Hoheslied 6 | nuBibeln

Hoheslied 6 | nuBibeln
1 Vännerna: Vart har din älskade gått, du skönaste bland kvinnor? Vart har din älskade tagit vägen? Vi ska hjälpa dig att hitta honom. Hon: 2 Min älskade har gått till sin trädgård, till sina kryddsängar, för att där vakta sin fårhjord och plocka liljor. 3 Jag tillhör min älskade och han tillhör mig. Bland liljorna vaktar han sin fårhjord. Han: 4 Du är vacker, min älskade, som Tirsa*, ljuvlig som Jerusalem, skrämmande som en härskara*. 5 Vänd bort din blick ifrån mig, för den har överväldigat mig. Ditt hår är som en hjord av getter som rör sig ner från Gileads berg. 6 Dina tänder är som en flock tackor som stiger upp ur badet, alla är tvillingar, ingen av dem är ensam. 7 Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja. 8 Det finns sextio drottningar, åttio bihustrur och fler unga kvinnor än någon kan räkna, 9 men min duva, min fulländade, är unik, sin mors enda, dyrbar för den som födde henne. Flickorna ser henne och prisar henne lycklig, hon hyllas av drottningar och bihustrur. Vännerna: 10 Vem är hon som stiger upp som morgonrodnaden, vacker som månen, strålande som solen, skrämmande som stjärnornas skara? Han: 11 Jag gick ner till valnötslunden för att se om våren spirade i dalen, och för att se om vinträden hade skjutit skott, om granatträden hade börjat blomma. 12 Innan jag fattade det, drogs jag med av min längtan som på en furstlig vagn.* Vännerna: 13 Vänd om, vänd om, du flicka från Shulem! Kom tillbaka, så att vi får se dig! Han: Varför vill ni se på flickan från Shulem där hon dansar bland leden*?