Markus 13 | nuBibeln

Jesus talar om framtiden

1 När Jesus sedan lämnade templet sa en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och fantastiska byggnader!” 2 Jesus svarade: ”Alla dessa stora byggnader som du nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.” 3 När han senare satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: 4 ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet på att den tid har kommit då allt detta ska gå i uppfyllelse?” 5 Då sa Jesus till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. 6 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och de ska leda många vilse. 7 Och när ni får höra om krig och rykten om krig, så låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit. 8 Folk och länder ska resa sig mot varandra. Det blir jordbävningar på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Men detta är bara början på födslovärkarna. 9 Var på er vakt! Man ska arrestera er och dra er inför domstolar, och ni ska bli misshandlade i synagogorna*. Och ni ska för min skull få stå inför kungar och makthavare, som vittnen inför dem. 10 Evangeliet ska först predikas för alla folk. 11 När ni arresteras och utlämnas behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga. Säg bara det ni får att säga just då, för det är inte ni som talar, utan den heliga Anden. 12 Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. 13 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.* 14 När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’ stå där den inte borde (må den som läser detta förstå det)*, då ska de som är i Judeen fly upp i bergen. 15 Den som är uppe på taket* får inte gå ner till huset för att hämta något, 16 och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta kläder. 17 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! 18 Be att detta inte behöver ske på vintern, 19 för den tidens lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat, från den dag Gud skapade världen och till nu, och inte heller senare kommer att inträffa. 20 Om Herren inte hade förkortat den tiden, skulle ingen räddas. Men nu har han förkortat tiden för sina utvaldas skull.

När Jesus kommer tillbaka

21 Om någon då säger till er: ’Här är Messias’, eller: ’Där är han’, så tro honom inte! 22 Falska messiaser och falska profeter ska komma och göra tecken och under för att om möjligt lura de utvalda. 23 Men var på er vakt! Se, jag har varnat er för allt i förväg! 24 Men i de dagarna, efter den tidens lidande, ’kommer solen att förmörkas och månen att sluta lysa. 25 Stjärnorna ska falla från himlen och himlens krafter skakas.’* 26 Då ska man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.* 27 Han ska sända ut sina änglar, och han ska samla ihop sina utvalda från alla väderstreck, från jordens gräns till himlens gräns.

Liknelsen om fikonträdet

28 Lär er en liknelse från fikonträdet: när kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. 29 På samma sätt kan ni veta, när ni ser detta hända, att det är nära, utanför dörren. 30 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.* 31 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

32 Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. 33 Var därför beredda och håll er vakna, eftersom ni inte vet när den tiden kommer. 34 Det blir som när en man har rest bort. Han har överlåtit ansvaret för huset åt sina tjänare. Var och en har fått sin uppgift, och portvakten order om att hålla sig vaken och beredd. 35 Håll er därför vakna, för ni vet inte när husets herre kommer! Kanske blir det på kvällen eller vid midnatt eller strax före gryningen eller tidigt på morgonen. 36 Låt honom inte komma över er helt plötsligt och hitta er sovande. 37 Det jag säger er här gäller alla: håll er vakna!”

Lutherbibel 2017

Das Ende des Tempels

1 Und als er aus dem Tempel ging, sprach zu ihm einer seiner Jünger: Meister, siehe, was für Steine und was für Bauten! 2 Und Jesus sprach zu ihm: Siehst du diese großen Bauten? Hier wird nicht ein Stein auf dem andern bleiben, der nicht zerbrochen werde.

Die Vorzeichen

3 Und als er auf dem Ölberg saß gegenüber dem Tempel, fragten ihn Petrus und Jakobus und Johannes und Andreas, als sie allein waren: 4 Sage uns, wann wird das geschehen? Und was wird das Zeichen sein, wann das alles vollendet werden soll? 5 Jesus fing an und sagte zu ihnen: Seht zu, dass euch nicht jemand verführe! 6 Es werden viele kommen unter meinem Namen und sagen: Ich bin’s, und werden viele verführen. 7 Wenn ihr aber hören werdet von Kriegen und Kriegsgeschrei, so erschreckt nicht: Es muss geschehen. Aber das Ende ist noch nicht da. 8 Denn es wird sich ein Volk gegen das andere erheben und ein Königreich gegen das andere; es werden Erdbeben geschehen hier und dort, es werden Hungersnöte sein: Das ist der Anfang der Wehen. 9 Ihr aber seht euch vor! Sie werden euch den Gerichten überantworten, und in den Synagogen werdet ihr geschlagen werden, und vor Statthalter und Könige werdet ihr geführt werden um meinetwillen, ihnen zum Zeugnis. 10 Und das Evangelium muss zuvor gepredigt werden unter allen Völkern. 11 Und wenn sie euch hinführen und überantworten werden, so sorgt euch nicht vorher, was ihr reden sollt; sondern was euch in jener Stunde gegeben wird, das redet. Denn ihr seid’s nicht, die da reden, sondern der Heilige Geist. 12 Und es wird ein Bruder den andern zum Tod überantworten und der Vater das Kind, und die Kinder werden sich empören gegen die Eltern und werden sie zu Tode bringen. 13 Und ihr werdet gehasst sein von jedermann um meines Namens willen. Wer aber beharrt bis an das Ende, der wird selig.

Die große Bedrängnis

14 Wenn ihr aber sehen werdet den Gräuel der Verwüstung stehen, wo er nicht soll – wer es liest, der merke auf! –, alsdann, wer in Judäa ist, der fliehe auf die Berge. 15 Wer auf dem Dach ist, der steige nicht hinunter und gehe nicht hinein, etwas aus seinem Hause zu holen. 16 Und wer auf dem Feld ist, der wende sich nicht um, seinen Mantel zu holen. 17 Weh aber den Schwangeren und den Stillenden in jenen Tagen! 18 Bittet aber, dass es nicht im Winter geschehe. 19 Denn in diesen Tagen wird eine solche Bedrängnis sein, wie sie nie gewesen ist bis jetzt vom Anfang der Schöpfung, die Gott geschaffen hat, und auch nicht wieder werden wird. 20 Und wenn der Herr diese Tage nicht verkürzt hätte, würde kein Mensch gerettet werden; aber um der Auserwählten willen, die er auserwählt hat, hat er diese Tage verkürzt. 21 Wenn dann jemand zu euch sagen wird: Siehe, hier ist der Christus; siehe, da ist er!, so glaubt es nicht. 22 Denn es werden sich erheben falsche Christusse und falsche Propheten, die Zeichen und Wunder tun, um, wenn möglich, die Auserwählten zu verführen. 23 Ihr aber seht euch vor! Ich habe euch alles zuvor gesagt!

Das Kommen des Menschensohns

24 Aber in jenen Tagen, nach jener Bedrängnis, wird die Sonne sich verfinstern und der Mond seinen Schein verlieren, 25 und die Sterne werden vom Himmel fallen, und die Kräfte der Himmel werden ins Wanken kommen. 26 Und dann werden sie sehen den Menschensohn kommen in den Wolken mit großer Kraft und Herrlichkeit. 27 Und dann wird er die Engel senden und wird seine Auserwählten versammeln von den vier Winden, vom Ende der Erde bis zum Ende des Himmels.

Vom Zeitpunkt des Endes

28 An dem Feigenbaum aber lernt ein Gleichnis: Wenn seine Zweige saftig werden und Blätter treiben, so wisst ihr, dass der Sommer nahe ist. 29 Ebenso auch, wenn ihr seht, dass dies geschieht, so wisst, dass er nahe vor der Tür ist. 30 Wahrlich, ich sage euch: Dieses Geschlecht wird nicht vergehen, bis dies alles geschieht. 31 Himmel und Erde werden vergehen; meine Worte aber werden nicht vergehen. 32 Von jenem Tage aber oder der Stunde weiß niemand, auch die Engel im Himmel nicht, auch der Sohn nicht, sondern allein der Vater.

Mahnung zur Wachsamkeit

33 Seht euch vor, wachet! Denn ihr wisst nicht, wann die Zeit da ist. 34 Es ist wie bei einem Menschen, der über Land zog und verließ sein Haus und gab seinen Knechten Vollmacht, einem jeden seine Arbeit, und gebot dem Türhüter, er sollte wachen: 35 So wacht nun; denn ihr wisst nicht, wann der Herr des Hauses kommt, ob am Abend oder zu Mitternacht oder um den Hahnenschrei oder am Morgen, 36 damit er euch nicht schlafend finde, wenn er plötzlich kommt. 37 Was ich aber euch sage, das sage ich allen: Wachet!

Markus 13 | nuBibeln Lutherbibel 2017