Psalm 102 | Neue evangelistische Übersetzung nuBibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Psalm 102 | Neue evangelistische Übersetzung

Gebet eines Unglücklichen

1 Gebet eines tief Gebeugten, der schwach ist und vor Jahwe seine Sorge ausschüttet. 2 Jahwe, hör mein Gebet! / Mein Schreien dringe zu dir! 3 Verbirg dein Gesicht nicht vor mir, wenn ich in Bedrängnis bin! / Neige dich herab und höre mich an! / Jetzt rufe ich, erhöre mich doch bald! 4 Meine Tage gehen auf in Rauch, / mein Körper glüht, als ob es in mir brennt. 5 Wie Gras versengt und verdorrt ist mein Herz, / denn das Essen habe ich vergessen. 6 Mein lautes Stöhnen hat mich ausgezehrt. / Nur Haut und Knochen bin ich noch. 7 Ich gleiche einem Pelikan, der in der Wüste steht, / der Eule, die in den Ruinen haust. 8 Ich liege wach und fühle mich / wie ein einsamer Vogel auf einem Dach. 9 Den ganzen Tag verhöhnen meine Feinde mich. / Spötter nutzen meinen Namen zum Fluch. 10 Asche ist mein Brot geworden, / und mein Trank ist mit Tränen gemischt, 11 denn es traf mich dein furchtbarer Zorn. / Du hast mich gepackt und zu Boden geschmettert. 12 Wie Schatten dehnen meine Tage sich aus / und ich verdorre wie Gras. 13 Doch du bleibst in Ewigkeit, Jahwe, / an dich denkt jede Generation. 14 Du wendest dich Zion voller Barmherzigkeit zu, / denn es ist Zeit, ihm gnädig zu sein, die Stunde ist da. 15 Denn deine Diener haben seine Steine lieb / und trauern über den Schutt. 16 Dann fürchten die Völker den Namen Jahwes, / die Herrscher der Erde deine Herrlichkeit, 17 denn dann hat Jahwe Zion wieder aufgebaut, / hat sich gezeigt in Herrlichkeit, 18 hat die Gebete der Verlassenen gehört / und ihre Bitten nicht verschmäht. 19 Dies sei geschrieben für die kommende Generation. / Dann wird Jahwe von einem Volk gelobt, das noch erschaffen wird. 20 Gewiss schaute Jahwe herab aus heiliger Höhe, / vom Himmel hat er auf die Erde geblickt. 21 Da hört er das Stöhnen der Gefangenen / und rettet sie vor dem sicheren Tod. 22 So wird man in der Zionsstadt seinen Namen verkünden / und in Jerusalem sein Lob. 23 Völker werden sich dann versammeln, / und die Königreiche kommen zum Dienst Jahwes. 24 Auf dem Weg brach er meine Kraft, / er hat mein Leben verkürzt. 25 Ich sagte: „Mein Gott, nimm mich nicht in der Lebensmitte schon weg!“ / Du überdauerst die Generationen. 26 Einst hast du die Erde gegründet / und der Himmel ist das Werk deiner Hand. 27 Sie werden vergehen, du aber bleibst, / sie werden zerfallen wie ein altes Kleid. / Du wechselst sie wie ein Gewand, und sie schwinden dahin. 28 Du aber bleibst wie du bist, / und deine Jahre enden nie.* 29 Die Kinder deiner Diener werden in Sicherheit wohnen / und ihre Nachkommen gedeihen vor dir.
nuBibeln

Ångerpsalm; tröst i nöden

1 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför HERREN. 2 HERRE, hör min bön! Låt mitt rop om hjälp nå dig! 3 Dölj dig inte för mig när jag är i nöd. Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar. 4 För mina dagar försvinner som rök, och det brinner i mitt inre som en glöd. 5 Mitt innersta är förtorkat, vissnat som gräs. Jag glömmer att äta min mat, 6 och min suckan har gjort att jag magrat till bara skinn och ben. 7 Jag är som en pelikan* långt ute i vildmarken, som en uggla bland ruiner. 8 Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. 9 Mina fiender hånar mig dag efter dag och använder mig i svordomar. 10 Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar, 11 för din vredes och förbittrings skull. Du har gripit mig och stött bort mig. 12 Mitt liv är som kvällsskuggan, jag vissnar som gräset. 13 Men du, HERRE, regerar i evighet, och från generation till generation ska man komma ihåg dig. 14 Du ska gripa in och visa nåd mot Sion. Nu är det dags att visa medlidande med det, nu har den tiden kommit. 15 Dina tjänare älskar dess stenar, de lider av att se det ligga i grus. 16 Folken ska frukta HERRENS namn och kungarna på jorden din härlighet, 17 när HERREN bygger upp Sion på nytt och visar sig i sin härlighet. 18 Han ska lyssna till de nödlidandes böner och inte förakta vad de ber om. 19 Detta ska skrivas ner för kommande generationer, för att folk som han kommer att skapa* ska prisa HERREN. 20 För han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN ser ner till jorden. 21 Han hör den fångnes klagan och befriar de dödsdömda. 22 HERRENS namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem, 23 när folk och riken samlas för att tjäna honom. 24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har förkortat min levnadstid. 25 Jag säger: ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet, du som själv lever från generation till generation! 26 För länge sedan lade du jordens grund, och himlarna är dina händers verk. 27 De ska försvinna, men du består. De är alla som utslitna kläder som du byter ut, och de försvinner. 28 Men du är densamme, och dina år ska aldrig ta slut. 29 Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig, och deras efterkommande bestå inför dig.”