Lukas 19 | En Levende Bok

Tolleren Sakkeus

1 Jesus kom litt etter inn i Jeriko og gikk gjennom byen. 2 Der bodde det en mann som het Sakkeus. Han var sjef for tollerne ved den romerske tollstasjonen, og en svært rik mann. 3 Sakkeus ville gjerne få et glimt av Jesus, men han var for kort til å se over folkemassen. 4 Derfor sprang han i forveien og klatret opp i et morbærtre nær veien for å kunne se Jesus bedre. 5 Da Jesus etter en stund kom fram til treet, så han opp mot Sakkeus og ropte: ”Sakkeus! Skynd deg ned, i dag vil jeg bli bedt med hjem til deg!” 6 Da skyndte Sakkeus seg ned og overlykkelig tok han imot Jesus. 7 Dette irriterte folket, og de mumlet forarget: ”Hvorfor skal han gå hjem til en slik ond og uærlig mann?” 8 Men Sakkeus sto fram og forklarte for Jesus: ”Herre, jeg skal gi halvdelen av det jeg eier til de fattige. Og om jeg har presset for mye toll av noen, skal jeg betale det tilbake med fire ganger så mye!” 9 Jesus sa til ham: ”I dag har frelsen kommet til deg og din familie, og du har blitt et ekte barn av Abraham*. 10 For jeg, Menneskesønnen*, har kommet for å lete opp og frelse det som var fortapt.”

Fortellingen om kongen og de ti forvalterne

11 De som sto rundt, lyttet nøye på det Jesus sa. Etter som de nå var ganske nær Jerusalem, passet han på å korrigere misforståelsen som var utbredd i folket, om at han skulle begynne å regjere som konge så snart han kom til Jerusalem.* Han fortalte et nytt bilde for dem: 12 ”En mann av kongelig slekt ga seg av sted på en lang reise for å bli kronet til konge og etterpå vende tilbake.* 13 Før han reiste, kalte han til seg ti av tjenerne sine og betrodde hver av dem en sum penger* som de skulle forvalte. Han sa: ’Dere skal satse disse pengene på noe som gir meg inntekter. Jeg er snart tilbake.’ 14 Men landsmennene hans hatet ham, og i protest sendte de en delegasjon etter ham for å fortelle at de ikke ville ha han til konge. 15 Til tross for motstanden ble han noe seinere kronet til konge og kom tilbake til landet sitt. Da kalte han til seg de ti tjenere som han hadde gitt pengene og ville ha greie på hvor mye de hadde tjent på sine forretninger. 16 Den første mannen kom og rapporterte om en enorm fortjeneste. ’Herre, de pengene jeg fikk å forvalte, har tidoblet’ seg, sa han. 17 ’Bra!’, utbrøt kongen. ’Du er en pålitelig tjener. Du har vist at du kan ta ansvar for lite. Derfor vil du nå få ansvaret over ti byer.’ 18 Neste mann kunne også gi rapport om fortjeneste, fem ganger så stor som den opprinnelige summen. 19 Da sa herren hans til ham: ’Du skal få ansvar over fem byer.’ 20 Men en av tjenerne leverte bare tilbake den summen han hadde fått fra begynnelsen, og forklarte: ’Jeg har oppbevart pengene uten å ta noen risiko, innpakket i et stykke tøy. 21 Jeg var redd for deg, herre, etter som du er en streng mann som tar ut det som ikke er ditt og som høster det du ikke har sådd.’ 22 Da svarte kongen: ’Dine ord avslører deg. Du er en lat tjener! Om du visste at jeg var så streng, og at jeg tenkte å kreve tilbake mer enn du hadde fått, 23 hvorfor satte du ikke da pengene mine i banken, for da hadde jeg i det minste fått rente?’ 24 Så vendte han seg til de andre som sto der: ’Ta pengene fra ham og gi dem til den mannen som tidoblet summen han fikk.’ 25 ’Men herre’, sa de, ’han har jo allerede nok!’ 26 ’Det stemmer’, sa kongen. ’Men jeg forsikrer dere at den som forvalter rett det han har fått, han skal få mer, mens den ansvarsløse skal bli tatt ifra også det lille han har. 27 Og fiendene mine, de som ikke ville ha meg til konge, de skal dere føre bort og henrette for meg.’ ”

Jesus rir inn i Jerusalem på et esel

28 Da Jesus hadde avsluttet denne fortellingen, ledet han reisefølget videre mot Jerusalem. 29 De kom nær byene Betfage og Betania ved Oljeberget, og han sendte av sted to av disiplene 30 og sa: ”Gå til byen som ligger rett framfor dere. Vel inne i byen vil dere finne et ungt esel som står bundet, et dyr som ingen har ridd på ennå. Løs eselet og lei det hit. 31 Dersom noen spør hvorfor dere tar eselet, skal dere bare si: ’Herren har bruk for det.’ ” 32 De to disiplene gikk da av sted og fant eselet stå på plassen akkurat som Jesus hadde sagt. 33 Da de holdt på å løse det, kom eierne og spurte: ”Hva gjør dere? Hvorfor tar dere eselet?” 34 De svarte: ”Herren har bruk for det.” 35 De tok eselet og førte det til Jesus. Kappene sine la de på ryggen til eselet og hjalp Jesus opp. 36 Da han kom ridende, bredde folket ut kappene sine som en løper foran ham.* 37 De nærmet seg det stedet der skråningen ned fra Oljeberget begynner, satte alle i gang med å rope, synge og hylle Gud for alle de uforklarlige miraklene Jesus hadde gjort. 38 ”Leve kongen! Vi ærer deg som er sendt av Herren!*”, jublet de. ”Gud har sluttet fred med oss! Ære til Gud i det høye!” 39 Men noen fariseere* i folkemassen sa til ham: ”Mester, si til disiplene dine at de ikke skal rope på denne måten.” 40 Da svarte han: ”Jeg forsikrer dere at dersom disse tier, vil steinene rope i stedet!” 41 Da de kom nærmere Jerusalem, og byens skjønnhet strålte fram rett foran ham, brast Jesus i gråt. 42 ”Tenk om du i dag hadde forstått hvordan du kunne få fred”, sa han. ”Men nå er det for seint, freden er utenfor rekkevidde. 43 Det skal komme en tid da fiendene dine beleirer deg, omringer deg og angriper deg fra alle hold. 44 De skal jevne deg med jorden, og innbyggerne blir drept. Ja, det skal ikke bli stein tilbake på stein, fordi du ikke tok imot den anledningen som Gud ga deg.”

Jesus renser templet

45 Inne i byen gikk Jesus opp på tempelplassen og drev bort kjøpmennene som holdt til der.* 46 Han ropte til dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus skal være et sted der folket kan be.’ Men dere har gjort det til ’et oppholdssted for tyver og kjeltringer’.”* 47 Etter dette underviste han hver dag på tempelplassen. Øversteprestene, de skriftlærde* og alle folkets ledere forsøkte å finne en måte å rydde ham av veien på. 48 De visste ikke hvordan de skulle gå fram, for han var avholdt av hele folket, og alle ville høre på ham.

Nya Levande Bibeln

Tullindrivaren Sackaios

1 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten, och en mycket rik man. 3 Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre. 5 Och när Jesus efter en stund kom fram till trädet såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag vill bli hembjuden till dig idag!” 6 Då skyndade sig Sackaios ner, och överlycklig tog han emot Jesus. 7 Detta retade folket, som förargat muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan ond och oärlig man?” 8 Men Sackaios ställde sig upp och förklarade för Jesus: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket tull av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!” 9 Jesus sa då till honom: ”Idag har räddningen kommit till dig och din familj, och du har blivit ett äkta Abrahams barn*. 10 För jag, Människosonen*, har kommit för att söka upp och rädda dem som var förlorade.”

Berättelsen om kungen och de tio förvaltarna

11 De som stod runt omkring lyssnade noga på vad Jesus sa, och eftersom de nu var ganska nära Jerusalem, passade han på att korrigera folkets missuppfattning om att han skulle börja regera som kung så snart han kom fram dit.* Han berättade för dem: 12 ”En man av kunglig släkt gav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.* 13 Och innan han reste kallade han till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa pengar* att dela på och förvalta. Han sa: ’Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.’ 14 Men hans landsmän hatade honom, och i protest sände de en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung. 15 När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer. 16 Den första mannen kom och rapporterade en väldig vinst. ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats’, sa han. 17 ’Bra!’, utropade kungen. ’Du är en pålitlig tjänare. Du har visat att du kan ta ansvar för lite. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’ 18 Nästa man kunde också rapportera en vinst, fem gånger så stor som den ursprungliga summan. 19 Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’ 20 Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21 Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut det som inte är ditt och skördar det du inte har sått.’ 22 Då röt kungen: ’Dina ord avslöjar dig. Du är en lat tjänare! Om du visste att jag var så hård, och att jag tänkte kräva tillbaka mer än du hade fått, 23 varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?’ 24 Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade den summa han fick.’ 25 ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tillräckligt!’ 26 ’Det stämmer’, sa kungen. ’Men jag försäkrar er, att den som rätt förvaltar det han har fått ska få mer, medan den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har. 27 Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, dem ska ni föra hit och avrätta här inför mig.’ ”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

28 Då Jesus hade avslutat denna berättelse, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina efterföljare. 29 När han kom i närheten av byarna Betfage och Betania vid Olivberget, skickade han iväg två av sina efterföljare 30 och sa: ”Gå till byn som ligger rakt framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 31 Om någon frågar varför ni tar den så säg bara: ’Herren behöver den.’ ” 32 De två efterföljarna gick då iväg och hittade åsnan precis som Jesus sagt. 33 Och när de höll på att lösgöra den kom ägarna och frågade: ”Vad gör ni? Varför tar ni åsnan?” 34 De svarade: ”Herren behöver den.” 35 Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. Och de la ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den. 36 När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar som en matta framför honom.* 37 Och då de närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, satte alla igång att ropa och sjunga och hylla Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort. 38 ”Leve kungen! Vi ärar dig som är sänd av Herren!*”, jublade de. ”Gud har slutit fred med oss! Ära till Gud i höjden!” 39 Men några fariseer* i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina efterföljare att inte ropa så där.” 40 Då svarade han dem: ”Jag försäkrar er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa istället!” 41 När de sedan kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt. 42 ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få frid”, sa han. ”Men nu är det för sent, friden är utom räckhåll. 43 Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44 De ska jämna dig med marken och invånarna ska dödas. Ja, de ska inte lämna en enda sten kvar på den andra, eftersom du inte tog det tillfälle Gud gav dig.”

Jesus rensar templet

45 Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev iväg de köpmän som höll till där.* 46 Han ropade åt dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”* 47 Efter det undervisade han varje dag på tempelplatsen. Översteprästerna och laglärarna* och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48 men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.

Lukas 19 | En Levende Bok Nya Levande Bibeln