Apostelgeschichte 12 | Neue evangelistische Übersetzung nuBibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Apostelgeschichte 12 | Neue evangelistische Übersetzung

Gewalt gegen die führenden Männer

1 Um diese Zeit ging König Herodes* gegen Mitglieder der Gemeinde vor und ließ sie misshandeln. 2 Jakobus, den Bruder von Johannes, ließ er enthaupten. 3 Als er merkte, dass das den Juden gefiel, ließ er auch Petrus festnehmen. Das geschah während des Festes der ungesäuerten Brote.* 4 Er ließ ihn ins Gefängnis schaffen und von vier Gruppen zu je vier Soldaten bewachen. Nach dem Passafest wollte er ihn vor dem Volk aburteilen. 5 Während Petrus streng bewacht im Gefängnis saß, betete die Gemeinde inständig für ihn zu Gott. 6 In der Nacht vor der von Herodes geplanten Verurteilung schlief Petrus zwischen zwei Soldaten. Er war an jeden mit einer Kette gefesselt, während zwei andere vor der Tür seiner Zelle Wache hielten. 7 Plötzlich stand ein Engel des Herrn vor ihm und ein helles Licht erfüllte die Zelle. Er stieß Petrus in die Seite, um ihn zu wecken. „Steh schnell auf!“, sagte er. Sofort fielen ihm die Ketten von den Handgelenken ab. 8 „Binde den Gürtel um und zieh deine Sandalen an!“, befahl der Engel. Petrus tat es. Dann sagte der Engel: „Wirf den Mantel über und komm!“ 9 Und Petrus folgte ihm hinaus. Doch er wusste nicht, ob es Wirklichkeit war, was er mit dem Engel erlebte. Er meinte zu träumen. 10 Sie gingen an der ersten Wache vorbei, dann an der zweiten und kamen an das eiserne Tor, das in die Stadt führte. Das öffnete sich ihnen von selbst. Sie traten hinaus und gingen eine Gasse hinunter. Da verschwand der Engel neben ihm plötzlich. 11 Jetzt kam Petrus zu sich. „Nun weiß ich wirklich, dass der Herr seinen Engel geschickt hat“, sagte er. „Er hat mich vor Herodes gerettet und vor dem, was die Juden sich erhofften.“ 12 Als ihm das klar geworden war, ging er zum Haus der Maria, der Mutter von Johannes Markus.* Dort waren viele zusammengekommen, um zu beten. 13 Als Petrus an die Tür im Hofeingang klopfte, kam eine Dienerin und wollte nachsehen, wer da wäre. Sie hieß Rhode. 14 Als sie die Stimme des Petrus erkannte, lief sie gleich ins Haus und rief: „Es ist Petrus! Petrus steht vor dem Tor!“ Vor lauter Freude hatte sie vergessen, das Tor zu öffnen. 15 „Du bist wohl nicht ganz bei Verstand“, sagten sie zu ihr. Doch sie behauptete steif und fest, dass es Petrus sei. Da meinten sie: „Dann ist es sein Engel.“ 16 Aber Petrus klopfte unaufhörlich weiter, bis sie schließlich aufmachten. Als sie ihn sahen, gerieten sie vor Staunen außer sich. 17 Doch er brachte sie mit einer Handbewegung zum Schweigen und erzählte ihnen dann, wie der Herr ihn aus dem Gefängnis herausgeführt hatte. „Berichtet das auch Jakobus* und den Brüdern!“, bat er sie. Dann ging er hinaus und verließ die Stadt. 18 Als es Tag wurde, gerieten die Soldaten in große Bestürzung. Keiner wusste, was mit Petrus geschehen war. 19 Und als Herodes ihn holen lassen wollte, war er nirgends zu finden. Da verhörte er die Wachen und befahl, sie abzuführen. Anschließend begab er sich von Judäa wieder in seine Residenzstadt Cäsarea.

Tod von Herodes Agrippa I.

20 Damals lag Herodes im Streit mit den Bewohnern von Tyrus und Sidon.* Nun schickten sie gemeinsam eine Abordnung zu ihm, nachdem es ihnen gelungen war, Blastus, den königlichen Palastverwalter, als Fürsprecher zu gewinnen. So baten sie um Frieden, weil ihr Gebiet von den Lebensmittellieferungen des königlichen Landes abhängig war. 21 An einem bestimmten Tag ‹sollte die Beilegung des Streits verkündet werden›. Herodes legte ein königliches Prachtgewand an und nahm auf der Tribüne ‹des Theaters› Platz. Dann hielt er eine feierliche Ansprache. 22 Das versammelte Volk aber schrie begeistert: „So spricht ein Gott und nicht ein Mensch!“ 23 In diesem Augenblick schlug ihn ein Engel des Herrn, weil er sich als Gott verehren ließ. Und von Würmern zerfressen verendete er. 24 Immer mehr Menschen hörten das Wort Gottes und kamen zum Glauben. 25 Nachdem Barnabas und Saulus ihre Aufgabe in Jerusalem erfüllt hatten, kehrten sie in Begleitung von Johannes Markus ‹nach Antiochia› zurück.
nuBibeln

En ängel befriar Petrus ur fängelset

1 Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar. 2 Han lät halshugga Jakob, Johannes bror 3 och när han såg att judarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid*. 4 Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket. 5 Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt till Gud för honom. 6 Natten innan Herodes tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov fastkedjad mellan två soldater och utanför dörren fanns vakter som vaktade fängelset. 7 Då fylldes cellen plötsligt av ljus och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer. 8 Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Svep nu om dig manteln och följ mig!” 9 Petrus följde med ängeln ut, men han förstod inte att det som ängeln gjorde var något som hände i verkligheten; han trodde att det var en syn. 10 De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut. Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta. 11 När Petrus hade samlat sig, sa han till sig själv: ”Nu vet jag att det är sant att Herren sände sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.” 12 Och när han fattat det helt och fullt, gick han hem till Maria, mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad. 13 Petrus bultade på porten och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp. 14 Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon inte öppnade utan sprang istället tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför. 15 ”Du är galen”, sa de. Men hon gav sig inte och då sa de: ”Det kanske är hans ängel?*” 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta och när de öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad. 17 Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob* och de andra i församlingen få veta detta”, och så gick han vidare till en annan plats. 18 När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus. 19 Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort. Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.

Herodes död

20 Invånarna i Tyros och Sidon* som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida. 21 På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem. 22 Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!” 23 Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.

Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia

24 Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt. 25 Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.