1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN efter att Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade släppt honom fri i Rama. Denne hade låtit hämta Jeremia, som var bunden med kedjor bland fångarna från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babylonien.2När befälhavaren för livgardet hämtade Jeremia sa han till honom: ”HERREN, din Gud, har talat om olycka över denna plats,3och HERREN har låtit den komma och gjort som han hade förutsagt. Ni har syndat mot HERREN och inte lyssnat till honom. Det är därför detta har hänt er.4Idag befriar jag dig från dina handbojor. Om du vill följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag ska vaka över dig. Men om du inte vill följa med mig till Babylonien, så behöver du det inte. Hela landet ligger öppet för dig, och du kan gå varthelst du finner rätt och gott att gå.”5Men när Jeremia inte vände sig för att gå, sa han: ”Vänd tillbaka till Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, som kungen i Babylonien har satt över Juda städer, och stanna där hos honom och folket, eller gå dit du finner rätt att gå.” Befälhavaren för livgardet gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå.*6Jeremia kom så till Gedalja, Achikams son, i Mispa och bodde hos honom och dem som lämnats kvar i landet.
Gedalja mördas
7Befälhavarna för armén på landsbygden och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade satt Gedalja, Achikams son, över landet och gett honom ansvaret för män, kvinnor och barn, de fattiga i landet som inte hade förts bort till Babylonien.8De kom då till Gedalja i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan och Jonatan, Kareachs söner, Seraja, Tanchumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja, maakatitens son, och deras män.9Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för att tjäna kaldéerna. Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå väl för er.10Jag kommer själv att stanna kvar i Mispa för de kaldéers skull som kommer till oss. Skörda vin, sommarfrukt och oliver och lägg upp förråd. Stanna i de städer ni tagit i besittning.”11Också alla de judar som fanns i Moab och bland ammoniterna, i Edom och i andra länder hörde att den babyloniske kungen hade låtit några av folket i Juda bli kvar och att han satt Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, över dem.12Alla dessa judar återvände då från de platser de hade skingrats till och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. De skördade en riklig skörd av vin och frukt.13Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna för armén på landsbygden kom till Gedalja i Mispa14och sa till honom: ”Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung, har sänt Ismael, Netanjas son, för att mörda dig?” Men Gedalja, Achikams son, trodde dem inte.15Då sa Jochanan, Kareachs son, i hemlighet till Gedalja: ”Låt mig gå och döda Ismael, Netanjas son. Ingen ska få veta det. Varför skulle han ta ditt liv och alla judar skingras som har samlats hos dig och det som är kvar av Juda utplånas?”16Men Gedalja, Achikams son, sa till Jochanan, Kareachs son: ”Nej, gör inte det, för du ljuger om Ismael.”
Gute Nachricht Bibel 2018
Jeremia bleibt in Juda
1Der HERR sprach wieder zu Jeremia,* nachdem dieser von Nebusaradan, dem Befehlshaber der Leibwache, in Rama erkannt und freigelassen worden war. Jeremia befand sich dort mit gefesselten Händen unter all den Leuten aus Jerusalem und Juda, die als Gefangene nach Babylonien gebracht werden sollten.2Doch der Befehlshaber der Leibwache entdeckte ihn, ließ ihn zu sich bringen und sagte zu ihm: »Der HERR, dein Gott, hat diesem Land das Unheil im Voraus angedroht,3das jetzt eingetroffen ist. Er hat seine Drohung wahr gemacht. Weil ihr euch gegen ihn verfehlt und nicht auf ihn gehört habt, musste es so kommen.4Aber dir nehme ich jetzt die Fesseln ab; du sollst frei sein. Wenn du mit mir nach Babylonien gehen willst, dann komm mit; ich werde mich um dich kümmern. Willst du nicht mitkommen, ist es auch gut. Das ganze Land hier steht dir offen; du kannst gehen, wohin du willst.«5Als Jeremia sich nicht sogleich entscheiden konnte, sagte Nebusaradan zu ihm: »Kehr doch zurück zu Gedalja, dem Sohn Ahikams und Enkel Schafans, den der König von Babylonien als Statthalter über die Städte von Juda eingesetzt hat. Du kannst bei ihm wohnen und so mitten unter deinem Volk bleiben. Du musst es aber nicht; du kannst gehen, wohin du willst!« Nebusaradan machte Jeremia noch ein Geschenk und gab ihm Verpflegung mit auf den Weg.6Jeremia ging daraufhin zu Gedalja nach Mizpa und lebte mitten unter den Leuten, die im Land zurückgeblieben waren.
Das Volk sammelt sich um Gedalja
7Einige Truppenführer aus Juda waren mit ihren Leuten noch im offenen Land verstreut. Sie hörten, dass der König von Babylonien Gedalja, den Sohn Ahikams, zum Statthalter über Juda eingesetzt und ihm den ärmeren Teil der Bevölkerung unterstellt hatte, der nicht nach Babylonien weggeführt worden war, Männer, Frauen und Kinder.8Es waren Jischmaël, der Sohn von Netanja, Johanan und Jonatan, die Söhne Kareachs, Seraja, der Sohn Tanhumets, ferner die Söhne von Efai aus Netofa und Jaasanja aus Maacha. Sie alle kamen daraufhin zu Gedalja nach Mizpa.9Gedalja sagte zu ihnen: »Ich gebe euch mein Wort: Ihr habt nichts zu befürchten, wenn ihr euch den Babyloniern unterwerft! Bleibt im Land, dient dem Babylonierkönig, und es wird euch gut gehen!10Ich selbst bleibe hier in Mizpa, um unsere Anliegen den Babyloniern gegenüber zu vertreten. Geht in die Städte ringsum und lasst euch dort nieder! Kümmert euch um die Wein- und Obst- und Olivenernte und legt davon Vorräte an!«11Viele Leute aus Juda waren zu den Moabitern, Ammonitern, Edomitern oder in andere Länder geflüchtet. Als sie erfuhren, dass der Babylonierkönig einen Rest der Bevölkerung in Juda zurückgelassen und Gedalja zum Statthalter ernannt hatte,12kamen auch sie nach Juda zurück und meldeten sich bei Gedalja in Mizpa. Sie ernteten Wein und Obst in großer Menge.
Gedalja wird von Jischmaël ermordet
13Eines Tages kamen Johanan, der Sohn Kareachs, und die anderen Truppenführer, die im Land geblieben waren, zu Gedalja nach Mizpa14und sagten zu ihm: »Weißt du schon: Der Ammoniterkönig Baalis hat Jischmaël, den Sohn von Netanja, losgeschickt, um dich zu ermorden!« Aber Gedalja glaubte ihnen nicht.15Johanan machte Gedalja sogar heimlich ein Angebot; er sagte: »Ich werde Jischmaël umbringen und niemand wird erfahren, wer das getan hat! Wir dürfen nicht dulden, dass er dich tötet. Das hätte nur zur Folge, dass alle, die sich um dich gesammelt haben, wieder zerstreut werden und so auch noch der letzte Rest von Juda zugrunde geht!«16Aber Gedalja antwortete: »Was du über Jischmaël sagst, ist nicht wahr. Du wirst ihm nichts zuleide tun!«
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.