1Hör, Israel! Idag ska du gå över Jordan och besegra folken på andra sidan. De är större och mäktigare än du och bor i stora städer med skyhöga murar.2Där finns också de storväxta anakiterna som du känner till och som du hört att ingen kan stå emot.3Men var nu förvissad om att HERREN, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, han ska kuva dem för dig. Du ska driva ut dem och snabbt förgöra dem, precis som HERREN har lovat dig.4När HERREN nu driver undan dem för dig, får du inte säga: ”Det är för min rättfärdighets skull som HERREN hjälper mig att komma till detta land och ta det i besittning.” Nej, det är på grund av de andra folkens ondska som HERREN driver undan dem för dig.5Det är inte alls för din rättfärdighet eller rättsinnighet som HERREN, din Gud, driver bort dem för dig. Nej, det är för att de är så onda och för att han vill uppfylla vad han med ed lovade dina förfäder, Abraham, Isak och Jakob.6Inse alltså att HERREN, din Gud, inte ger dig detta härliga land därför att du är rättfärdig, för du är ett motspänstigt folk.
Guldkalven
7Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde HERREN, din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom.8Ni gjorde honom rasande vid berget Horeb*. Han var så vred att han var beredd att utplåna er allihop.9När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tecknet på det förbund som HERREN ingått med er, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag varken åt eller drack under hela denna tid.10HERREN gav mig de två stentavlorna där han med sitt finger skrivit upp budorden som han talade den dag då ni var samlade runt berget och HERREN talade till er ur elden.11Efter de fyrtio dagarna och nätterna gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.12HERREN sa sedan till mig att skynda mig ner från berget, eftersom folket som jag hade lett ut ur Egypten hade gjort något förfärligt och redan vänt sig bort från den väg han befallt dem att gå och gjort sig en avgud av gjuten metall.13HERREN fortsatte: ”Jag ser att detta folk är motspänstigt.14Låt mig vara ensam nu så ska jag förgöra dem! Jag ska utplåna deras namn från jordens yta. Men av dig ska jag göra ett mäktigt folk, större än vad de skulle ha blivit.”15Jag gick ner från berget som fortfarande var täckt av eld. De båda förbundstavlorna höll jag i mina händer.16Jag fick då se den avgudakalv som ni i er fruktansvärda synd mot HERREN, er Gud, hade tillverkat. Så snabbt hade ni vänt er bort från den väg HERREN befallt er att gå!17Jag tog tavlorna med båda händerna och krossade dem mot marken och slog sönder dem framför ögonen på er.18Sedan låg jag inför HERREN i ytterligare fyrtio dagar och nätter utan bröd eller vatten för all den synds skull ni hade begått, när ni gjorde det onda inför HERREN och väckte hans vrede.19Jag darrade av skräck inför HERRENS vredesglöd för HERREN var beredd att utplåna er. Men han lyssnade på mig också den gången.20Även Aron var i stor fara, eftersom HERREN var så vred på honom. Men jag bad också för honom.21Sedan tog jag er synd, kalven ni hade gjort, och smälte ner den i elden och krossade det till pulver som jag kastade i bäcken som rann ner från berget.22Också i Tavera, i Massa och i Kivrot Hattaava* gjorde ni HERREN rasande på er.23När HERREN vid Kadesh Barnea* sa till er att gå in i det land han hade gett er och ta det i besittning, då handlade ni upproriskt mot HERRENS, er Guds, befallning. Ni litade inte på honom och lydde honom inte.24Ni har varit upproriska mot HERREN från första dagen jag lärde känna er.25Jag låg alltså där inför HERREN i fyrtio dagar och nätter, eftersom han hade sagt att han skulle utplåna er.26Jag bad till HERREN: ”Herre, HERRE, förinta inte ditt eget folk, din egendom! Du har själv i din storhet räddat dem och fört dem ut ur Egypten med väldig makt.27Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och ha tålamod med detta envisa folk och deras ondska och synd.28Annars kommer man i landet du förde oss ut ifrån att säga att du inte klarade att leda dem in i det land du lovat dem, eller att du hatade dem och därför ledde dem ut i öknen för att döda dem.29De är ju ditt folk, din egendom, som du har lett ut genom din väldiga makt och stora styrka.”
Nya Levande Bibeln
Glöm inte att Gud har hjälpt dig
1Lyssna till mig, Israel! I dag ska du gå över floden Jordan och fördriva folken på andra sidan. De är mycket större och mäktigare än du! De bor i städer med väldiga murar. Där finns också de välkända jättarna, anakiterna, som ingen kan stå emot.3Men Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, så att du snabbt ska kunna besegra dem och driva ut dem.4När sedan Herren har gjort allt detta för dig, ska du inte säga: 'Herren hjälpte mig därför att jag är så rättfärdig!' Nej, det är på grund av de andra folkens ogudaktighet som han gör det.5Det är inte alls för att du är ett så enastående folk, som Herren driver bort dem och sätter dig i deras ställe. Nej, det är för att de är så ogudaktiga och för att Gud vill uppfylla löftet till era förfäder, Abraham, Isak och Jakob.6Jag säger det igen: Herren, din Gud, ger dig inte detta härliga land därför att du är god. Sanningen är att du är ett envist folk.7Tänk på och glöm aldrig hur du många gånger har fått Herren, din Gud, att bli förargad i öknen, från den dag du lämnade Egypten till nu! Hela tiden har du varit upprorisk mot honom.8Tänk på hur du gjorde honom rasande vid berget Horeb! Han var beredd att utplåna dig.9När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna där alla lagar och regler fanns nedtecknade, som rör det förbund som Herren upprättat med dig, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jag varken åt eller drack under hela denna tid.10Efter dessa fyrtio dygn gav Herren mig stentavlorna med de budord som ni själva hört honom ge er när ni hörde hans röst ur elden som täckte berget.12Han sa åt mig att skynda mig ner från berget, därför att folket som jag hade lett ut ur Egypten hade orenat sig och redan vänt sig bort från Guds lagar och gjort sig en avgud av gjuten metall.13'Lämna mig ifred nu, så att jag kan förgöra detta onda, envisa folk!' sa Herren till mig. 'Jag ska utplåna dess namn, och sedan ska jag göra ett mäktigt folk av dig, större än de skulle ha blivit.'15Jag gick ner från berget medan det var höljt i eld. De båda tavlorna med budorden höll jag i mina händer.16När jag kom ner fick jag se den kalv som ni hade gjort i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud. Tänk så snabbt ni vände er bort från honom!17Jag lyfte tavlorna högt över huvudet och krossade dem mot marken! Ja, jag slog sönder dem framför ögonen på er!18Sedan låg jag inför Herrens ansikte i ytterligare fyrtio dagar och nätter, utan bröd eller vatten, för ni hade gjort det Herren hatade mest av allt och på så sätt orsakat hans vrede.19Jag var fruktansvärt rädd för er skull. Herren var beredd att förgöra er, men han lyssnade på mig också den gången.20Aron var i stor fara, därför att Herren var arg på honom. Men jag bad för honom, och Herren skonade honom.21Jag tog er synd, kalven ni hade gjort, och brände upp den och krossade den till fint damm och kastade detta i det vatten som rann ner från berget.22I Tabeera och i Massa och likaså i Kibrot-Hattaava, hände samma sak. Herren blev rasande på er.23Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.24Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.25Det var därför jag låg där inför honom i fyrtio dagar och nätter, när han var beredd att förgöra er.26Jag bad honom att inte utplåna sitt eget folk. Jag sa: 'Det är ditt arv, som räddats från Egypten genom din väldiga makt och underbara styrka.27Kom ihåg dina löften till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob! Ha överseende med detta hårda folks ondska och synd,28för om du utrotar dem kommer egyptierna att säga att det hände därför att Herren inte kunde leda dem in i landet som han hade lovat dem, eller att han utrotat dem därför att han hatade dem och att han ledde ut dem i öknen för att döda dem.29Herre, de är ju ditt folk, ditt arv, som du har lett ut ur Egypten genom din väldiga makt och starka arm.'
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.