1.Könige 18 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

İlyas ile Ovadya

1 Uzun bir süre sonra kuraklığın üçüncü yılında RAB İlyas'a, ‹‹Git, Ahav'ın huzuruna çık›› dedi, ‹‹Toprağı yağmursuz bırakmayacağım.›› 2 İlyas Ahav'ın huzuruna çıkmaya gitti. Samiriye'de kıtlık şiddetlenmişti. 3 Ahav sarayının sorumlusu Ovadya'yı çağırdı. -Ovadya RAB'den çok korkardı. 4 İzebel RAB'bin peygamberlerini öldürdüğünde, Ovadya yüz peygamberi yanına alıp ellişer ellişer mağaralara gizlemiş ve yiyecek, içecek gereksinimlerini karşılamıştı.- 5 Ahav, Ovadya'ya, ‹‹Haydi gidip ülkedeki bütün su kaynaklarıyla vadilere bakalım›› dedi, ‹‹Belki atlarla katırların yaşamasını sağlayacak kadar ot buluruz da onları ölüme terk etmemiş oluruz.›› 6 Ahav'la Ovadya, araştırma yapmak üzere ülkeyi aralarında bölüştükten sonra, her biri yalnız başına bir yöne gitti. 7 Ovadya giderken yolda İlyas'la karşılaştı. İlyas'ı tanıyınca yüzüstü yere kapanarak, ‹‹Efendim İlyas sen misin?›› diye sordu. 8 İlyas, ‹‹Evet, benim. Git efendine, ‹İlyas burada› de›› diye karşılık verdi. 9 Ovadya, ‹‹Ne günah işledim ki, beni öldürsün diye Ahav'a gönderiyorsun?›› dedi ve ekledi: 10 ‹‹Tanrın yaşayan RAB'bin adıyla derim ki, efendimin seni aramak için adam göndermediği ulus ve krallık kalmadı. Ahav ülkelerinde olmadığını söyleyen herkese, seni bulamadıklarına dair ant içirdi. 11 Oysa sen şimdi, ‹Git, efendine İlyas burada de› diyorsun. 12 Ben senin yanından ayrıldığımda, RAB'bin Ruhu seni bilmediğim bir yere götürebilir. Durumu Ahav'a bildirince, gelip seni bulamazsa beni öldürür. Ben kulun gençliğimden beri RAB'den korkan biriyim. 13 Efendim, İzebel RAB'bin peygamberlerini öldürdüğünde yaptıklarımı duymadın mı? RAB'bin peygamberlerinden yüzünü ellişer ellişer iki mağaraya saklayıp onların yiyecek, içecek gereksinimlerini karşıladım. 14 Ama sen şimdi, ‹Git, efendine İlyas burada de› diyorsun. O zaman beni öldürür!›› 15 İlyas şöyle karşılık verdi: ‹‹Hizmetinde bulunduğum yaşayan ve Her Şeye Egemen RAB'bin adıyla diyorum, bugün Ahav'ın huzuruna çıkacağım.››

İlyas Karmel Dağı'nda

16 Ovadya gidip Ahav'ı gördü, ona durumu anlattı. Bunun üzerine Ahav İlyas'ı karşılamaya gitti. 17 İlyas'ı görünce, ‹‹Ey İsrail'i sıkıntıya sokan adam, sen misin?›› diye sordu. 18 İlyas, ‹‹İsrail'i sıkıntıya sokan ben değilim, seninle babanın ailesi İsrail'i sıkıntıya soktunuz›› diye karşılık verdi, ‹‹RAB'bin buyruklarını terk edip Baallar'ın ardınca gittiniz. 19 Şimdi haber sal: Bütün İsrail halkı, İzebel'in sofrasında yiyip içen Baal'ın dört yüz elli peygamberi ve Aşera'nın dört yüz peygamberi Karmel Dağı'na gelip önümde toplansın.›› 20 Ahav bütün İsrail'e haber salarak peygamberlerin Karmel Dağı'nda toplanmalarını sağladı. 21 İlyas halka doğru ilerleyip, ‹‹Daha ne zamana kadar böyle iki taraf arasında dalgalanacaksınız?›› dedi, ‹‹Eğer RAB Tanrı'ysa, onu izleyin; yok eğer Baal Tanrı'ysa, onun ardınca gidin.›› Halk İlyas'a hiç karşılık vermedi. 22 İlyas konuşmasını şöyle sürdürdü: ‹‹RAB'bin peygamberi olarak sadece ben kaldım. Ama Baal'ın dört yüz elli peygamberi var. 23 Bize iki boğa getirin. Birini Baal'ın peygamberleri alıp kessinler, parçalayıp odunların üzerine koysunlar; ama odunları yakmasınlar. Öbür boğayı da ben kesip hazırlayacağım ve odunların üzerine koyacağım; ama odunları yakmayacağım. 24 Sonra siz kendi ilahınızı adıyla çağırın, ben de RAB'bi adıyla çağırayım. Hangisi ateşle karşılık verirse, Tanrı odur.›› Bütün halk, ‹‹Peki, öyle olsun›› dedi. 25 İlyas, Baal'ın peygamberlerine, ‹‹Kalabalık olduğunuz için önce siz boğalardan birini seçip hazırlayın ve ilahınızı adıyla çağırın›› dedi, ‹‹Ama ateş yakmayın.›› 26 Kendilerine verilen boğayı alıp hazırlayan Baal'ın peygamberleri sabahtan öğlene kadar, ‹‹Ey Baal, bize karşılık ver!›› diye yalvardılar. Ama ne bir ses vardı, ne de bir karşılık. Yaptıkları sunağın çevresinde zıplayıp oynadılar. 27 Öğleyin İlyas onlarla alay etmeye başladı: ‹‹Bağırın, yüksek sesle bağırın! O tanrıymış. Belki dalgındır, ya da heladadır, belki de yolculuk yapıyor! Yahut uyuyordur da uyandırmak gerekir!›› 28 Böylece yüksek sesle bağırdılar. Adetleri uyarınca, kılıç ve mızraklarla kanlarını akıtıncaya dek bedenlerini yaraladılar. 29 Öğlenden akşam sunusu saatine kadar kıvrandılar. Ama hâlâ ne bir ses, ne ilgi, ne de bir karşılık vardı. 30 O zaman İlyas bütün halka, ‹‹Bana yaklaşın›› dedi. Herkes onun çevresinde toplandı. İlyas RAB'bin yıkılan sunağını onarmaya başladı. 31 On iki taş aldı. Bu sayı RAB'bin Yakup'a, ‹‹Senin adın İsrail olacak›› diye bildirdiği Yakupoğulları oymaklarının sayısı kadardı. 32 İlyas bu taşlarla RAB'bin adına bir sunak yaptırdı. Çevresine de iki sea* tohum alacak kadar bir hendek kazdı. 33 Sunağın üzerine odunları dizdi, boğayı parça parça kesip odunların üzerine yerleştirdi. ‹‹Dört küp su doldurup yakmalık sunuyla odunların üzerine dökün›› dedi. 34 Sonra, ‹‹Bir daha yapın›› dedi. Bir daha yaptılar. ‹‹Bir kez daha yapın›› dedi. Üçüncü kez aynı şeyi yaptılar. 35 O zaman sunağın çevresine akan su hendeği doldurdu. 36 Akşam sunusu saatinde, Peygamber İlyas sunağa yaklaşıp şöyle dua etti: ‹‹Ey İbrahim'in, İshak'ın ve İsrail'in Tanrısı olan RAB! Bugün bilinsin ki, sen İsrail'in Tanrısı'sın, ben de senin kulunum ve bütün bunları senin buyruklarınla yaptım. 37 Ya RAB, bana yanıt ver! Yanıt ver ki, bu halk senin Tanrı olduğunu anlasın. Onların yine sana dönmelerini sağla.›› 38 O anda gökten RAB'bin ateşi düştü. Düşen ateş yakmalık sunuyu, odunları, taşları ve toprağı yakıp hendekteki suyu kuruttu. 39 Halk olanları görünce yüzüstü yere kapandı. ‹‹RAB Tanrı'dır, RAB Tanrı'dır!›› dediler. 40 İlyas, ‹‹Baal'ın peygamberlerini yakalayın, hiçbirini kaçırmayın›› diye onlara buyruk verdi. Peygamberler yakalandı, İlyas onları Kişon Vadisi'ne götürüp orada öldürdü.

Kuraklığın Sonu

41 Sonra İlyas, Ahav'a, ‹‹Git, yemene içmene bak; çünkü güçlü bir yağmur sesi var›› dedi. 42 Ahav yiyip içmek üzere oradan ayrılınca, İlyas Karmel Dağı'nın tepesine çıktı. Yere kapanarak başını dizlerinin arasına koydu. 43 Sonra uşağına, ‹‹Haydi git, denize doğru bak!›› dedi. Uşağı gidip denize baktı ve, ‹‹Hiçbir şey görmedim›› diye karşılık verdi. İlyas, uşağına yedi kez, ‹‹Git, bak›› dedi. 44 Yedinci kez gidip bakan uşak, ‹‹Denizden avuç kadar küçük bir bulut çıkıyor›› dedi. İlyas şöyle dedi: ‹‹Git, Ahav'a, ‹Yağmura yakalanmadan arabanı al ve geri dön› de.›› 45 Tam o sırada gökyüzü bulutlarla karardı, rüzgar çıktı, şiddetli bir yağmur başladı. Ahav hemen arabasına binip Yizreel'e gitti. 46 Üzerine RAB'bin gücü inen İlyas kemerini kuşanıp Yizreel'e kadar Ahav'ın önünde koştu.

Nya Levande Bibeln

Elia tillrättavisar kung Ahab

1 Tre år senare sa Herren till Elia: "Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!" 2 Elia gav sig iväg för att tala med kungen. Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria. 3 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten. 5 För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: "Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet." 6 De gjorde så och gav sig av. 7 Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom."Är det verkligen du, min herre Elia?" frågade han. 8 "Ja, det är det", svarade Elia. "Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här." 9 Men Obadja protesterade. "Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden? 10 Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant. 11 Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här! 12 Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv? 13 Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten? 14 Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!" 15 "Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab", försäkrade Elia.

Elia utmanar baalsprofeterna

16 Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom. 17 "Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel?" utbrast Ahab när han fick se profeten. 18 "Du talar om dig själv", svarade Elia. "Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal. 19 Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer." 20 Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel. 21 Där höll Elia ett tal till dem. "Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter?" frågade han folket. "Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom! 22 Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter", fortsatte Elia. 23 "Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden. 24 Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!"Man gick med på Elias förslag. 25 Då vände sig Elia till Baals profeter. "Ni kan få pröva först, för ni är så många", sa han. "Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden." 26 De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: "Baal, hör oss, hör oss!" Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret. 27 Vid middagstid började Elia driva med dem."Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet", retades han. "Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!" 28 Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde. 29 De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes. 30 "Kom nu hit till mig", ropade plötsligt Elia till folket. Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet. 31 Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar, 32 och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett. 33 Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden."Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden", befallde Elia. 34 När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren."Ni ska göra det ännu en gång", sa han. När de för tredje gången gjorde som han sa 35 rann vattnet ner över altaret och fyllde diket. 36 När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning! 37 Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!" 38 Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket. 39 När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: "Herren är Gud! Herren är Gud!" 40 Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. "Låt inte en enda av dem komma undan", befallde han. De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.

Elia ber om regn

41 Sedan sa Elia till Ahab: "Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!" 42 Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän 43 och sa till sin tjänare: "Gå och se ut över havet!"Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: "Jag såg ingenting." Sju gånger fick han samma order av Elia: "Gå tillbaka!" 44 När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand."Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom", ropade Elia. 45 Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel, 46 och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.

1.Könige 18 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri Nya Levande Bibeln