1RAB'bin meleği Gilgal'dan Bokim'e gitti ve İsrailliler'e şöyle dedi: ‹‹Sizi Mısır'dan çıkarıp atalarınıza söz verdiğim toprağa getirdim. ‹Sizinle yaptığım antlaşmayı hiçbir zaman bozmayacağım› dedim.2Dedim ki, ‹Bu topraklarda yaşayanlarla antlaşma yapmayın; sunaklarını yıkın.› Ama sözümü dinlemediniz. Bunu neden yaptınız?3Onun için şimdi, ‹Bu halkları önünüzden kovmayacağım; onlar böğrünüzde diken, ilahları da size tuzak olacak› diyorum.››4RAB'bin meleği sözlerini bitirince bütün İsrail halkı hıçkıra hıçkıra ağlamaya başladı.5Bu yüzden oraya Bokim* adını verdiler ve orada RAB'be kurban sundular.
Yeşu'nun Ölümü
6Bundan sonra Yeşu halkı gönderdi. İsrailliler paylarına düşen toprakları miras edinmek için yola çıktılar.7Yeşu yaşadıkça ve RAB'bin İsrail için yaptığı büyük işleri görmüş olup Yeşu'dan sonra sağ kalan ileri gelenler durdukça halk RAB'be kulluk etti.8RAB'bin kulu Nun oğlu Yeşu yüz on yaşında öldü.9Onu Efrayim'in dağlık bölgesindeki Gaaş Dağı'nın kuzeyine, kendi mülkünün sınırları içinde kalan Timnat-Heres'e gömdüler.
İsrailliler Rab'den Uzaklaşıyor
10Bu kuşaktan olanların hepsi ölüp atalarına kavuştuktan sonra, RAB'bi tanımayan ve O'nun İsrail için yaptıklarını bilmeyen yeni bir kuşak yetişti.11İsrailliler RAB'bin gözünde kötü olanı yaptılar, Baallar'a taptılar.12Kendilerini Mısır'dan çıkaran atalarının Tanrısı RAB'bi terk ettiler. Çevrelerinde yaşayan ulusların değişik ilahlarına bağlanıp onlara taparak RAB'bi öfkelendirdiler.13Çünkü RAB'bi terk edip Baal'a ve Aştoretler'e taptılar.14Bunun üzerine RAB İsrail'e öfkelendi. Onları, her şeylerini alan yağmacıların eline teslim etti; artık karşı koyamadıkları çevredeki düşmanlarının kölesi yaptı.15RAB söylediği ve ant içtiği gibi, onlara karşı olduğundan, savaşa her gittiklerinde yenilgiye uğradılar. Büyük sıkıntı içindeydiler.16Sonra RAB onları yağmacıların elinden kurtaran hakimler çıkardı.17Ama hakimlerini de dinlemediler. RAB'be vefasızlık ederek başka ilahlara taptılar. RAB'bin buyruklarını yerine getiren ataları gibi davranmadılar, onların izlediği yoldan çabucak saptılar.18RAB onlar için ne zaman bir hakim çıkardıysa, onunla birlikte oldu; hakim yaşadığı sürece onları düşmanlarının elinden kurtardı. Baskı ve zulüm altında inledikleri zaman RAB onlara acıyordu.19Ne var ki, hakimleri ölür ölmez yine başka ilahlara bağlanıyor, onlara kulluk edip tapıyorlardı. Bu yolda atalarından beter oldular. Yaptıkları kötülüklerden ve inatçılıktan vazgeçmediler.20RAB bu yüzden İsrail'e öfkelenerek şöyle dedi: ‹‹Madem bu ulus atalarının uymasını buyurduğum antlaşmayı bozdu ve sözümü dinlemedi,21ben de Yeşu öldüğünde bu topraklarda bıraktığı ulusların hiçbirini artık önlerinden kovmayacağım.22Ataları gibi özenle RAB'bin yolundan gidip gitmeyeceklerini görmek için onları bu uluslarla sınayacağım.››23RAB o ulusları hemen kovmamış, Yeşu'nun eline teslim etmeyerek ülkelerinde kalmalarına izin vermişti.
Nya Levande Bibeln
Israel har brutit förbundet med Gud
1En dag kom Herrens ängel upp från Gilgal till Bokim och talade till Israels folk: "Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag lovat era förfäder, och jag sa att jag aldrig skulle bryta mitt förbund med er,2om ni å er sida inte ingick några fredsfördrag med folken som bodde i landet. Jag uppmanade er att riva ner deras avgudaaltaren, men varför har ni varit olydiga?3Jag ska inte längre hjälpa er att driva bort folken som bor här i landet. I stället ska de göra livet surt för er, och deras gudar ska bli en ständig frestelse för er."4När ängeln slutat tala började folket att gråta högt.5Därför fick platsen heta Bokim, som betyder 'Platsen där folket grät'. Där offrade de till Herren.
Josua dör
6När Josua upplöste trupperna i Israel, hade de olika stammarna begett sig till sina respektive områden för att ta dem i besittning.7Gudsmannen Josua dog vid 110 års ålder och begravdes på sitt eget landområde i Timnat-Heres i Efraims berglandskap, norr om berget Gaas. Folket hade varit troget mot Herren under hela Josuas livstid och förblev det så länge de gamla männen i den generationen levde. Det var dessa män som hade sett alla de märkliga ting Herren hade gjort för Israel.
Folket börjar tillbe avgudar
10Efter dem växte det upp en generation som varken kände Herren, eller visste vad han gjort för Israel.11De gjorde mycket som Herren uttryckligen hade förbjudit, bland annat att tillbe Baal, kananeernas gud.12De vände sig bort från Herren, den Gud som deras förfäder hade älskat och tillbett och som hade fört dem ut ur Egypten, och började i stället att tillbe grannfolkens avgudar. Därför flammade Herrens vrede upp mot hela Israel. Han överlämnade dem till deras fiender, därför att de hade övergett honom för Baal och Astarterna.15När Israel drog ut i strid mot sina fiender stängde Herren vägen för dem. Han hade tidigare varnat Israel och sagt att han inte skulle hjälpa dem om de övergav honom.16Men han utsåg domare bland folket, som skulle rädda dem från deras fiender.17Men folket brydde sig inte heller om att lyssna till domarna utan fortsatte att bryta mot Herrens bud och att tillbe avgudar. De avfärdade mycket snart sina fäders tro och vägrade att följa Herren.18Varje domare räddade under sin livstid Israels folk från dess fiender, för Herren tyckte synd om dem när de jämrade sig över det förtryck de fick utstå. Därför hjälpte han dem så länge domaren levde,19men så snart domaren var död slutade de upp att göra det som var rätt och handlade värre än deras förfäder hade gjort. De började på nytt tillbe hedningarnas gudar och tog efter de hedniska grannfolkens seder.20Då blossade Herrens vrede upp mot Israel igen, och han förklarade: "Eftersom detta folk har brutit det förbund jag upprättade med deras förfäder,21ska inte heller jag längre driva bort de fiender som fortfarande var obesegrade när Josua dog.22I stället ska jag använda dessa nationer för att pröva mitt folk och se om det vill lyda mig, som deras förfäder gjorde."23Herren lät alltså den tidigare befolkningen bo kvar i landet.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.