Psalm 95 | nuBibeln Lutherbibel 2017

Psalm 95 | nuBibeln

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1 Kom, låt oss sjunga till HERRENS ära, jubla inför vår frälsnings klippa! 2 Kom till honom med tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom, 3 för HERREN är en stor Gud, en stor kung över alla gudar. 4 I hans hand är jordens djup, och honom tillhör bergstopparna. 5 Hans är havet, för han har gjort det, och det torra landet, som hans händer har format. 6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä inför HERREN, vår skapare, 7 för han är vår Gud! Vi är hans folk, fåren i hans hjord och i hans omsorg. Om ni idag hör hans röst: 8 ”Förhärda inte era hjärtan, som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen, 9 där era fäder satte mig på prov, de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar. 10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte, och jag sa: ’Detta folk far vilse i sina hjärtan. De känner inte mina vägar.’ 11 Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Lutherbibel 2017

Ruf zu Anbetung und Gehorsam

1 Kommt herzu, lasst uns dem HERRN frohlocken und jauchzen dem Hort unsres Heils! 2 Lasst uns mit Danken vor sein Angesicht kommen und mit Psalmen ihm jauchzen! 3 Denn der HERR ist ein großer Gott und ein großer König über alle Götter. 4 Denn in seiner Hand sind die Tiefen der Erde, und die Höhen der Berge sind auch sein. 5 Denn sein ist das Meer, und er hat’s gemacht, und seine Hände haben das Trockene bereitet. 6 Kommt, lasst uns anbeten und knien und niederfallen vor dem HERRN, der uns gemacht hat. 7 Denn er ist unser Gott und wir das Volk seiner Weide und Schafe seiner Hand. Wenn ihr doch heute auf seine Stimme hören wolltet: 8 »Verstocket euer Herz nicht, wie zu Meriba geschah, wie zu Massa in der Wüste, 9 wo mich eure Väter versuchten und prüften und hatten doch mein Werk gesehen. 10 Vierzig Jahre war dies Volk mir zuwider, dass ich sprach: / Es sind Leute, deren Herz immer den Irrweg will und die meine Wege nicht lernen wollen, 11 sodass ich schwor in meinem Zorn: Sie sollen nicht zu meiner Ruhe kommen.«