1Dem Chorleiter. Ein Psalmlied von den Söhnen Korachs.2Hört dies an, ihr Völker alle, / merkt auf, alle Bewohner der Welt;3Menschenkinder, Herrensöhne, / miteinander Arm und Reich!4Mein Mund soll Weisheitsworte künden, / mein Herz bemüht sich um Einsicht.5Mein Ohr ist für die Weisheit offen / und beim Zitherspiel erkläre ich den Spruch.6Warum soll ich mich fürchten in schlimmer Zeit, / wenn menschliche Bosheit mich umstellt?7Sie verlassen sich auf ihr Vermögen, / mit ihrem großen Reichtum geben sie an.8Doch keiner kann sein Leben kaufen, / indem er Gott das Geld dafür gibt.9Für das Leben ist jeder Kaufpreis zu hoch, / den kann man niemals erbringen.10Kein Mensch lebt für immer fort, / am Sterben führt kein Weg vorbei.11Denn man sieht: Die Weisen sterben. / Auch Tor und Dummkopf kommen um. / Ihr Vermögen lassen sie andern.12Sie denken, ihre Häuser blieben ewig, / ihre Wohnungen hätten für immer Bestand; selbst Ländereien hatten sie nach sich benannt.13Kein Mensch bleibt ewig in Prunk und Pracht, / am Ende geht er zugrunde wie das Vieh.14So geht es denen, die auf sich selbst vertrauen, / so enden die, denen nur das eigene Geschwätz gefällt. ♪15Wie Schafe weidet sie der Tod. / Sie sinken ins Totenreich hinab. / Ihre Häuser verfallen, / ihr Körper verwest. / Und dann sind Aufrichtige an der Macht.16Mein Leben aber wird von Gott erlöst, / er reißt mich heraus aus den Krallen des Todes. ♪17Fürchte dich nicht, wenn ein Mann sich bereichert, / wenn der Wohlstand seines Hauses sich mehrt.18Denn im Tod nimmt er das alles nicht mit, / sein Reichtum folgt ihm nicht ins Grab.19Wenn er sich auch sein Leben lang lobt / und sich sagt: „Man schmeichelt dir, wenn du es dir gut gehen lässt!“,20so muss er doch dorthin, wo seine Väter sind, / von denen keiner mehr das Licht erblickt.21Der Mensch ist ohne Einsicht in all seiner Pracht: / Am Ende geht er zugrunde wie das Vieh.
nuBibeln
Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom
1För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.2Hör, alla folk! Lyssna, alla världens invånare,3hög och låg, rik och fattig.4Min mun talar visdomsord, ur mitt innersta kommer förstånd.5Jag böjer mitt öra till visdomsord, jag förklarar min gåta till harpospel.6Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid, när mina bedragares ondska omger mig?7De litar på sin rikedom och skryter med hur mycket de äger.8Men ingen kan betala för någon annans liv, och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.9Priset för ett liv är högt, och ingen betalning är tillräcklig10för att någon ska få leva för evigt och komma undan graven.11Man ser de visa dö, förgås som dåren och den oförnuftige, och de lämnar sin rikedom till andra.12Graven* förblir deras hem för evigt, deras boning generation efter generation, fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.13Men människan i all sin rikedom består inte*, hon är som djuren som förgås.14Så går det för dessa som förtröstar på sig själva, och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla15Som en fårhjord förs de till dödsriket, och döden är deras herde. De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen. Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.*16Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp, han ska ta emot mig. Séla17Bli inte rädd när du ser någon bli rik, när hans hus blir allt mer praktfullt,18för när han dör kan han inte ta någonting med sig, hans härlighet följer inte med honom ner.19Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv, och din framgång prisas,20går var och en ändå till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.21Men människan i all sin rikedom består inte, hon är som djuren som förgås.*
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.