Hoheslied 2 | nuBibeln

Hoheslied 2 | nuBibeln
1 Hon: Jag är en Sharons ros, en lilja i dalen. Han: 2 Som en lilja bland törnen är min älskade bland flickor. Hon: 3 Som ett äppelträd i skogen är min älskade bland unga män. Jag njuter av att sitta i hans skugga, och hans frukt smakar sött. 4 Han för mig in i vinsalen, med sin kärlek som en fana över mig.* 5 Styrk mig med druvkakor, pigga upp mig med äpplen, för jag är sjuk av kärlek. 6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och med sin högra hand smeker han mig. 7 Jag besvär er, Jerusalems döttrar, vid gasellerna och hindarna på fälten: oroa inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill. 8 Hör, min älskade kommer! Se! Här kommer han springande över bergen, hoppande över kullarna. 9 Min älskade är som en gasell, som en ung hjort. Där står han bakom muren, och han tittar in genom fönstret, blickar genom gallret. 10 Min älskade säger till mig: ”Stig upp, min älskade, min sköna, och kom! 11 Se! Vintern är förbi och regnet är över. 12 På marken skjuter blommorna upp, sångens tid är inne, och turturduvan hörs i vårt land. 13 Fikonträdet får sina första frukter, och vinstockarna står i blom och doftar. Stig upp, min älskade, min sköna, och kom!” Han 14 Du min duva bland bergsklyftor, i gömstället i bergsväggen, låt mig se din gestalt, låt mig höra din röst! För din röst är underbar, din gestalt så skön. Vännerna:* 15 Fånga rävarna åt oss, de små rävarna som förstör vingårdarna, våra vingårdar som nu står i blom. Hon: 16 Min älskade är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljorna. 17 Tills vindarna vaknar,* tills skuggorna flyr, kom åter, min älskade, kom som en gasell, ja som en ung hjort över de blommande kullarna.