Jeremia 42 | nuBibeln Gute Nachricht Bibel 2018

Jeremia 42 | nuBibeln
1 Alla arméofficerarna, bland dem Jochanan, Kareachs son, och Jesanja, Hoshajas son,* och allt folket, både stora och små, kom 2 och sa till profeten Jeremia: ”Vi vädjar till dig: Be till HERREN, din Gud, för oss som är kvar. Som du själv kan se, är vi bara en liten spillra kvar av de många som vi varit. 3 Be HERREN, din Gud, att tala om för oss vart vi ska ta vägen och vad vi ska göra.” 4 ”Ja”, svarade profeten Jeremia dem. ”Jag har lyssnat till er och ska be till HERREN, er Gud, så som ni har begärt. Allt vad HERREN sedan svarar ska jag tala om för er, utan att dölja någonting.” 5 Då sa de till Jeremia: ”Må HERREN vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte handlar i enlighet med allt vad HERREN, vår Gud, sänder dig till att säga oss. 6 Vare sig det är gott eller ont, ska vi lyda HERREN, vår Gud, som vi sänder dig till, för att det ska gå oss väl när vi lyder HERREN, vår Gud.” 7 Tio dagar senare kom HERRENS ord till Jeremia. 8 Då kallade han till sig Jochanan, Kareachs son, de andra arméofficerarna som var hos honom och även allt folket, både små och stora, 9 och sa till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud, som ni sände mig till för att lägga fram er vädjan: 10 ’Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte riva ner er. Jag ska plantera er och inte rycka upp er. Jag ångrar nämligen det onda jag låtit drabba er. 11 Var inte rädda för kungen av Babylonien. Var inte rädda för honom, säger HERREN, för jag är med er för att rädda er och befria er ur hans våld. 12 Jag ska vara barmhärtig mot er, och han kommer också att vara barmhärtig mot er, så att han låter er åter bo i ert land.’ 13 Men kanske säger ni: ’Vi vill inte stanna i detta land’ och lyder inte HERREN, er Gud, 14 utan säger: ’Nej, vi vill gå till Egypten, där vi slipper se krig, höra hornsignaler och hungra efter bröd, där vill vi bo.’ 15 Hör därför HERRENS ord, ni som är kvar av Juda: ’Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att gå till Egypten och bosätta er där, 16 ska det svärd som ni är rädda för nå er i Egypten och den hungersnöd som ni ängslas för följa efter er till Egypten, och där ska ni dö. 17 Alla de som bestämmer sig för att gå till Egypten och bosätta sig där ska dö genom svärd, hungersnöd och pest. Ingen av dem ska överleva eller komma undan det onda som jag låter drabba dem.’ 18 För så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ’På samma sätt som min vrede och mitt raseri uttömdes över Jerusalems invånare, så ska mitt raseri tömmas ut över er om ni går till Egypten. Ni ska bli till förbannelse och förskräckelse, fördömelse och förakt, och aldrig mer återse denna plats.’ 19 HERREN har talat till er, ni som finns kvar i Juda: ’Gå inte till Egypten!’ Besinna att jag har varnat er i dag. 20 Ni gjorde ett misstag när ni sände mig till HERREN, er Gud, och uppmanade mig att be för er och sa: ’Be till HERREN, vår Gud för oss, och tala om för oss allt han säger, så ska vi göra så.’ 21 I dag har jag talat om det för er, men ni har inte velat lyssna till HERREN, er Gud, och till allt det han har sänt mig att tala till er. 22 Därför ska ni med säkerhet veta att ni kommer att dö genom svärd, hungersnöd och pest på den plats, där ni så gärna vill bosätta er.”

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Gute Nachricht Bibel 2018

Warnung vor der Auswanderung nach Ägypten

1 Vor dem Aufbruch kamen alle Truppenführer, an ihrer Spitze Johanan, der Sohn von Kareach, und Asarja, der Sohn von Hoschaja, und ebenso alle Flüchtlinge von den Vornehmsten bis zu den Geringsten zum Propheten Jeremia. 2 Sie sagten zu ihm: »Erfülle doch unseren Wunsch und bete für uns zum HERRN, deinem Gott! Wir waren einmal viele; aber du siehst: Nur wenige sind von uns übrig geblieben. 3 Bete für uns zum HERRN, deinem Gott, dass er uns sagt, wohin wir gehen und was wir tun sollen!« 4 Jeremia antwortete ihnen: »Gut, ich will eure Bitte erfüllen und zum HERRN, eurem Gott, beten. Ich werde euch alles sagen, was er mir antwortet; ich werde euch nichts verschweigen.« 5 Sie versicherten ihm: »Der HERR soll als unbestechlicher Zeuge gegen uns auftreten, wenn wir nicht genau das tun, was er uns durch dich befiehlt! 6 Ob sein Befehl uns gefällt oder nicht, wir werden unserem Gott, den wir durch dich befragen, gehorchen. Denn dann wird es uns gut gehen.« 7 Es dauerte zehn Tage, bis das Wort des HERRN an Jeremia erging. 8 Der Prophet rief Johanan, die Truppenführer und das ganze Volk zusammen, von den Vornehmsten bis zu den Geringsten, 9 und sagte zu ihnen: »Ihr habt mich gebeten, dem HERRN, dem Gott Israels, euer Anliegen vorzutragen. Hört, was er euch darauf antwortet: 10 ›Wenn ihr ruhig in diesem Land wohnen bleibt, werde ich euch einpflanzen und nicht ausreißen; ich werde euch aufbauen und nicht niederreißen. Denn es tut mir leid, dass ich Unglück über euch bringen musste. 11 Ihr habt jetzt Angst vor dem König von Babylonien. Aber ich, der HERR, sage euch: Ihr braucht keine Angst vor ihm zu haben; denn ich bin bei euch, ich werde euch aus seiner Hand retten. 12 Ich bringe ihn dazu, dass er Erbarmen mit euch hat und euch in eure Häuser zurückkehren lässt.‹ 13 Aber ihr müsst dem HERRN, eurem Gott, gehorchen und dürft dieses Land nicht verlassen. 14 Ihr dürft nicht sagen: ›Wir wollen nach Ägypten ziehen, wo wir keine Kriegshörner mehr hören, keine Kämpfe mehr miterleben und auch nicht mehr hungern müssen; dort wollen wir bleiben!‹ 15 Für diesen Fall lässt euch der HERR, der Herrscher der Welt,* der Gott Israels, sagen: ›Ihr Leute von Juda, die ihr noch übrig geblieben seid! Wenn ihr auf eurem Plan besteht und nach Ägypten auswandert, 16 dann wird der Krieg, dem ihr entgehen wollt, euch dort erreichen und der Hunger, der euch Angst macht, euch dorthin verfolgen; ihr werdet in Ägypten umkommen. 17 Alle, die sich entschließen, nach Ägypten auszuwandern, werden dort durch Krieg, Hunger und Pest sterben. Keiner wird entkommen, niemand wird dem Unheil entrinnen, das ich über euch bringen werde.‹ 18 Denn so spricht der HERR, der Herrscher der Welt, der Gott Israels: ›Wenn ihr nach Ägypten flieht, wird euch mein Zorn genauso treffen, wie er die Bewohner Jerusalems getroffen hat. Wer euch dann sieht, wird vor euch entsetzt sein. Alle werden über euch spotten und euren Namen als Fluchwort verwenden. Dieses Land aber werdet ihr nie wiedersehen.‹«*