1Profetia om Moab: Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.2Folket i Divon ska gå till sina tempel, till sina offerplatser, för att gråta. Över Nebo och Medeva hörs Moabs klagan. Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.3De går på gatorna klädda i säcktyg. På deras tak och torg klagar alla, och tårarna rinner.4Heshbon och Elale klagar så att det hörs ända bort till Jahas. Därför ropar Moabs soldater, de är fyllda av ångest.5Jag ropar i mitt inre för Moab. Dess flyktingar tar sig till Soar och Eglat Shelishia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Luchit, och längs vägen till Horonajim hörs klagan över förödelsen.6Nimrims vatten torkar ut, gräset vissnar bort och växtligheten dör, inget grönt finns kvar.7Så släpar man sina ägodelar och förråd över Pilträdsbäcken.8Klagorop hörs längs hela Moabs gräns, ända bort till Eglajim hörs deras jämmer och klagan ända till Beer Elim.9Dimons vatten fylls av blod, men ännu mer ska jag låta komma över Dimon: ett lejon över dem som överlevt från Moab och över det som är kvar av landet*.
Lutherbibel 2017
Gegen Moab
1Dies ist die Last für Moab: Des Nachts kommt Verheerung über Ar in Moab, es ist dahin; des Nachts kommt Verheerung über Kir in Moab, es ist dahin!2Sie sind hinaufgestiegen zum Tempel und nach Dibon auf die Höhen, um zu weinen; Moab heult über Nebo und über Medeba. Jedes Haupt ist kahl geschoren, jeder Bart ist abgeschnitten.3Auf ihren Gassen gehen sie mit dem Sack umgürtet, auf ihren Dächern und Straßen heulen sie alle und zerfließen in Tränen.4Heschbon und Elale schreien, dass man’s bis Jahaz hört. Darum zittern die Gerüsteten Moabs, es verzagt ihre Seele.5Mein Herz schreit über Moab; seine Flüchtigen fliehen bis nach Zoar, bis Eglat-Schelischija. Sie gehen die Steige von Luhit hinauf und weinen, und auf dem Wege nach Horonajim erhebt sich ein Jammergeschrei.6Die Wasser von Nimrim versiegen, das Gras verdorrt und das Kraut verwelkt und kein Grünes wächst.7Darum führen sie, was ihnen geblieben ist und was sie verwahrt haben, über den Weidenbach.8Geschrei geht um in den Grenzen Moabs, Geheul bis Eglajim und Geheul bis Beer-Elim!9Die Wasser von Dimon sind voll Blut. Doch will ich über Dimon noch mehr kommen lassen: Löwen über die Entronnenen Moabs und über die Übriggebliebenen im Lande.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.