Psalm 107 | Neue evangelistische Übersetzung

Fünftes Buch: Das Danklied der Geretteten

1 „Preist Jahwe, denn er ist gut! / Ja, seine Güte hört niemals auf!“

2 So sollen sagen die Erlösten Jahwes. / Er hat sie aus der Gewalt ihrer Bedränger befreit,

3 aus fremden Ländern wieder heimgebracht, / vom Osten und vom Westen her, / vom Norden und vom Meer.

4 Sie irrten umher in wegloser Wüste, / eine Stadt als Wohnort fanden sie nicht.

5 Von Hunger und Durst gequält, / schwand ihr Lebenswille dahin.

6 Sie schrien zu Jahwe in ihrer Not, / der rettete sie aus aller Bedrängnis.

7 Er brachte sie auf den richtigen Weg / und führte sie zu einer bewohnbaren Stadt.

8 Sie sollen Jahwe loben für seine Gnade, / für seine Wunder, die er an Menschen tut.

9 Denn er hat den Verdurstenden zu trinken gegeben, / den Hungernden gute Nahrung verschafft.

10 Die in Dunkelheit und Finsternis lebten, / gefesselt in Elend und Eisen,

11 sie hatten den Worten Gottes getrotzt / und den Rat des Höchsten verachtet.

12 Nun beugte er durch harte Schläge ihren Trotz, / sie lagen am Boden und niemand half.

13 Sie schrien zu Jahwe in ihrer Not, / der rettete sie aus ihrer Bedrängnis,

14 führte sie aus dem tiefen Dunkel heraus / und zerriss ihre Fesseln.

15 Sie sollen Jahwe loben für seine Gnade, / für seine Wunder, die er an Menschen tut.

16 Denn er zerbrach die ehernen Tore, / zerschlug die eisernen Riegel.

17 Die dumm und trotzig aufbegehrten, / brachten durch ihr Sündenleben nur Leid und Elend über sich.

18 Sie ekelten sich vor jeder Speise, / sie standen direkt vor dem Tod.

19 Sie schrien zu Jahwe in ihrer Not, / der rettete sie aus ihrer Bedrängnis.

20 Er schickte sein Wort und heilte sie / und bewahrte sie so vor dem Grab.

21 Sie sollen Jahwe loben für seine Gnade, / für seine Wunder, die er an Menschen tut.

22 Sie sollen Dankopfer bringen, / jubelnd erzählen von dem, was er tat.

23 Die das Meer mit Schiffen befahren, / um in Übersee Handel zu treiben,

24 sie sahen die Werke Jahwes, / seine Wunder auf hoher See;

25 wenn er sprach und einen Sturm bestellte, / der die Wellen in die Höhe warf,

26 sodass sie gen Himmel stiegen und wieder in die Tiefen sanken / und ihre Seele vor Angst verging.

27 Wie Betrunkene wankten und schwankten sie, / und waren mit ihrer Weisheit am Ende.

28 Sie schrien zu Jahwe in ihrer Not, / der rettete sie aus ihrer Bedrängnis

29 und brachte den Sturm zur Stille, / und die Wellen beruhigten sich.

30 Sie freuten sich, dass es still geworden war / und er sie in den ersehnten Hafen führte.

31 Sie sollen Jahwe loben für seine Gnade, / für seine Wunder, die er an Menschen tut.

32 In der Versammlung des Volkes sollen sie ihn rühmen, / ihn loben im Ältestenrat!

33 Er machte Ströme zur Wüste / und Wasserquellen zu dürrem Land.

34 Und wegen der Bosheit seiner Bewohner / machte er fruchtbares Land zur salzigen Steppe.

35 Andererseits machte er Wüste zum Wasserteich, / Wasserquellen sprudelten im trockenen Land.

36 Dort siedelte er die Hungernden an. / Sie gründeten einen Wohnort,

37 bestellten die Felder und legten Weinberge an. / Sie brachten reiche Ernten ein.

38 Er segnete sie und sie vermehrten sich sehr, / auch ihre Viehherden waren groß.

39 Dann wurden sie geringer an Zahl, / bedrückt durch Unglück und Kummer.

40 Er goss Verachtung über Vornehme aus, / ließ sie irren in wegloser Wüste.

41 Er holte die Armen aus dem Elend heraus, / ihre Familien vermehrten sich sehr.

42 Die Aufrechten sehen es und freuen sich, / und aller Bosheit wird das Maul gestopft.

43 Wer weise ist, wird sich das merken / und versteht das gnädige Handeln Jahwes.

© 2025 by Karl-Heinz Vanheiden (Textstand 2025.06) www.derbibelvertrauen.de

nuBibeln

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1 Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt.

2 Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld,

3 samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.

4 De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats.

5 De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort.

6 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.

7 Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo.

8 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10 Där fanns de som satt i djupaste mörker, fångna i lidandets järnbojor,

11 för de hade gjort uppror mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.

12 Därför lät han dem slita ont. De föll, och ingen kunde hjälpa dem.

13 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor.

15 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

16 Han krossar portarna av koppar och bryter sönder järnbommarna.

17 Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.

18 De avskydde all mat och närmade sig dödens portar.

19 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

20 Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven.

21 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

22 De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort.

23 Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen.

24 De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen.

25 Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga.

26 De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan,

27 och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta.

28 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.

29 Han lugnade stormen och vågorna tystnade.

30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen.

32 De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets.

33 Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark

34 och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska.

35 Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor.

36 Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i.

37 De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar.

38 Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39 Om de blir färre, blir förödmjukade* och nedtryckta av bekymmer och sorg,

40 öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken.

41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar.

42 De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör lägga detta på minnet och tänka på HERRENS nådegärningar.

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.