1HERRENS ord kom till Jeremia:2”Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta budskap: ’Hör HERRENS ord, ni alla från Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN!3Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats.4Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”5Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar och handlar rätt mot varandra,6om ni inte förtrycker främlingen, den faderlösa och änkan, inte utgjuter oskyldigt blod och inte följer efter andra gudar till er egen olycka,7då ska jag låta er bo kvar på denna plats, i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.8Men ni litar på lögnaktigt tal som inte är till någon nytta.9Tror ni att ni kan få stjäla, döda, begå äktenskapsbrott, svära falskt, tända rökelse åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner,10och sedan komma och stå inför mig i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säga: ”Vi är räddade”, och sedan fortsätta med alla dessa avskyvärdheter?11Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, för er blivit ett rövarnäste? Det är så jag ser det, säger HERREN.12Gå till den plats i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.13Då ni nu har gjort allt detta, säger HERREN, har jag gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat till er, men ni har inte svarat.14Därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och denna plats som jag har gett till er och era förfäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo.15Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag gjorde med era bröder, alla Efraims ättlingar.’
Herrens dom över falsk gudsdyrkan och avfall
16Be inte för det här folket, kom inte med någon klagan eller förbön för dem, vädja inte till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig.17Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?18Barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor till offer åt himlens drottning och häller ut dryckesoffer åt andra gudar, för att provocera mig till vrede.19Men är det mig de provocerar? säger HERREN. Är det inte sig själva de provocerar, till skam för sig själva?20Därför, säger Herren, HERREN, ska min vrede och mitt ursinne ösas ut över den här platsen, över människor och djur, över träden på fältet och över planteringarna på marken, och den ska brinna utan att slockna.21Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet!22Jag talade till era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten men gav dem ingen befallning om brännoffer och slaktoffer.23Vad jag befallde dem var: Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud och ni mitt folk. Vandra alltid på den väg jag befaller er, så ska det gå er väl.24Men de ville inte höra, inte lyssna på mig, utan följde i sin envishet sina egna, onda tankar. De gick bakåt i stället för framåt.25Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten och fram till denna dag har jag gång på gång sänt mina tjänare profeterna till dem.26Men de har inte velat höra på mig, inte lyssna till mig. De har varit motspänstiga och gjort ännu mer ont än sina förfäder.’27Du ska tala om allt detta för dem, men de kommer inte att lyssna till dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.28Säg till dem: ’Detta är det folk som inte vill lyssna till HERREN, sin Gud och ta emot tillrättavisning. Sanningen har försvunnit och är borta från deras mun.’29Klipp av ditt hår och kasta bort det. ’Stäm upp en klagosång på de kala höjderna, för HERREN har förkastat och övergett detta släkte som orsakat hans vrede.’30Folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon, säger HERREN. De har satt upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenat det.31De har byggt Tofets offerhöjder i Ben-Hinnoms dal, för att där bränna sina söner och döttrar – något som jag aldrig befallt eller haft en tanke på.32En tid ska komma, säger HERREN, då det inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats kvar.*33Detta folks döda kroppar kommer att bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.34På gatorna i Jerusalem och i Juda städer ska jag göra slut på jublet och glädjeropen och brudgummens och brudens glädje. Ja, landet ska läggas öde.”
Lutherbibel 2017
Die Tempelrede
1Dies ist das Wort, das vom HERRN geschah zu Jeremia:2Tritt ins Tor am Hause des HERRN und predige dort dies Wort und sprich: Höret des HERRN Wort, ihr alle von Juda, die ihr zu diesen Toren eingeht, den HERRN anzubeten!3So spricht der HERR Zebaoth, der Gott Israels: Bessert euer Leben und euer Tun, so will ich euch wohnen lassen an diesem Ort.4Verlasst euch nicht auf Lügenworte, wenn sie sagen: Hier ist des HERRN Tempel, hier ist des HERRN Tempel, hier ist des HERRN Tempel!5Sondern bessert euer Leben und euer Tun, dass ihr recht handelt einer gegen den andern6und gegen Fremdlinge, Waisen und Witwen keine Gewalt übt und nicht unschuldiges Blut vergießt an diesem Ort und nicht andern Göttern nachlauft zu eurem eigenen Schaden,7so will ich euch immer und ewiglich wohnen lassen an diesem Ort, in dem Lande, das ich euren Vätern gegeben habe.8Aber nun verlasst ihr euch auf Lügenworte, die zu nichts nütze sind.9Ihr seid Diebe, Mörder, Ehebrecher und Meineidige und opfert dem Baal und lauft fremden Göttern nach, die ihr nicht kennt.10Und dann kommt ihr und tretet vor mich in diesem Hause, das nach meinem Namen genannt ist, und sprecht: Wir sind geborgen, – und tut weiter solche Gräuel.11Haltet ihr denn dies Haus, das nach meinem Namen genannt ist, für eine Räuberhöhle? Siehe, ich sehe es wohl, spricht der HERR.12Geht hin an meine Stätte zu Silo, wo früher mein Name gewohnt hat, und schaut, was ich dort getan habe wegen der Bosheit meines Volks Israel.13Weil ihr denn lauter solche Dinge treibt, spricht der HERR, und weil ich immer wieder zu euch redete und ihr nicht hören wolltet und ich euch rief und ihr nicht antworten wolltet,14so will ich mit dem Hause, das nach meinem Namen genannt ist, auf das ihr euch verlasst, und mit der Stätte, die ich euch und euren Vätern gegeben habe, ebenso tun, wie ich mit Silo getan habe,15und will euch von meinem Angesicht verstoßen, wie ich verstoßen habe alle eure Brüder, das ganze Geschlecht Ephraim.
Gegen falschen Gottesdienst
16Du aber sollst für dies Volk nicht bitten und sollst für sie weder Klage noch Gebet vorbringen, sollst auch nicht in mich dringen; denn ich will dich nicht hören.17Siehst du nicht, was sie tun in den Städten Judas und auf den Gassen Jerusalems?18Die Kinder lesen Holz, die Väter zünden das Feuer an, und die Frauen kneten den Teig, dass sie der Himmelskönigin Kuchen backen, und fremden Göttern spenden sie Trankopfer mir zum Verdruss.19Aber machen sie denn mir Verdruss, spricht der HERR, und nicht vielmehr sich selbst zu ihrer eigenen Schande?20Darum spricht Gott der HERR: Siehe, mein Zorn und mein Grimm ist ausgeschüttet über diese Stätte, über Menschen und über Vieh, über die Bäume auf dem Felde und über die Früchte des Landes; der wird brennen, dass niemand löschen kann.21So spricht der HERR Zebaoth, der Gott Israels: Tut eure Brandopfer zu euren Schlachtopfern und fresst Fleisch!22Denn ich habe euren Vätern an dem Tage, als ich sie aus Ägyptenland führte, nichts gesagt noch geboten von Brandopfern und Schlachtopfern;23sondern dies Wort habe ich ihnen geboten: Gehorcht meiner Stimme, so will ich euer Gott sein, und ihr sollt mein Volk sein; wandelt ganz auf dem Wege, den ich euch gebiete, auf dass es euch wohlgehe.24Aber sie wollten nicht hören noch ihr Ohr neigen, sondern wandelten nach ihrem eignen Rat und nach ihrem verstockten und bösen Herzen und kehrten mir den Rücken zu und nicht das Angesicht.25Ja, von dem Tage an, da eure Väter aus Ägyptenland zogen, bis auf diesen Tag habe ich immer wieder zu euch gesandt alle meine Knechte, die Propheten.26Aber sie wollten mich nicht hören noch ihr Ohr neigen, sondern waren halsstarrig und trieben es ärger als ihre Väter.27Und wenn du schon ihnen dies alles sagst, so werden sie doch nicht auf dich hören; rufst du sie, so werden sie dir nicht antworten.28Darum sprich zu ihnen: Dies ist das Volk, das auf die Stimme des HERRN, seines Gottes, nicht hören noch sich bessern will. Die Wahrheit ist dahin und ausgerottet aus ihrem Munde.29Schere deine Haare ab und wirf sie von dir und wehklage auf den Höhen; denn der HERR hat dies Geschlecht, über das er zornig ist, verworfen und verstoßen.30Denn die Judäer haben getan, was mir missfällt, spricht der HERR. Sie haben ihre Gräuelbilder gesetzt in das Haus, das nach meinem Namen genannt ist, um es unrein zu machen,31und haben die Höhen des Tofet im Tal Ben-Hinnom gebaut, um ihre Söhne und Töchter zu verbrennen, was ich nie geboten habe und mir nie in den Sinn gekommen ist.32Darum siehe, es kommt die Zeit, spricht der HERR, dass man’s nicht mehr nennen wird »Tofet« und »Tal Ben-Hinnom«, sondern »Würgetal«. Und man wird im Tofet begraben müssen, weil sonst kein Raum mehr sein wird.33Und die Leichname dieses Volks sollen den Vögeln des Himmels und den Tieren des Feldes zum Fraß werden, ohne dass sie jemand verscheuchen wird.34Und ich will in den Städten Judas und auf den Gassen Jerusalems wegnehmen den Jubel der Freude und Wonne und die Stimme des Bräutigams und der Braut; denn das Land soll wüst werden.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.