının sağında durup Zekeriya'ya göründü. 12 Zekeriya onu görünce şaşırdı, korkuya kapıldı. 13 Melek, ‹‹Korkma, Zekeriya›› dedi, ‹‹Duan kabul edildi. Karın Elizabet sana bir oğul doğuracak, adını Yahya koyacaksın. 14 Sevinip coşacaksın. Birçokları da onun doğumuna sevinecek. 15 O, Rab'bin gözünde büyük olacak. Hiç şarap ve içki içmeyecek; daha annesinin rahmindeyken Kutsal Ruh'la dolacak. 16 İsrailoğulları'ndan birçoğunu, Tanrıları Rab'be döndürecek. 17 Babaların yüreklerini çocuklarına döndürmek, söz dinlemeyenleri doğru kişilerin anlayışına yöneltmek ve Rab için hazırlanmış bir halk yetiştirmek üzere, İlyas'ın ruhu ve gücüyle Rab'bin önünden gidecektir.›› 18 Zekeriya meleğe, ‹‹Bundan nasıl emin olabilirim?›› dedi. ‹‹Çünkü ben yaşlandım, karımın da yaşı ilerledi.›› 19 Melek ona şöyle karşılık verdi: ‹‹Ben Tanrı'nın huzurunda duran Cebrail'im. Seninle konuşmak ve bu müjdeyi sana bildirmek için gönderildim. 20 İşte, belirlenen zamanda yerine gelecek olan sözlerime inanmadığın için dilin tutulacak, bunların gerçekleşeceği güne dek konuşamayacaksın.›› 21 Zekeriya'yı bekleyen halk, onun tapınakta bu kadar uzun süre kalmasına şaştı. 22 Zekeriya ise dışarı çıktığında onlarla konuşamadı. O zaman tapınakta bir görüm gördüğünü anladılar. Kendisi onlara işaretler yapıyor, ama konuşamıyordu. 23 Görev süresi bitince Zekeriya evine döndü. 24 Bir süre sonra karısı Elizabet gebe kaldı ve beş ay evine kapandı. 25 ‹‹Bunu benim için yapan Rab'dir›› dedi. ‹‹Bu günlerde benimle ilgilenerek insanlar arasında utancımı giderdi.››

İsa'nın Doğumu Önceden Bildiriliyor

26 Elizabet'in hamileliğinin altıncı ayında Tanrı, Melek Cebrail'i Celile'de bulunan Nasıra adlı kente, Davut'un soyundan Yusuf adındaki adamla nişanlı kıza gönderdi. Kızın adı Meryem'di. 28 Onun yanına giren melek, ‹‹Selam, ey Tanrı'nın lütfuna erişen kız! Rab seninledir›› dedi. 29 Söylenenlere çok şaşıran Meryem, bu selamın ne anlama gelebileceğini düşünmeye başladı. 30 Ama melek ona, ‹‹Korkma Meryem›› dedi, ‹‹Sen Tanrı'nın lütfuna eriştin. 31 Bak, gebe kalıp bir oğul doğuracak, adını İsa koyacaksın. 32 O büyük olacak, kendisine ‹Yüceler Yücesi'nin Oğlu› denecek. Rab Tanrı O'na, atası Davut'un tahtını verecek. 33 O da sonsuza dek Yakup'un soyu üzerinde egemenlik sürecek, egemenliğinin sonu gelmeyecektir.›› 34 Meryem meleğe, ‹‹Bu nasıl olur? Ben erkeğe varmadım ki›› dedi. 35 Melek ona şöyle yanıt verdi: ‹‹Kutsal Ruh senin üzerine gelecek, Yüceler Yücesi'nin gücü sana gölge salacak. Bunun için doğacak olana kutsal, Tanrı Oğlu denecek. 36 Bak, senin akrabalarından Elizabet de yaşlılığında bir oğula gebe kaldı. Kısır bilinen bu kadın şimdi altıncı ayındadır. 37 Tanrı'nın yapamayacağı hiçbir şey yoktur.›› 38 ‹‹Ben Rab'bin kuluyum›› dedi Meryem, ‹‹Bana dediğin gibi olsun.›› Bundan sonra melek onun yanından ayrıldı.

Meryem, Elizabet'i Ziyaret Ediyor

39 O günlerde Meryem kalkıp aceleyle Yahuda'nın dağlık bölgesindeki bir kente gitti. 40 Zekeriya'nın evine girip Elizabet'i selamladı. 41 Elizabet Meryem'in selamını duyunca rahmindeki çocuk hopladı. Kutsal Ruh'la dolan Elizabet yüksek sesle şöyle dedi: ‹‹Kadınlar arasında kutsanmış bulunuyorsun, rahminin ürünü de kutsanmıştır! 43 Nasıl oldu da Rabbim'in annesi yanıma geldi? 44 Bak, selamın kulaklarıma eriştiği an, çocuk rahmimde sevinçle hopladı. 45 İman eden kadına ne mutlu! Çünkü Rab'bin ona söylediği sözler gerçekleşecektir.›› 46 Meryem de şöyle dedi: ‹‹Canım Rab'bi yüceltir; Ruhum, Kurtarıcım Tanrı sayesinde sevinçle coşar. 48 Çünkü O, sıradan biri olan kuluyla ilgilendi. İşte, bundan böyle bütün kuşaklar beni mutlu sayacak. 49 Çünkü Güçlü Olan, benim için büyük işler yaptı. O'nun adı kutsaldır. 50 Kuşaklar boyunca kendisinden korkanlara merhamet eder. 51 Bileğiyle büyük işler yaptı; Gururluları yüreklerindeki kuruntularla darmadağın etti. 52 Hükümdarları tahtlarından indirdi, Sıradan insanları yükseltti. 53 Aç olanları iyiliklerle doyurdu, Zenginleri ise elleri boş çevirdi. 54 Atalarımıza söz verdiği gibi, İbrahim'e ve onun soyuna sonsuza dek Merhamet etmeyi unutmayarak Kulu İsrail'in yardımına yetişti.›› 56 Meryem, üç ay kadar Elizabet'in yanında kaldı, sonra kendi evine döndü.

Yahya'nın Doğumu

57 Elizabet'in doğurma vakti geldi ve bir oğul doğurdu. 58 Komşularıyla akrabaları, Rab'bin ona ne büyük merhamet gösterdiğini duyunca, onun sevincine katıldılar. 59 Sekizinci gün çocuğun sünnetine geldiler. Ona babası Zekeriya'nın adını vereceklerdi. 60 Ama annesi, ‹‹Hayır, adı Yahya olacak›› dedi. 61 Ona, ‹‹Akrabaların arasında bu adı taşıyan kimse yok ki›› dediler. 62 Bunun üzerine babasına işaretle çocuğun adını ne koymak istediğini sordular. 63 Zekeriya bir yazı levhası istedi ve, ‹‹Adı Yahya'dır›› diye yazdı. Herkes şaşakaldı. 64 O anda Zekeriya'nın ağzı açıldı, dili çözüldü. Tanrı'yı överek konuşmaya başladı. 65 Çevrede oturanların hepsi korkuya kapıldı. Bütün bu olaylar, Yahudiye'nin dağlık bölgesinin her yanında konuşulur oldu. 66 Duyan herkes derin derin düşünüyor, ‹‹Acaba bu çocuk ne olacak?›› diyordu. Çünkü Rab onunla birlikteydi.

Zekeriya'nın Şükran İlahisi

67 Çocuğun babası Zekeriya, Kutsal Ruh'la dolarak şu peygamberlikte bulundu: 68 ‹‹İsrail'in Tanrısı Rab'be övgüler olsun! Çünkü halkının yardımına gelip onları fidyeyle kurtardı. 69 Eski çağlardan beri Kutsal peygamberlerinin ağzından bildirdiği gibi, Kulu Davut'un soyundan Bizim için güçlü bir kurtarıcı çıkardı; Düşmanlarımızdan, Bizden nefret edenlerin hepsinin elinden Kurtuluşumuzu sağladı. 72 Böylece atalarımıza merhamet ederek Kutsal antlaşmasını anmış oldu. 73 Nitekim bizi düşmanlarımızın elinden kurtaracağına Ve ömrümüz boyunca Kendi önünde kutsallık ve doğruluk içinde, Korkusuzca kendisine tapınmamızı sağlayacağına dair Atamız İbrahim'e ant içerek söz vermişti. 76 Sen de, ey çocuk, Yüceler Yücesi'nin peygamberi diye anılacaksın. Rab'bin yollarını hazırlamak üzere önünden gidecek Ve O'nun halkına, Günahlarının bağışlanmasıyla kurtulacaklarını bildireceksin. 78 Çünkü Tanrımız'ın yüreği merhamet doludur. O'nun merhameti sayesinde, Yücelerden doğan Güneş, Karanlıkta ve ölümün gölgesinde yaşayanlara ışık saçmak Ve ayaklarımızı esenlik yoluna yöneltmek üzere Yardımımıza gelecektir.›› 80 Çocuk büyüyor, ruhsal yönden güçleniyordu. İsrail halkına görüneceği güne dek ıssız yerlerde yaşadı.

Nya Levande Bibeln

Inledning

1 Käre Theofilos! Många har redan skrivit om Jesus liv och allt det som har hänt ibland oss. Deras berättelser bygger på det vi har hört från de ögonvittnen som var med från början och som sedan spred budskapet om Jesus. 3 Men nu vill också jag skriva ner allt i ordning för dig. Jag har noga gått igenom alla fakta ända från början, 4 för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. Här är min berättelse:

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

5 När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans fru Elisabet var en ättling till Aron, han som var stamfar till alla präster bland Israels folk. 6 Sakarias och Elisabet var båda mycket noga med att lyda Herren Gud och följa alla hans bud och regler. 7 Tyvärr hade de inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla. 8 Men en dag, när Sakarias avdelning tjänade som präster i templet, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i templet och tända rökelse inför Herren Gud, blev Sakarias utvald. 10 Och under tiden som rökoffret pågick stod folket utanför på tempelplatsen och bad. 11 Då plötsligt, medan Sakarias var därinne, fick han se en ängel från Herren stå till höger om altaret, och han blev fruktansvärt rädd. 13 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att meddela dig att Herren ska svara på din bön. Du och din fru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes*. 14 Hans födelse ska göra er mycket glada och lyckliga, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av Guds heliga Ande, redan innan han är född. 16 Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som Elia*, och han ska bli en föregångare till Messias*, den utlovade kungen, och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära papporna att älska sina barn, och hjälpa de upproriska att göra som Herren vill.” 18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på att detta verkligen kommer att hända? Jag är ju en gammal man och Elisabet kan inte få barn längre.” 19 Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står vid Guds tron. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet. 20 Men eftersom du inte trodde på mig, ska du bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För det jag har sagt ska bli verklighet vid den tid Gud har bestämt.” 21 Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. 22 Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. 23 När Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet, vände han tillbaka hem. 24 Och strax efteråt blev hans fru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. 25 ”Tänk vad Herren är god”, jublade hon. ”Han har låtit mig bli gravid, så att jag slipper att skämmas över att inte ha några barn.”

En ängel meddelar att Jesus ska födas

26 När Elisabet var gravid i sjätte månaden, sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. 27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef, och han tillhörde kung Davids släkt. 28 Ängeln Gabriel visade sig nu för henne och sa: ”Jag hälsar dig, Maria! Herren gläder sig över dig, och han är med dig!” 29 Maria blev alldeles förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Gud har något gott i beredskap åt dig. 31 Du ska bli med barn och föda en son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas Guds Son. Och Herren Gud ska göra honom till kung, för han ska ärva sin förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Israels folk* för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.” 34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska jag kunna bli med barn? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.” 35 Ängeln svarade: ”Guds heliga Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden! 37 Ingenting är omöjligt för Gud!” 38 Maria sa: ”Jag vill lyda Herren Gud och tjäna honom. Låt det bli som du har sagt.” Och sedan försvann ängeln.

Maria besöker Elisabet

39 Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande 42 och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn. 43 Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök. 44 I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage. 45 Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.” 46 Maria svarade:”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta! 47 Jag jublar över Gud, han som räddar mig! 48 Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka. 49 Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig. 50 Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom. 51 Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner. 52 Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han. 53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer. 54 Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder, 55 för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem.” 56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke. 58 Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull. 59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa. 60 Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 ”Varför det?” frågade de. ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg. 63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud. 65 Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt.” 67 Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa: 68 ”Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det. 69 Han sänder oss en mäktig räddare från sin tjänare kung Davids släkt, 70 precis som han för länge sedan lovade genom sina egna profeter, 71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss. 72 Gud har varit god mot våra förfäder, och han håller sitt heliga löfte till Abraham: 74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla, 75 och att vi ska få tillhöra Gud och vara skuldfria inför honom för evigt. 76 Och du, min lilla son, ska kallas en Guds profet, för du ska framföra Guds budskap om Herren innan han kommer och bana väg för honom. 77 Du ska visa hans folk att räddningen är här och att de kan få förlåtelse för sina synder. 78 För på grund av Guds kärlek och omsorg om oss, ska ett ljus komma ner till oss från höjden och lysa över alla som lever i mörker och dödsfruktan. Och detta ljus ska leda oss på fridens väg.” 80 Johannes växte sedan upp och blev andligt stark. Och han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle börja tala till Israels folk.

Lukas 1 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri Nya Levande Bibeln