Markus 15 | nuBibeln Lutherbibel 2017

Markus 15 | nuBibeln

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

1 Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda – hela rådet* – och fattade ett beslut. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.*

Jesus förhörs av Pilatus

2 Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.” 3 Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, 4 och Pilatus frågade honom: ”Varför säger du ingenting? Du hör ju hur mycket de anklagar dig för!” 5 Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer.

Pilatus dömer Jesus till döden

6 Vid påskhögtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som de ville ha fri. 7 Just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra begått mord under ett uppror. 8 Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade. 9 ”Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?” frågade Pilatus. 10 Han visste mycket väl att översteprästerna hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. 11 Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället. 12 Pilatus frågade då igen: ”Vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?” 13 ”Korsfäst honom!” ropade de tillbaka. 14 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Korsfäst honom!” 15 Till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.

De romerska soldaterna hånar Jesus

16 Soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 17 De klädde på honom en purpurröd* mantel och vred ihop en krona av törnen som de satte på honom. 18 ”Leve judarnas kung!” ropade de. 19 De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä för att hylla honom. 20 Efter att ha hånat honom tog de av honom den purpurröda manteln, satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Jesus korsfästs

21 En man, Simon från Kyrene*, far till Alexandros och Rufus, var på väg in från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors. 22 De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen). 23 Där gav man honom vin blandat med myrra,* men han ville inte ha det. 24 Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25 Klockan var runt nio på morgonen* när han korsfästes. 26 Ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: Judarnas kung, för att visa vad han anklagades för. 27 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom.* 29 Och de som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: ”Se där ja! Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? 30 Rädda dig själv nu och kliv ner från korset!” 31 Även översteprästerna och de skriftlärda gjorde sig lustiga över honom och sa till varandra: ”Han var bra på att rädda andra, men han kan inte rädda sig själv! 32 Skulle han vara Messias, Israels kung? Ja, om vi får se honom kliva ner från korset, då ska vi tro på honom!” Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.

Jesus dör på korset

33 När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 34 Vid tretiden ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”)* 35 Några av dem som stod där i närheten hörde det och sa: ”Hör, han ropar på Elia!” 36 En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom!”, sa han. 37 Men Jesus ropade högt och slutade att andas*. 38 Då brast förhänget i templet* i två delar, uppifrån och ända ned. 39 När den romerska officeren, som stod framför honom, såg på vilket sätt Jesus gav upp andan, ropade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” 40 Några kvinnor stod också en bit bort och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob den yngre och Joses, och Salome. 41 De hade följt Jesus och hjälpt honom då han var i Galileen. Där fanns också många andra kvinnor som följt med Jesus till Jerusalem.

Jesus begravs

42 Detta hände på fredagen, förberedelsedagen, alltså dagen före sabbaten*. Och när kvällen* närmade sig 43 var Josef från Arimataia, en respekterad medlem av rådet som väntade på Guds rike, modig nog att gå till Pilatus och be att få ta hand om Jesus kropp. 44 Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död, så han kallade till sig officeren för att fråga honom om Jesus verkligen redan hade dött. 45 När officeren bekräftade det, lät han Josef ta kroppen. 46 Josef köpte linnetyg, tog ner Jesus, lindade honom i tyget och lade honom i en grav som var uthuggen i berget. Sedan rullade han en sten framför ingången till graven. 47 Både Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var Jesus kropp lades.

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Lutherbibel 2017

Jesus vor Pilatus

1 Und alsbald am Morgen hielten die Hohenpriester Rat mit den Ältesten und Schriftgelehrten, dazu der ganze Hohe Rat, und sie banden Jesus und führten ihn ab und überantworteten ihn Pilatus. 2 Und Pilatus fragte ihn: Bist du der König der Juden? Er aber antwortete ihm und sprach: Du sagst es. 3 Und die Hohenpriester beschuldigten ihn hart. 4 Pilatus aber fragte ihn abermals und sprach: Antwortest du nichts? Siehe, wie hart sie dich verklagen! 5 Jesus aber antwortete nichts mehr, sodass sich Pilatus verwunderte.

Jesu Verurteilung und Verspottung

6 Er pflegte ihnen aber zum Fest einen Gefangenen loszugeben, welchen sie erbaten. 7 Es war aber einer, genannt Barabbas, gefangen mit den Aufrührern, die beim Aufruhr einen Mord begangen hatten. 8 Und das Volk ging hinauf und bat, dass er tue, wie er ihnen zu tun pflegte. 9 Pilatus aber antwortete ihnen: Wollt ihr, dass ich euch den König der Juden losgebe? 10 Denn er erkannte, dass ihn die Hohenpriester aus Neid überantwortet hatten. 11 Aber die Hohenpriester wiegelten das Volk auf, dass er ihnen viel lieber den Barabbas losgebe. 12 Pilatus aber antwortete wiederum und sprach zu ihnen: Was wollt ihr dann, dass ich tue mit dem, den ihr den König der Juden nennt? 13 Sie schrien abermals: Kreuzige ihn! 14 Pilatus aber sprach zu ihnen: Was hat er denn Böses getan? Aber sie schrien noch viel mehr: Kreuzige ihn! 15 Pilatus aber wollte dem Volk Genüge tun und gab ihnen Barabbas los und ließ Jesus geißeln und überantwortete ihn, dass er gekreuzigt würde. 16 Die Soldaten aber führten ihn hinein in den Palast, das ist ins Prätorium, und riefen die ganze Kohorte zusammen 17 und zogen ihm einen Purpurmantel an und flochten eine Dornenkrone und setzten sie ihm auf 18 und fingen an, ihn zu grüßen: Gegrüßet seist du, der Juden König! 19 Und sie schlugen ihn mit einem Rohr auf das Haupt und spien ihn an und fielen auf die Knie und huldigten ihm.

Jesu Kreuzigung und Tod

20 Und als sie ihn verspottet hatten, zogen sie ihm den Purpurmantel aus und zogen ihm seine Kleider an. Und sie führten ihn hinaus, dass sie ihn kreuzigten. 21 Und zwangen einen, der vorüberging, Simon von Kyrene, der vom Feld kam, den Vater des Alexander und des Rufus, dass er ihm das Kreuz trage. 22 Und sie brachten ihn zu der Stätte Golgatha, das heißt übersetzt: Schädelstätte. 23 Und sie gaben ihm Myrrhe im Wein zu trinken; aber er nahm’s nicht. 24 Und sie kreuzigten ihn. Und sie teilten seine Kleider und warfen das Los darum, wer was bekommen sollte. 25 Und es war die dritte Stunde, als sie ihn kreuzigten. 26 Und es stand geschrieben, welche Schuld man ihm gab, nämlich: Der König der Juden. 27 Und sie kreuzigten mit ihm zwei Räuber, einen zu seiner Rechten und einen zu seiner Linken.* 29 Und die vorübergingen, lästerten ihn und schüttelten ihre Köpfe und sprachen: Ha, der du den Tempel abbrichst und baust ihn auf in drei Tagen, 30 hilf dir nun selber und steig herab vom Kreuz! 31 Desgleichen verspotteten ihn auch die Hohenpriester untereinander samt den Schriftgelehrten und sprachen: Er hat andern geholfen und kann sich selber nicht helfen. 32 Der Christus, der König von Israel, er steige nun vom Kreuz, damit wir sehen und glauben. Und die mit ihm gekreuzigt waren, schmähten ihn auch. 33 Und zur sechsten Stunde kam eine Finsternis über das ganze Land bis zur neunten Stunde. 34 Und zu der neunten Stunde rief Jesus laut: Eli, Eli, lama asabtani?* Das heißt übersetzt: Mein Gott, mein Gott, warum* hast du mich verlassen? 35 Und einige, die dabeistanden, als sie das hörten, sprachen sie: Siehe, er ruft den Elia. 36 Da lief einer und füllte einen Schwamm mit Essig, steckte ihn auf ein Rohr, gab ihm zu trinken und sprach: Halt, lasst uns sehen, ob Elia komme und ihn herabnehme! 37 Aber Jesus schrie laut und verschied. 38 Und der Vorhang im Tempel zerriss in zwei Stücke von oben an bis unten aus. 39 Der Hauptmann aber, der dabeistand, ihm gegenüber, und sah, dass er so verschied, sprach: Wahrlich, dieser Mensch ist Gottes Sohn gewesen! 40 Und es waren auch Frauen da, die von ferne zuschauten, unter ihnen Maria Magdalena und Maria, die Mutter Jakobus des Kleinen und des Joses, und Salome, 41 die ihm nachgefolgt waren, als er in Galiläa war, und ihm gedient hatten, und viele andere Frauen, die mit ihm hinauf nach Jerusalem gegangen waren.

Jesu Grablegung

42 Und als es schon Abend wurde und weil Rüsttag war, das ist der Tag vor dem Sabbat, 43 kam Josef von Arimathäa, ein angesehener Ratsherr, der auch auf das Reich Gottes wartete; der wagte es und ging hinein zu Pilatus und bat um den Leichnam Jesu. 44 Pilatus aber wunderte sich, dass er schon tot war, und rief den Hauptmann und fragte ihn, ob er schon länger gestorben wäre. 45 Und als er’s erkundet hatte von dem Hauptmann, überließ er Josef den Leichnam. 46 Und der kaufte ein Leinentuch und nahm ihn ab vom Kreuz und wickelte ihn in das Tuch und legte ihn in ein Grab, das war in einen Felsen gehauen, und wälzte einen Stein vor des Grabes Tür. 47 Aber Maria Magdalena und Maria, die Mutter des Joses, sahen, wo er hingelegt war.