Lukas 21 | nuBibeln

En fattig änka ger allt hon har

1 Jesus såg upp och lade märke till hur de rika lade sina gåvor i offerkistorna. 2 Men han såg också hur en fattig änka lade dit två kopparslantar. 3 Då sa han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra, 4 för de tog bara en liten del av sitt överflöd och lade det bland gåvorna. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon hade att leva på.”

Jesus talar om framtiden

5 Några började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt. Han sa: 6 ”Allt det ni ser här ska i sinom tid jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.” 7 ”Mästare, när ska detta hända?” undrade de. ”Vilket blir tecknet på att tiden har kommit då dessa ting ska gå i uppfyllelse?” 8 Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och ’Tiden är nära.’ Men följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.” 10 Han fortsatte: ”Folk och länder ska resa sig mot varandra. 11 Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen. 12 Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför kungar och makthavare för mitt namns skull. 13 Men detta ger er samtidigt tillfälle att vittna. 14 Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal, 15 för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa. 16 Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas. 17 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 Men inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat. 19 Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv. 20 Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära. 21 Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden. 22 Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse. 23 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket. 24 Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade.

När Jesus kommer tillbaka

25 Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån. 26 Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas.* 27 Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.* 28 Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”

Liknelsen om fikonträdet

29 Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst. 30 Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här. 31 På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända. 32 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.* 33 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

34 Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen 35 som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. 36 Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.” 37 På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där. 38 Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.

Lutherbibel 2017

Das Scherflein der Witwe

1 Er blickte aber auf und sah, wie die Reichen ihre Gaben in den Gotteskasten einlegten. 2 Er sah aber eine arme Witwe, die legte dort zwei Scherflein ein. 3 Und er sprach: Wahrlich, ich sage euch: Diese arme Witwe hat mehr als sie alle eingelegt. 4 Denn diese alle haben etwas von ihrem Überfluss zu den Gaben eingelegt; sie aber hat von ihrer Armut alles eingelegt, was sie zum Leben hatte.

Das Ende des Tempels

5 Und als einige von dem Tempel sagten, dass er mit schönen Steinen und Weihegaben geschmückt sei, sprach er: 6 Es wird die Zeit kommen, in der von dem allen, was ihr seht, nicht ein Stein auf dem andern gelassen wird, der nicht zerbrochen werde.

Die Vorzeichen

7 Sie fragten ihn aber: Meister, wann wird das geschehen? Und was wird das Zeichen sein, wenn das geschehen wird? 8 Er aber sprach: Seht zu, lasst euch nicht verführen. Denn viele werden kommen unter meinem Namen und sagen: Ich bin’s, und: Die Zeit ist herbeigekommen. – Lauft ihnen nicht nach! 9 Wenn ihr aber hören werdet von Kriegen und Unruhen, so entsetzt euch nicht. Denn das muss zuvor geschehen; aber das Ende ist noch nicht so bald da. 10 Dann sprach er zu ihnen: Ein Volk wird sich erheben gegen das andere und ein Reich gegen das andere, 11 und es werden geschehen große Erdbeben und hier und dort Hungersnöte und Seuchen; auch werden Schrecknisse und vom Himmel her große Zeichen geschehen.

Ankündigung von Verfolgungen

12 Aber vor diesem allen werden sie Hand an euch legen und euch verfolgen und werden euch überantworten den Synagogen und Gefängnissen und euch vor Könige und Statthalter führen um meines Namens willen. 13 Das wird euch widerfahren zu einem Zeugnis. 14 So nehmt nun zu Herzen, dass ihr euch nicht sorgt, wie ihr euch verteidigen sollt. 15 Denn ich will euch Mund und Weisheit geben, der alle eure Widersacher nicht widerstehen noch widersprechen können. 16 Ihr werdet aber verraten werden von Eltern und Geschwistern, Verwandten und Freunden; und sie werden einige von euch zu Tode bringen. 17 Und ihr werdet gehasst sein von jedermann um meines Namens willen. 18 Und kein Haar von eurem Haupt soll verloren gehen. 19 Seid standhaft, und ihr werdet euer Leben gewinnen.

Das Ende Jerusalems

20 Wenn ihr aber sehen werdet, dass Jerusalem von einem Heer belagert wird, dann erkennt, dass seine Verwüstung nahe herbeigekommen ist. 21 Alsdann, wer in Judäa ist, der fliehe ins Gebirge, und wer in der Stadt ist, gehe hinaus, und wer auf dem Lande ist, komme nicht hinein. 22 Denn das sind die Tage der Vergeltung, dass erfüllt werde alles, was geschrieben ist. 23 Wehe den Schwangeren und den Stillenden in jenen Tagen! Denn es wird große Not auf Erden sein und Zorn über dies Volk kommen, 24 und sie werden fallen durch die Schärfe des Schwertes und gefangen weggeführt unter alle Völker, und Jerusalem wird zertreten werden von den Heiden, bis die Zeiten der Heiden erfüllt sind.

Das Kommen des Menschensohns

25 Und es werden Zeichen geschehen an Sonne und Mond und Sternen, und auf Erden wird den Völkern bange sein, und sie werden verzagen vor dem Brausen und Wogen des Meeres, 26 und die Menschen werden vergehen vor Furcht und in Erwartung der Dinge, die kommen sollen über die ganze Erde; denn die Kräfte der Himmel werden ins Wanken kommen. 27 Und alsdann werden sie sehen den Menschensohn kommen in einer Wolke mit großer Kraft und Herrlichkeit. 28 Wenn aber dieses anfängt zu geschehen, dann seht auf* und erhebt eure Häupter, weil sich eure Erlösung naht.

Vom Feigenbaum

29 Und er sagte ihnen ein Gleichnis: Seht den Feigenbaum und alle Bäume an: 30 wenn sie jetzt ausschlagen und ihr seht es, so wisst ihr selber, dass der Sommer schon nahe ist. 31 So auch ihr: Wenn ihr seht, dass dies alles geschieht, so wisst, dass das Reich Gottes nahe ist. 32 Wahrlich, ich sage euch: Dieses Geschlecht wird nicht vergehen, bis es alles geschieht. 33 Himmel und Erde werden vergehen; aber meine Worte werden nicht vergehen.

Ermahnung zur Wachsamkeit

34 Hütet euch aber, dass eure Herzen nicht beschwert werden durch Rausch und Saufen und mit täglichen Sorgen und dieser Tag nicht plötzlich über euch komme 35 wie ein Fallstrick. Denn er wird über alle kommen, die auf der ganzen Erde wohnen. 36 Wachet aber allezeit und betet, dass ihr stark werdet, zu entfliehen diesem allen, was geschehen soll, und zu stehen vor dem Menschensohn. 37 Er lehrte des Tags im Tempel; des Nachts aber ging er hinaus und blieb an dem Berg, den man den Ölberg nennt. 38 Und alles Volk machte sich früh auf zu ihm, ihn im Tempel zu hören.

Lukas 21 | nuBibeln Lutherbibel 2017