1Dem Chorleiter. Nach der Melodie „Lilien“. Von David.2Rette mich, Gott, / das Wasser steht schon am Hals!3Ich versinke im strudelnden Moor; / meine Füße verlieren den Grund. / Ich bin in tiefes Wasser geraten, / die Strömung reißt mich weg.4Vom Rufen bin ich erschöpft, meine Kehle ist wund. / Meine Augen erlöschen vom Warten auf meinen Gott.5Ich habe mehr Feinde als Haare auf dem Kopf, und sie hassen mich ohne Grund.* / Die mich vernichten wollen, sind mächtig. / Mit Lügen fordern sie zurück, was ich niemals an mich nahm.6Du kennst meine Dummheit, Gott, / und meine Vergehen sind dir bekannt.7Jahwe, du Herr aller Heere, / lass nicht zu, dass die, die auf dich hoffen, enttäuscht werden durch mich! / Du Gott Israels, / lass nicht zu, dass die, die dich suchen, beschämt sind wegen mir!8Weil ich dir gehöre, werde ich beschimpft. / Schamröte bedeckt mein Gesicht.9Ein Fremder bin ich für meine Brüder geworden, / ein Ausländer für meine Geschwister.10Denn der Eifer um dein Haus reibt mich ganz auf, / und wenn sie dich beschimpfen, trifft es mich tief.*11Als ich weinte und beim Fasten war, / verhöhnten sie mich.12Als ich Trauer trug, / gossen sie ihren Spott über mich aus.13Selbst im Rathaus ziehen sie über mich her, / und im Wirtshaus bin ich der Spottgesang.14Doch an dich, Jahwe, richte ich mein Gebet, / denn bei dir ist immer Gnadenzeit. / Hilf mir, Gott, denn deine Güte ist groß; / erhöre mich, denn auf dich ist Verlass.15Zieh mich aus dem Schlamm, / lass mich nicht versinken; / rette mich vor meinen Hassern / und reiß mich aus den Wassertiefen heraus!16Sonst spült die Strömung mich fort, / der Strudel zieht mich in die Tiefe / und die Grube schließt sich über mir.17Erhöre mich, Jahwe, denn deine Gnade tut gut! / Wende dich mir zu in deinem großen Erbarmen!18Verbirg dein Gesicht nicht vor mir, dein Diener bin ich doch! / Ich bin voller Angst, erhöre mich bald!19Komm bitte zu mir, erlöse mein Leben; / rette mich und mache meine Feinde still.20Du, du kennst meine Schmach, / den Schimpf und die Schande, / und meine Feinde hast du im Blick.21Der Hohn brach mein Herz / und machte es unheilbar krank. / Auf Mitleid hoffte ich, es war umsonst; / auf Tröster, doch keiner war in Sicht.22Ins Essen haben sie mir Galle gegeben / und Essig für meinen Durst.23Ihr Tisch werde zur Falle für sie / und zum Strick für die, / die sich so sicher sind.24Lass ihre Augen erlöschen / und ihre Hüften kraftlos sein.*25Schütte deinen Zorn über sie aus, / die Glut deines Grimms erreiche sie bald!26Ihr Lagerplatz möge verwüstet / und ihre Zelte sollen menschenleer sein.*27Denn sie haben den gejagt, den du geschlagen hast. / Schadenfroh erzählen sie vom Schmerz derer, die du verwundet hast.28Schütte Schuld auf ihre Schuld / und erkläre sie nie für gerecht!29Lösche ihre Namen aus dem Buch des Lebens aus! / Sie sollen nicht mit den Gerechten aufgezeichnet sein!30Ich aber bin elend und von Schmerzen geplagt. / Deine Hilfe, Gott, wird mich erhöhen.31Dann kann ich dich loben im Lied / und dich hoch ehren mit Dank.32Das wird dich mehr erfreuen als ein Stier, / ein Opferstier mit Horn und Huf.33Die Gebeugten sehen es und werden froh. / Ihr alle, die ihr Gottes Nähe sucht, fasst neuen Mut!34Denn Jahwe hört der Hilflosen Schrei, / seine Gefangenen verachtet er nicht.35Loben sollen ihn Himmel und Erde, / die Meere und alles, was sich dort regt.36Denn Jahwe wird Zion befreien / und baut Judas Städte wieder auf. / Dann wird sein Volk dort wohnen, / es besitzt wieder das Land.37Die Söhne seiner Diener werden es erben, / und die, die seinen Namen lieben, wohnen darin.
nuBibeln
Den lidandes bön
1För körledaren, enligt Shoshannim*. Av David.2Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!3Djupare och djupare sjunker jag i dyn, jag saknar fotfäste. Jag har kommit ut på djupt vatten, floden sveper över mig.4Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina ögon är matta och ser med väntan på dig, min Gud.5De som har hatat mig utan anledning är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är många som vill förgöra mig och som utan orsak är mina fiender, Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.6Du känner min dumhet, Gud, min skuld är inte gömd för dig.7Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull, härskarornas HERRE, låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull, du Israels Gud.8Det är för din skull som jag hånas och mitt ansikte täcks av skam.9Jag har blivit främmande för mina egna bröder, en främling för min mors söner.10Min iver för ditt tempel förtär mig, och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.11När jag sörjer och fastar hånar man mig.12När jag klär mig i sorgkläder blir jag en visa för dem.13De som sitter i porten sladdrar om mig, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.14Men jag ber till dig, HERRE, vid rätt tid. Svara mig, Gud, i din stora nåd, i din frälsnings trofasthet.15Rädda mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen.16Låt inte vattenmassorna begrava mig eller djupet uppsluka mig. Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.17HERRE, svara mig i din godhet och nåd, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.18Göm dig inte för mig, din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig att svara!19Kom nära mig och befria mig, friköp mig från mina fiender!20Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras. Du ser alla mina ovänner.21Deras förakt har krossat mitt hjärta, och jag är sjuk. Jag sökte medlidande men fann inget, någon som kunde trösta mig men hittade ingen.22De blandade gift i min mat och gav mig ättika att dricka i min törst.23Låt deras bord framför dem bli en snara och deras frid* en fälla.24Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser, och deras höfter alltid vackla.25Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd,26och låt deras hem stå öde och ingen mer bo i deras tält.27De förföljer den som du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat.28Ställ dem till svars för synd efter synd, låt dem inte få del av din rättfärdighet.29Utplåna dem från de levandes bok! Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.30Jag är i nöd och ångest, Gud, låt din räddning bli min tillflykt.31Då ska jag prisa Guds namn med sång, ära honom med tacksägelse.32Det behagar HERREN mer än en tjur eller en oxe med horn och klövar.33De förtryckta ska se det och glädja sig, ni som söker Gud ska få nytt mod,34för HERREN hör de fattiga och föraktar inte sina fångna.35Låt himlen och jorden prisa honom, haven och allt som rör sig i dem!36Gud ska rädda Sion och bygga upp Juda städer igen, de ska bo där och ta det i besittning.37Hans tjänares barn ska ärva det, och alla som älskar hans namn ska bo där.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.