1.Korinther 14 | Neue evangelistische Übersetzung nuBibeln

1.Korinther 14 | Neue evangelistische Übersetzung

Weissagen ist wichtiger, als in Sprachen zu reden

1 Folgt also dem Weg der Liebe und bemüht euch um die Geistesgaben, ganz besonders aber um Weissagung. 2 Denn wer in einer Sprache* redet, spricht nicht zu Menschen, sondern zu Gott. Niemand versteht ihn. Was er durch Geisteswirkung redet, bleibt ein Geheimnis. 3 Wer aber weissagt, redet zu den Menschen, baut auf, ermahnt und tröstet. 4 Wer in einer Sprache redet, hat nur selbst etwas davon,* wer aber weissagt, erbaut die Gemeinde. 5 Ich wollte, dass ihr alle in Sprachen redet, aber noch viel mehr möchte ich, dass ihr weissagt. Das hat mehr Gewicht, als in Sprachen zu reden, es sei denn, dass sie übersetzt werden, damit die Gemeinde etwas davon hat. 6 Wenn ich jetzt zu euch käme und in Sprachen reden würde, meine Geschwister, was hättet ihr davon, wenn ich keine Offenbarung, keine Erkenntnis, keine Weissagung, keine Lehre bringe? 7 Es ist wie bei einem Musikinstrument, einer Flöte oder Harfe. Wenn man die einzelnen Töne nicht unterscheiden kann, wie soll man dann erkennen, was auf der Flöte oder Harfe gespielt wird? 8 Und wenn die Trompete kein klares Signal gibt, wer wird sich dann zum Kampf fertig machen? 9 So ist es auch bei euch. Wenn ihr beim Reden in Sprachen keine verständlichen Worte von euch gebt, kann euch niemand verstehen. Dann redet ihr nur in den Wind. 10 Es gibt wer weiß wie viele Sprachen in der Welt und keine davon ist an sich unverständlich. 11 Wenn ich aber die Bedeutung ihrer Laute und Wörter nicht kenne, werde ich dem Redenden ein Fremder sein und er auch für mich. 12 So ist es auch mit euch. Wenn ihr schon solchen Wert auf die Geistesgaben legt, dann bemüht euch doch vor allem um die, die dem Aufbau der Gemeinde dienen. 13 Wer in einer Sprache redet, soll dann auch darum beten, sie recht übersetzen zu können. 14 Denn wenn ich in einer Sprache bete, betet mein Geist, aber meine Aussage bringt keine Frucht. 15 Was soll ich nun tun? Ich will mit dem Geist beten, aber auch mit meinem Verstand; ich will mit dem Geist singen, aber auch mit meinem Verstand. 16 Denn wenn du mit dem Geist Gott rühmst, wie soll dann jemand, der nicht versteht, was du sagst,* das Amen zu deiner Danksagung sprechen? Er weiß doch nicht, was du gesagt hast. 17 Es kann sein, dass du gut gedankt hast, aber er hat nichts davon. 18 Gott sei Dank rede ich mehr in Sprachen als ihr alle. 19 Aber in der Gemeinde will ich lieber fünf verständliche Sätze sagen, um andere zu unterweisen, als zehntausend Wörter, die niemand versteht. 20 Seid doch nicht Kinder im Verstand, Geschwister. In der Bosheit, da sollt ihr wie kleine Kinder sein, im Verstand aber seid erwachsen! 21 Im Gesetz steht: „Durch Menschen mit anderen Sprachen und fremden Worten will ich zu diesem Volk reden, sagt der Herr. Aber auch dann werden sie nicht auf mich hören.“ 22 Von daher ist das Reden in Sprachen kein Zeichen für die Gläubigen, sondern eins für die Ungläubigen.* Das prophetische Reden aber ist kein Zeichen für die Ungläubigen, sondern eins für die Gläubigen. 23 Wenn also die ganze Gemeinde zusammenkommt und alle fangen an, in Sprachen zu reden, und es kommen Unkundige oder Ungläubige dazu, würden sie euch nicht für verrückt erklären? 24 Wenn ihr aber mit verständlichen Worten Gottes Weisung weitergebt, wenn ihr also prophetisch redet, und irgendein Unkundiger oder Ungläubiger kommt dazu, dann wird ihm von allen ins Gewissen geredet. Er fühlt sich von allen ins Gericht genommen und 25 seine geheimsten Gedanken kommen ans Licht. Er wird sich niederwerfen, wird Gott anbeten und ausrufen: „Gott ist wirklich unter euch!“

Ordnungen für die Gemeindeversammlung

26 Was folgt nun daraus, Brüder? Wenn ihr zusammenkommt, hat jeder von euch etwas: einen Psalm, eine Lehre, eine Offenbarung, eine Sprachenrede, eine Übersetzung. Alles muss dem geistlichen Aufbau der Gemeinde dienen! 27 Wenn einige in Sprachen reden wollen, dann sollen es zwei oder höchstens drei der Reihe nach tun, und einer soll es übersetzen. 28 Wenn kein Übersetzer da ist, soll der Sprachenredner in der Versammlung schweigen und nur für sich zu Gott reden. 29 Auch von denen, die eine von Gott empfangene Botschaft weitergeben, sollen zwei oder drei reden, und die anderen Propheten sollen das Gesagte beurteilen. 30 Und wenn einer von diesen anderen, die dasitzen, eine Offenbarung empfängt, soll der Erste schweigen. 31 Ihr könnt doch alle der Reihe nach weissagen, damit alle etwas lernen und alle ermutigt werden. 32 Die Propheten haben ja die Kontrolle über ihre Eingebungen. 33 Denn Gott ist nicht ein Gott der Unordnung, sondern ‹ein Gott› des Friedens. Wie in allen Gemeinden der Heiligen 34 sollen die Frauen in den Versammlungen schweigen. Es ist ihnen nicht gestattet, zu reden, vielmehr sollen sie sich unterordnen, wie es auch das Gesetz sagt.* 35 Wenn sie etwas wissen wollen, sollen sie zu Hause ihre Ehemänner fragen, denn es gehört sich nicht für eine Frau, in der Versammlung zu reden. 36 Ist das Wort Gottes denn von euch ausgegangen? Oder ist es nur zu euch gekommen? 37 Wenn jemand meint, ein Prophet zu sein, oder denkt, dass er mit dem Geist erfüllt sei, dann wird er auch erkennen, dass das, was ich euch hier schreibe, eine Anweisung des Herrn ist. 38 Wer das nicht anerkennt, wird auch von Gott nicht anerkannt werden. 39 Bemüht euch also eifrig um das Weissagen, meine Brüder, und haltet niemand davon ab, in Sprachen zu reden. 40 Nur soll alles anständig und geordnet zugehen.
nuBibeln

Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk

1 Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. 2 Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.* 3 Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. 4 Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5 Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp. 6 Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? 7 Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? 8 Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? 9 På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften. 10 I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. 11 Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. 12 På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. 13 Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. 14 Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting. 15 Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. 16 För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen* till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. 18 Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk. 20 Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21 Det står ju i lagen: ” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk och med främlingars mun. Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”* 22 Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23 Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24 Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25 och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”

Ordning vid de troendes samlingar

26 Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27 När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28 Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud. 29 På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30 Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31 Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32 Profeternas ande kan styras av profeterna. 33 Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, 34 ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen*. 35 Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.* 36 Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? 37 Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. 38 Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad. 39 Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40 Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.