Matthäus 21 | En Levende Bok

Jesus rir inn i Jerusalem på et esel

1 Jesus og disiplene nærmet seg Jerusalem og var kommet utenfor byen Betfage ved Oljeberget. Han sendte to av disiplene i forveien 2 og sa: ”Gå inn i byen dere kommer til. Der skal dere få øye på et esel som står bundet med et føll ved siden av seg. Løs dem og ta dem med hit. 3 Dersom noen spør hva dere holder på med, skal dere bare si: ’Herren har bruk for dem’. Da vil straks den som spør, gi dere lov til å ta dyrene med.” 4 Gjennom dette ble det som Gud har forutsagt i profeten Sakarja, til virkelighet: 5 ”Si til innbyggerne i Jerusalem*: ’Se, kongen deres kommer til dere, ydmyk og ridende på et esel, ja, på en eselfole!’ ”* 6 De to disiplene gjorde som Jesus hadde anvist dem. 7 De tok eselet og føllet med til ham, la kappene sine på eslene, og Jesus satte seg på det ene og red av sted mot byen. 8 Mange i folkemassen bredde kappene sine ut som en matte foran ham. Andre skar kvister fra trærne og strødde på veien.* 9 Alt folket, både de som gikk foran Jesus, og de som fulgte etter, ropte: ”Vi hyller deg* du som skal arve kong Davids trone!* Vi ærer deg du som er sendt av Herren!* Alle i himmelen hyller deg!” 10 I hele Jerusalem ble det stort oppstyr da han red inn, og folket spurte: ”Hvem er han?” 11 Folkemassen svarte: ”Det er profeten Jesus fra Nasaret i Galilea.”

Jesus renser templet

12 Senere gikk Jesus inn på tempelplassen og drev ut kjøpmennene og kundene deres. Han veltet bordene til dem som vekslet penger og rev ned hyllene til dem som solgte duer.* 13 Han sa til dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus skal være et sted der menneskene kan be.’ Men dere har latt det bli ’et oppholdssted for tyver og kjeltringer’.”* 14 Nå kom det mange blinde og lamme bort til ham på tempelplassen, og han helbredet dem. 15 Da øversteprestene og de skriftlærde* så alle de merkelige miraklene, og til og med hørte at små barn ropte til Jesus: ”Vi hyller deg, du som skal arve kong Davids trone”*, ble de opprørt og spurte ham: ”Hører du ikke hva barna roper?” 16 ”Jo”, svarte Jesus. ”Men leser dere ikke Skriften? Der står det: ’Til og med de små barna synger lovsanger til deg!*’ ” 17 Da dro han fra dem og gikk ut av byen mot Betania, der han stanset over for natten.

Jesus forklarer at disiplene kan be om hva som helst

18 Neste morgen var Jesus på vei tilbake til Jerusalem, og han ble sulten. 19 Han fikk øye på et fikentre ved veien og gikk bort for å se om det var det fiken på det. Men det var bare løv uten frukt.* Da sa han til treet: ”Du skal aldri mer bære frukt!” Straks visnet fikentreet. 20 Disiplene ble sjokkert og spurte: ”Hvordan kan det ha seg at fikentreet visnet så brått?” 21 Da sa Jesus til dem: ”Jeg forsikrer, om dere virkelig tror og ikke tviler, da kan dere også gjøre som jeg med dette fikentreet, ja, mer enn som så. Dere kan til og med si til dette fjellet: ’Opp med deg og kast deg selv i havet’, og det kommer til å gjøre det. 22 Dere kan få hva som helst dere ber om i bønnene deres dersom dere bare tror.”

De religiøse lederne stiller spørsmål ved Jesu oppdrag

23 Da Jesus hadde kommet til tempelplassen og holdt på å undervise der, kom øversteprestene og lederne i folket fram til ham. De forlangte å få vite med hvilken rett han foretok seg alt det han gjorde, og hvem som hadde gitt ham oppdraget. 24 ”Det skal jeg straks si dere”, sa Jesus, ”dersom dere først svarer på et annet spørsmål. 25 Da døperen Johannes døpte, var det på Guds befaling eller ikke?” De begynte straks å diskutere med hverandre og sa: ”Om vi sier at det var på Guds befaling, da kommer han til å spørre oss hvorfor vi ikke trodde på ham. 26 Men om vi påstår at Gud ikke hadde sendt Johannes, da kommer vi til å få problemer med folket. Alle sier at Johannes var en profet som bar fram Guds budskap.” 27 Til slutt svarte de unnvikende: ”Vi vet ikke.” Da sa Jesus til dem: ”I så tilfelle sier heller ikke jeg hvem som har gitt meg i oppdrag å gjøre det jeg gjør.”

Bildet om de to sønnene

28 ”Hva sier dere om dette?” fortsatte Jesus. ”En mann hadde to sønner. En dag sa han til den ene: ’I dag kan du gå ut og arbeide i vingården.’ 29 ’Det vil jeg ikke’, svarte sønnen. Etter en stund forandret han mening og gikk likevel. 30 Litt etter sa faren til den andre: ’Gå ut, du også’, og han svarte: ’Ja, visst, far, det skal jeg gjøre.’ Men han gikk aldri. 31 Hvilken av disse to var lydige mot faren sin?” De svarte: ”Den første naturligvis.” Da forklarte Jesus hva han mente med det han sa: ”Jeg forsikrer dere at tollere* og prostituerte skal få tilhøre Guds eget folk,* men ikke dere. 32 Døperen Johannes kom og viste dere hvordan dere skal leve etter Guds vilje, men dere trodde ikke på ham. Tollerne og de prostituerte derimot gjorde som han sa. Men til tross for at dere så dette, angret dere ikke og begynte å tro på budskapet hans.”

Fortellingen om mannen som forpaktet bort vingården sin

33 ”Jeg skal fortelle et annet bilde for dere”, sa Jesus. ”En jordeier plantet en vingård. Han bygget en mur rundt den og gravde en fordypning i bakken der de kunne presse saften av druene. Han bygget også et vakttårn. Så forpaktet han bort vingården til noen dyrket druer mens han selv reiste langt bort. 34 Da det ble tid til å høste avlingen, sendte han noen tjenere til de som produserte vinen for å hente den delen av avlingen som var hans. 35 Men de overfalt tjenerne. De mishandlet en, drepte en annen og steinet en tredje. 36 Da sendte jordeieren andre tjenere, men det samme skjedde med dem. 37 Til slutt sendte eieren sin egen sønn. Han tenkte: ’Sønnen min vil de vel i det minste ha respekt for.’ 38 Men da de som leide vingården fikk se sønnen, sa de til hverandre: ’Her kommer han som skal arve hele vingården. Kom så dreper vi ham og legger selv beslag på den!’ 39 De fanget sønnen, slepte han ut av vingården og drepte ham.” 40 ”Hva tror dere eieren gjør med disse svindlerne når han kommer tilbake?” spurte Jesus. 41 Øversteprestene og lederne i folket svarte: ”Han kommer helt sikkert til å drepe dem, og etterpå forpakter han bort vingården til andre som holder avtalen og gir ham sin del av avlingen som betaling når høsttiden kommer.” 42 Da sa Jesus til dem: ”Har dere aldri lest det som står i Skriften*: ’Den steinen som ikke var brukbar for bygningsmennene, har blitt selve hjørnesteinen. Herren har valgt den ut, og den er perfekt i våre øyne!’* 43 Det jeg mener å si med dette er at de privilegier dere har som Guds folk, skal bli tatt fra dere og gitt til alle som følger Guds vilje.* 44 Den som snubler mot denne steinen, blir skadet, men den som steinen faller på, blir fullstendig pulverisert.*” 45 Da øversteprestene og fariseerne* hørte det Jesus fortalte, forsto dem at det var de selv han snakket om. 46 Derfor ville de straks arrestere ham, men de var redde for folket, som mente at Jesus var en profet som bar fram Guds budskap.

Nya Levande Bibeln

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

1 När Jesus och hans efterföljare närmade sig Jerusalem och var nära byn Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två av dem 2 och sa: ”Gå in i byn därframme. Där kommer ni att få se en åsna stå bunden med ett föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem, 3 och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem’. Då kommer den som frågar genast att låta er ta djuren.” 4 Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Sakarja: 5 ”Säg till Jerusalems invånare*: ’Se, er kung kommer till er, ödmjuk och ridande på en åsna, ja, på ett åsneföl!’ ”* 6 De båda efterföljarna gjorde som Jesus hade befallt dem och 7 tog med åsnan och fölet till honom. Sedan la de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satte sig på den ena åsnan och red iväg mot staden. 8 Många i folkmassan bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.* 9 Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: ”Vi hyllar dig* som ska ärva kung Davids tron!*Vi ärar dig som är sänd av Herren!* Alla i himlen hyllar dig!” 10 Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” 11 Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus rensar templet

12 Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.* 13 Och han sa till dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”* 14 Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. 15 Men när översteprästerna och laglärarna* såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: ”Vi hyllar dig som ska ärva kung Davids tron”*, blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” 16 ”Jo”, svarade Jesus. ”Men läser ni inte Skriften? Där står det ju: ’Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig!*’ ” 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till byn Betania, där han stannade över natten.

Jesus förklarar att hans efterföljare kan be om vad som helst

18 När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig. 19 Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara blad.* Då sa han till trädet: ”Du ska aldrig mer bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet. 20 Jesus efterföljare blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?” 21 Då sa Jesus till dem: ”Jag försäkrar, att om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget : ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. 22 Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag

23 När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde , och vem som hade gett honom det uppdraget. 24 ”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först.” 25 ”När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?”De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26 Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer vi att få problem med folket. Alla anser ju att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.” 27 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”

Bilden om de två sönerna

28 ”Men vad säger ni om det här?” fortsatte Jesus. ”En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29 ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30 Sedan sa pappan till den andre: ’Gå ut, du också’, och han svarade: ’Javisst, pappa, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31 Vilken av dessa två lydde sin pappa?”De svarade: ”Den förste naturligtvis.”Då förklarade Jesus vad han menade. Han sa: ”Jag försäkrar er, att tullindrivare* och prostituerade ska få tillhöra Guds eget folk,* men inte ni. 32 Johannes döparen kom ju och visade er hur man kan leva efter Guds vilja, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade däremot gjorde som han sa. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på hans budskap.”

Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

33 ”Jag ska berätta en annan bild för er”, sa Jesus. ”En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 34 När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. 35 Men lantbrukarna överföll tjänarna. De misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. 36 Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. 37 Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’ 38 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 39 Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.” 40 ”Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” frågade Jesus. 41 Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.” 42 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad som står i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen. Herren har utvalt den, och den är underbar att se!’* 43 Vad jag menar är att de privilegier ni har som Guds folk ska tas ifrån er och överlämnas till människor som följer Guds vilja.* 44 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.*” 45 När översteprästerna och fariseerna* hörde vad Jesus berättade, förstod de att det var dem han talade om. 46 Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet som framförde Guds budskap.

Matthäus 21 | En Levende Bok Nya Levande Bibeln