Apostelgeschichte 16 | En Levende Bok

Timoteus blir medarbeider til Paulus og Silas

1 Paulus og Silas kom først til Derbe og så til Lystra. Der møtte de en disippel som het Timoteus. Han var en ung mann, sønn til en kristen* jødinne som var gift med en mann som ikke var jøde, og altså far til Timoteus. 2 De troende i Lystra og Ikonium hadde bare godt å si om Timoteus. 3 Paulus ville derfor at han skulle bli med på reisen deres. Av hensyn til jødene i området omskar han Timoteus før de reiste videre, etter som alle visste at far hans ikke var jøde. 4 De reiste fra by til by og fortalte om det utsendingene og lederne i menighetene i Jerusalem hadde besluttet når det gjaldt troende fra andre folk, og hvilke regler de skulle følge. 5 Menighetene ble styrket i troen, og for hver dag økte antallet på de troende.

Paulus blir kalt til Makedonia

6 Paulus og følget hans reiste nå gjennom Frygia og Galatia, etter som Guds Hellige Ånd hadde sagt at de ikke skulle spre budskapet om Jesus i provinsen Asia denne gangen. 7 Da de etter en tid kom fram til grensen mot Mysia, tenkte de å gå nordover mot Bitynia, men Jesu Ånd tillot dem ikke å reise dit.* 8 De fortsatte derfor gjennom Mysia og kom til byen Troas. 9 Der fikk Paulus se et syn om natten. Han så en mann fra Makedonia* stå og rope på ham: ”Kom over til Makedonia og hjelp oss.” 10 Derfor bestemte vi oss straks for å reise over til Makedonia, etter som vi forsto at Gud ville at vi skulle fortelle de glade nyhetene om Jesus også der.*

Lydia fra Tyatira begynner å tro på Jesus

11 Vi gikk ombord i en båt som lå i Troas og seilte rett over til øya Samotrake og neste dag videre til Neapolis. 12 Så fortsatte vi til Filippi, som er en romersk koloni og en av de viktige byene i Makedonia. Der stanset vi i flere dager. 13 Da det ble hviledag*, gikk vi ut av byen og ned til en elvebredd, der vi trodde de brukte å samle seg for å be på hviledagen. Vi satte oss ned og snakket med kvinnene som var kommet dit. 14 En av dem het Lydia. Hun kom fra byen Tyatira og handlet med purpurstøy*. Hun var ikke jødinne, men tilba Israels Gud. Mens hun nå lyttet til oss, åpnet Herren Gud hjertet hennes, slik at hun tok imot alt som Paulus sa. 15 Hun lot seg døpe sammen med alle i huset sitt, og etterpå sa hun: ”Nå når dere ser at jeg virkelig tror på Herren Jesus, da må dere komme og bo hos meg.” Hun ga seg ikke før vi gjorde som hun sa.

Paulus og Silas blir kastet i fengsel

16 Da vi en dag var på vei til stedet der de brukte å be, møtte vi en slavejente som var besatt av en ond Ånd. Hun kunne spå mennesker og sopte inn mye penger til eierne sine. 17 Jenten fulgte etter og ropte til Paulus og oss andre: ”Disse mennene er tjenere av den høyeste Guden og har kommet for å vise dere veien til frelse.” 18 Dette gjentok seg hver eneste dag, helt til Paulus en dag ble så irritert at han snudde seg om og sa til den onde ånden i henne: ”I kraften fra Jesus Kristus befaler jeg deg å fare ut av henne.” Straks forlot den onde ånden henne. 19 Da eierne hennes så at de ikke lenger kunne tjene penger på jenta, grep de Paulus og Silas og slepte dem for byretten som holdt til på torget. 20 De førte Paulus og Silas fram for de romerske dommerne og sa: ”Disse jødene snur opp ned på hele byen. 21 De lærer folket å gjøre slikt som er imot den romerske loven.” 22 Hele folkemassen begynte å angripe Paulus og Silas. Dommerne ga befaling om at de skulle kle av dem og slå dem med pisken. 23 De ble slått hardt og etterpå kastet i fengsel. Fangevokteren fikk befaling om å holde streng vakt over dem. 24 Han tok derfor ingen sjanser, men plasserte dem i den innerste cellen. Der låste han fast føttene deres i en solid trestokk. 25 Omkring midnatt satt Paulus og Silas og ba og sang lovsanger til Gud, mens de andre fangene lyttet. 26 Da kom det plutselig et jordskjelv, som var så kraftig at fengslet ristet helt ned i grunnmuren. I samme øyeblikk sprang alle dørene opp, og lenkene falt av fangene. 27 Da våknet fangevokteren. Da han fikk se at alle dørene til fengslet sto vidt åpne, trodde han at fangene hadde rømt og dro sverdet sitt for å ta sitt eget liv. 28 Paulus ropte til ham: ”Stopp! Ikke gjør deg noe farlig! Alle sammen er her!” 29 Da ba den vettskremte fangevokteren om lys og løp inn og kastet seg på kne foran Paulus og Silas. 30 Så førte han dem ut av cellen og spurte: ”Hva skal jeg gjøre for å bli frelst?” 31 De svarte: ”Tro på Herren Jesus, så skal du bli frelst, både du og din familie.” 32 Paulus og Silas fortalte budskapet om Herren Jesus for fangevokteren og hele familien hans. 33 Fangevokteren tok straks hånd om dem og vasket sårene deres, til tross for at det var midt på natten. Og før natten var over, hadde hele familien latt seg døpe! 34 Etterpå tok fangevokteren med seg Paulus og Silas opp til hjemmet sitt og bød på mat. Både han og familien var overlykkelige over at de hadde kommet til tro på Gud. 35 Neste morgen sendte dommerne sine medarbeidere til fengslet for å meddele at mennene skulle slippes fri. 36 Fangevokteren fortalte dette til Paulus og sa: ”Dommerne har besluttet til å gi dere fri, så nå trenger dere ikke å sitte her lenger. Gå i fred!” 37 Paulus svarte: ”Å, nei! Så lett kommer de ikke fra det! Uten lov og rett har de pisket oss offentlig og satt oss i fengsel til tross for at vi er romerske borgere. Og nå vil de at vi skal forlate fengslet i hemmelighet. Aldri! Be dem komme hit og selv sette oss fri.” 38 Medhjelperne fortalte da dette til dommerne. Da de hørte at Paulus og Silas var romerske borgere, ble de skremt. 39 Straks kom de til fengslet og begynte å unnskylde seg. De førte dem ut og bønnfalt dem om å forlate byen. 40 Paulus og Silas gikk først til huset der Lydia bodde. Der møtte de alle de troende og oppmuntret dem. Deretter reiste de videre.

Nya Levande Bibeln

Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

1 Paulus och Silas kom nu till Derbe och sedan till Lystra. Där träffade de en efterföljare till Jesus som hette Timotheos, en ung man som var son till en kristen* judinna men hade en icke-judisk pappa. 2 De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom, 3 och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, eftersom alla visste att hans pappa inte var jude. 4 De reste sedan från stad till stad och berättade om vad Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat när det gällde troende från andra folk och vilka regler de skulle följa. 5 Församlingarna stärktes i sin tro och för varje dag ökade antalet troende.

Paulus blir kallad till Makedonien

6 Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom Guds heliga Ande hade sagt till dem att inte sprida budskapet om Jesus i provinsen Asien den här gången. 7 När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns, tänkte de gå norrut mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.* 8 De fortsatte därför genom Mysien och kom till staden Troas. 9 Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien* stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.” 10 Vi bestämde oss därför genast att resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud ville att vi skulle berätta de glada nyheterna om Jesus även där.*

Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus

11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till ön Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis. 12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk militärkoloni och en av de ledande städerna i Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar. 13 När det blev vilodag* gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att man brukade samlas för att be på vilodagen. Och vi satte oss ner och talade till de kvinnor som kommit dit. 14 En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger*. Hon var inte judinna men tillbad Israels Gud, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren Gud hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa. 15 Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt sa hon: ”Nu när ni ser att jag verkligen tror på Herren Jesus, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte förrän vi gjorde som hon sa.

Paulus och Silas kastas i fängelse

16 När vi en dag var på väg till det ställe där man brukade be, mötte vi en slavflicka som var besatt av en ond ande. Hon kunde spå människor och drog in mycket pengar åt sina ägare. 17 Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och har kommit för att visa er vägen till räddning.” 18 Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: ”Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne.” Och genast lämnade den onda anden henne. 19 Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget. 20 Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden. 21 De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen.” 22 Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön. 23 De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga, 24 och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock. 25 Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade. 26 Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna. 27 Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord. 28 Men Paulus ropade till honom: ”Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!” 29 Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?” 31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj.” 32 Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj. 33 Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig! 34 Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud. 35 Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria. 36 Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!” 37 Men Paulus svarade: ”Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.” 38 Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda. 39 De kom genast till fängelset och började ursäkta sig. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden. 40 Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem, och sedan gick de vidare.

Apostelgeschichte 16 | En Levende Bok Nya Levande Bibeln