Philipper 4 | nuBibeln

Förmaningar

1 Därför, mina kära syskon, ska ni stå fasta i Herren, ni som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans. 2 Så vill jag be Euodia och Syntyche att vara eniga i Herren. 3 Och jag ber dig, min trogna medarbetare*, att hjälpa dessa kvinnor, för de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina övriga medarbetare som har sina namn skrivna i livets bok*. 4 Gläd er alltid i Herren! Jag säger om igen: Gläd er! 5 Låt alla se hur vänliga ni är mot alla människor. Herren är nära. 6 Oroa er inte för någonting, utan be och vädja alltid till Gud, tacka honom och låt honom veta vad ni behöver. 7 Då ska Guds frid, som är djupare än vi någonsin kan förstå, skydda era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. 8 Och nu, syskon, det som är sant, det som är värt respekt och det som är rätt, rent, värt att älska och tala väl om, allt som är förtjänstfullt och värt beröm, håll det i era tankar. 9 Fortsätt att leva enligt den undervisning ni har fått av mig, det som ni har hört eller sett hos mig, och handla på samma sätt. Då ska fridens Gud vara med er.

Paulus tackar för gåvan

10 Jag är så glad i Herren över att ni nu äntligen på nytt fått tillfälle att visa att ni vill hjälpa mig. Det ville ni tidigare också men hade inte möjlighet. 11 Det betyder inte att jag tidigare led någon nöd, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag klarar både fattigdom och överflöd, för jag har erfarenhet av båda. Jag vet hur det är att vara mätt, och jag vet hur det är att vara hungrig. Ibland har jag haft för mycket och ibland har jag haft för lite. 13 Allt klarar jag av tack vare honom som ger mig kraft. 14 Men jag är ändå väldigt tacksam för att ni ville hjälpa mig i min svåra situation. 15 Ni filipper vet ju också själva hur det var när ni just hade tagit emot evangeliet, efter att jag lämnade Makedonien. Ni var den enda församling som delade med sig till mig, så att både det givna och det mottagna kunde bokföras. 16 Redan när jag var i Thessalonike, skickade ni mig hjälp mer än en gång. 17 Men det är inte era gåvor jag är ute efter, utan att ni själva ska få ut allt mer av det. 18 Nu har jag fått allt jag behöver, och mer än så. Jag saknar inget sedan jag fick det ni skickade med Epafroditos, en doftande rökelse, ett offer som gläder och tillfredsställer Gud. 19 Min Gud ska i sin rikedom och härlighet i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. 20 Äran tillhör vår Gud och Fader i all evighet, amen.

Sluthälsningar

21 Hälsa alla de heliga i Kristus Jesus. De troende bröder som är hos mig hälsar till er. 22 Alla de troende här hälsar till er, särskilt de som arbetar vid kejsarens hov. 23 Nåd från Herren Jesus Kristus åt er ande.

Lutherbibel 2017

Mahnung zur Einigkeit und zur Freude im Herrn

1 Also, meine lieben Brüder und Schwestern, nach denen ich mich sehne, meine Freude und meine Krone, steht fest in dem Herrn, ihr Lieben. 2 Evodia ermahne ich und Syntyche ermahne ich, dass sie eines Sinnes seien in dem Herrn. 3 Ja, ich bitte auch dich, mein treuer Gefährte, steh ihnen bei; sie haben mit mir für das Evangelium gekämpft, zusammen mit Klemens und meinen andern Mitarbeitern, deren Namen im Buch des Lebens stehen. 4 Freuet euch in dem Herrn allewege, und abermals sage ich: Freuet euch! 5 Eure Güte lasst kund sein allen Menschen! Der Herr ist nahe! 6 Sorgt euch um nichts, sondern in allen Dingen lasst eure Bitten in Gebet und Flehen mit Danksagung vor Gott kundwerden! 7 Und der Friede Gottes, der höher ist als alle Vernunft, wird eure Herzen und Sinne bewahren in Christus Jesus.* 8 Weiter, Brüder und Schwestern: Was wahrhaftig ist, was ehrbar, was gerecht, was rein, was liebenswert, was einen guten Ruf hat, sei es eine Tugend, sei es ein Lob – darauf seid bedacht! 9 Was ihr gelernt und empfangen und gehört und gesehen habt an mir, das tut; so wird der Gott des Friedens mit euch sein.

Dank für die Gabe der Gemeinde

10 Ich bin aber hocherfreut in dem Herrn, dass ihr wieder eifrig geworden seid, für mich zu sorgen; ihr wart zwar immer darauf bedacht, aber die Zeit hat’s nicht zugelassen. 11 Ich sage das nicht, weil ich Mangel leide; denn ich habe gelernt, mir genügen zu lassen, wie’s mir auch geht. 12 Ich kann niedrig sein und kann hoch sein; mir ist alles und jedes vertraut: beides, satt sein und hungern, beides, Überfluss haben und Mangel leiden; 13 ich vermag alles durch den, der mich mächtig macht. 14 Doch ihr habt wohl daran getan, dass ihr meine Bedrängnis geteilt habt. 15 Denn ihr Philipper wisst auch, dass am Anfang meiner Predigt des Evangeliums, als ich auszog aus Makedonien, keine Gemeinde mit mir Gemeinschaft gehabt hat im Geben und Nehmen als ihr allein. 16 Denn auch nach Thessalonich habt ihr etwas gesandt für meinen Bedarf, einmal und danach noch einmal. 17 Nicht, dass ich das Geschenk suche, sondern ich suche die Frucht, damit sie euch reichlich angerechnet wird. 18 Ich habe aber alles erhalten und habe Überfluss. Ich habe in Fülle, nachdem ich durch Epaphroditus empfangen habe, was von euch gekommen ist: ein lieblicher Geruch, ein angenehmes Opfer, Gott gefällig. 19 Mein Gott aber wird all eurem Mangel abhelfen nach seinem Reichtum in Herrlichkeit in Christus Jesus. 20 Gott aber, unserm Vater, sei Ehre von Ewigkeit zu Ewigkeit! Amen.

Grüße und Segenswunsch

21 Grüßt alle Heiligen in Christus Jesus. Es grüßen euch die Brüder, die bei mir sind. 22 Es grüßen euch alle Heiligen, besonders aber die aus dem Haus des Kaisers. 23 Die Gnade des Herrn Jesus Christus sei mit eurem Geist!

Philipper 4 | nuBibeln Lutherbibel 2017