1İsrailliler Mispa'da, ‹‹Bizden hiç kimse Benyaminoğulları'na kız vermeyecek›› diye ant içmişlerdi.2Halk Beytel'e geldi. Akşama dek orada, Tanrı'nın önünde oturup hıçkıra hıçkıra ağladılar.3‹‹Ey İsrail'in Tanrısı RAB!›› dediler, ‹‹Bugün İsrail'den bir oymağın eksilmesine yol açan böyle bir şey neden oldu?››4Ertesi gün erkenden kalkıp bir sunak yaptılar, orada yakmalık sunular ve esenlik sunuları sundular.5İsrailliler, ‹‹RAB'bin önüne çıkmak üzere toplandığımızda İsrail oymaklarından bize kimler katılmadı?›› diye sordular. Çünkü Mispa'da, RAB'bin önünde toplandıklarında kendilerine katılmayanların kesinlikle öldürüleceğine dair ant içmişlerdi.6İsrailliler Benyaminli kardeşleri için çok üzülüyorlardı. ‹‹İsrail bugün bir oymağını yitirdi›› dediler,7‹‹Sağ kalanlara eş olacak kızları bulmak için ne yapsak? Çünkü kızlarımızdan hiçbirini onlara eş olarak vermeyeceğimize RAB'bin adına ant içtik.››8Sonra, ‹‹Mispa'ya, RAB'bin önüne İsrail oymaklarından kim çıkmadı?›› diye sordular. Böylece Yaveş-Gilat'tan toplantıya, ordugaha kimsenin gelmediği ortaya çıktı.9Çünkü gelenler sayıldığında Yaveş-Gilat'tan kimsenin olmadığı anlaşılmıştı.10Bunun üzerine topluluk Yaveş-Gilat halkının üzerine on iki bin yiğit savaşçı gönderdi. ‹‹Gidin, Yaveş-Gilat halkını, kadın, çoluk çocuk demeden kılıçtan geçirin›› dediler,11‹‹Yapacağınız şu: Her erkeği ve erkek eli değmiş her kadını öldüreceksiniz.››12Yaveş-Gilat halkı arasında erkek eli değmemiş dört yüz kız bulup Kenan topraklarında bulunan Şilo'daki ordugaha getirdiler.13Ardından bütün topluluk Rimmon Kayalığı'ndaki Benyaminoğulları'na aracılar göndererek barış yapmayı önerdi.14Bunun üzerine Benyaminoğulları döndü. Topluluk Yaveş-Gilat halkından sağ bırakılan kızları onlara eş olarak verdi. Ama kızların sayısı Benyaminoğulları için yine de yeterli değildi.15İsrail halkı Benyaminoğulları'nın durumuna çok üzülüyordu. Çünkü RAB İsrail oymakları arasında birliği bozmuştu.16Topluluğun ileri gelenleri, ‹‹Benyaminoğulları'nın kadınları öldürüldüğüne göre, kalan erkeklere eş bulmak için ne yapsak?›› diyorlardı,17‹‹İsrail'den bir oymağın yok olup gitmemesi için sağ kalan Benyaminoğulları'nın mirasçıları olmalı.18Biz onlara kızlarımızdan eş veremeyiz. Çünkü Benyaminoğulları'na kız veren her İsrailli lanetlenecek diye ant içtik.››19Sonra, ‹‹Bakın, Şilo'da her yıl RAB adına bir şölen düzenleniyor›› diye eklediler. Şilo Beytel'in kuzeyinde, Beytel'den Şekem'e giden yolun doğusunda, Levona'nın güneyindedir.20Böylece Benyaminoğulları'na, ‹‹Gidip bağlarda gizlenin›› diye öğüt verdiler,21‹‹Gözünüzü açık tutun. Şilolu kızlar dans etmeye kalkınca bağlardan fırlayıp onlardan kendinize birer eş kapın ve Benyamin topraklarına götürün.22Kızların babaları ya da erkek kardeşleri bize yakınmaya gelirse, ‹Benyaminoğulları'nı hatırımız için bağışlayın› diyeceğiz, ‹Savaşarak aldığımız kızlar hepsine yetmedi. Siz de kendi kızlarınızı isteyerek vermediğinize göre suçlu sayılmazsınız.› ››23Benyaminoğulları da böyle yaptılar. Kızlar dans ederken her erkek bir kız kapıp götürdü. Kendi topraklarına gittiler, kentlerini onarıp yerleştiler.24Ardından İsrailliler de oradan ayrılıp kendi topraklarına, oymaklarına, ailelerine döndüler.25O dönemde İsrail'de kral yoktu. Herkes dilediğini yapıyordu.
Nya Levande Bibeln
Benjamins män saknar hustrur
1Israels ledande män hade svurit vid Mispa att de aldrig skulle tillåta sina döttrar att gifta sig med män från Benjamins stam.2De samlades vid Betel och satt långt fram på kvällen inför Guds ansikte och grät bittert.3"Herre, Israels Gud", bad de. "Varför skulle detta hända? Varför måste vi förlora en av stammarna?"4Följande morgon var de uppe tidigt och byggde ett altare där de offrade brännoffer och tackoffer.5Och de sa till varandra: "Var det någon stam i Israel som inte var representerad, när vi höll vårt rådslag inför Herren i Mispa?" Man hade nämligen svurit en ed, att den som vägrade att komma skulle dödas,6och nu var det stor sorg i hela Israel över förlusten av Benjamins stam. "En hel stam är borthuggen från Israel och finns inte mer", sa de gång på gång till varandra.7"Och hur ska vi få hustrur åt de få män som finns kvar, eftersom vi har svurit vid Herren att inte ge dem våra döttrar?"8Då tänkte de på nytt på sin ed att döda den som vägrade komma till Mispa och upptäckte att ingen från Jabes i Gilead hade varit med.10De skickade då 12.000 av sina bästa soldater för att döda folket i Jabes i Gilead. Alla män, gifta kvinnor och barn dödades, men de unga flickor som ännu inte haft någon man blev skonade. Det fanns fyrahundra sådana, och dem förde man till lägret i Silo.13Sedan sände Israel en fredsdelegation till det som återstod av Benjamin vid Rimmons klippa.14De fick de fyrahundra flickorna som hustrur och återvände till sina hem, men flickorna räckte inte åt alla.15Folket sörjde verkligen över den spricka som hade uppstått mellan dem.16"Hur ska vi bära oss åt för att skaffa hustrur åt de andra, när nu alla kvinnor i Benjamins stam är döda?" frågade de ledande männen i Israel.17"Det måste finnas något sätt att lösa detta på, så att inte en hel stam i Israel går förlorad för alltid.18Men vi kan inte ge dem våra egna döttrar. Vi har ju svurit en ed. Om vi bryter den blir vi förbannade av Gud."19Plötsligt kom de att tänka på den årliga vallfartsfesten, som brukar hållas i Silo mellan Lebona och Betel, på östra sidan av vägen mellan Betel och Sikem.20Till de män i Benjamin som ännu var utan hustrur sa man: "Gå och göm er i vingårdarna,21och när flickorna från Silo kommer ut för att dansa, ska ni rusa fram och ta dem och föra dem med er hem.22När deras fäder och bröder kommer till oss och protesterar, ska vi förklara situationen för dem och säga: 'Var snälla och försök förstå! Låt dem få era döttrar till hustrur, för vi fick inte tag i tillräckligt många när vi anföll Jabes i Gilead, och ni kunde ju inte ha gett era döttrar till dem frivilligt utan att ha dragit skuld över er.' "23Männen från Benjamins stam gjorde som de blivit tillsagda. De kidnappade flickor som deltog i högtiden och tog dem med sig hem till sitt eget land. Sedan byggde de upp sina städer på nytt och bosatte sig i dem.24Och israeliterna återvände var och en till sitt hem.25Det fanns inte någon kung i Israel på den tiden, och var och en gjorde vad som passade honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.