Markus 11 | New International Version

Jesus comes to Jerusalem as king

1 As they approached Jerusalem and came to Bethphage and Bethany at the Mount of Olives, Jesus sent two of his disciples, 2 saying to them, ‘Go to the village ahead of you, and just as you enter it, you will find a colt tied there, which no-one has ever ridden. Untie it and bring it here. 3 If anyone asks you, “Why are you doing this?” say, “The Lord needs it and will send it back here shortly.” ’ 4 They went and found a colt outside in the street, tied at a doorway. As they untied it, 5 some people standing there asked, ‘What are you doing, untying that colt?’ 6 They answered as Jesus had told them to, and the people let them go. 7 When they brought the colt to Jesus and threw their cloaks over it, he sat on it. 8 Many people spread their cloaks on the road, while others spread branches they had cut in the fields. 9 Those who went ahead and those who followed shouted, ‘Hosanna!*’ ‘Blessed is he who comes in the name of the Lord!’ 10 ‘Blessed is the coming kingdom of our father David!’ ‘Hosanna in the highest heaven!’ 11 Jesus entered Jerusalem and went into the temple courts. He looked around at everything, but since it was already late, he went out to Bethany with the Twelve.

Jesus curses a fig-tree and clears the temple courts

12 The next day as they were leaving Bethany, Jesus was hungry. 13 Seeing in the distance a fig-tree in leaf, he went to find out if it had any fruit. When he reached it, he found nothing but leaves, because it was not the season for figs. 14 Then he said to the tree, ‘May no-one ever eat fruit from you again.’ And his disciples heard him say it. 15 On reaching Jerusalem, Jesus entered the temple courts and began driving out those who were buying and selling there. He overturned the tables of the money-changers and the benches of those selling doves, 16 and would not allow anyone to carry merchandise through the temple courts. 17 And as he taught them, he said, ‘Is it not written: “My house will be called a house of prayer for all nations”? But you have made it “a den of robbers”. ’ 18 The chief priests and the teachers of the law heard this and began looking for a way to kill him, for they feared him, because the whole crowd was amazed at his teaching. 19 When evening came, Jesus and his disciples* went out of the city. 20 In the morning, as they went along, they saw the fig-tree withered from the roots. 21 Peter remembered and said to Jesus, ‘Rabbi, look! The fig-tree you cursed has withered!’ 22 ‘Have faith in God,’ Jesus answered. 23 ‘Truly* I tell you, if anyone says to this mountain, “Go, throw yourself into the sea,” and does not doubt in their heart but believes that what they say will happen, it will be done for them. 24 Therefore I tell you, whatever you ask for in prayer, believe that you have received it, and it will be yours. 25 And when you stand praying, if you hold anything against anyone, forgive them, so that your Father in heaven may forgive you your sins.’*

The authority of Jesus questioned

27 They arrived again in Jerusalem, and while Jesus was walking in the temple courts, the chief priests, the teachers of the law and the elders came to him. 28 ‘By what authority are you doing these things?’ they asked. ‘And who gave you authority to do this?’ 29 Jesus replied, ‘I will ask you one question. Answer me, and I will tell you by what authority I am doing these things. 30 John’s baptism – was it from heaven, or of human origin? Tell me!’ 31 They discussed it among themselves and said, ‘If we say, “From heaven,” he will ask, “Then why didn’t you believe him?” 32 But if we say, “Of human origin” …’ (They feared the people, for everyone held that John really was a prophet.) 33 So they answered Jesus, ‘We don’t know.’ Jesus said, ‘Neither will I tell you by what authority I am doing these things.’

Nya Levande Bibeln

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

1 När de närmade sig Jerusalem och kom till byarna Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina efterföljare 2 och sa: ”Gå in i byn därframme. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och kom hit med den. 3 Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ” 4 De två efterföljarna gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, 5 sa några som stod där: ”Vad håller ni på med? Tänker ni ta åsnan?” 6 Men efterföljarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den. 7 De ledde sedan åsnan till Jesus, och hans efterföljare la sina mantlar på den och Jesus satte sig på den och red iväg mot staden. 8 Många människor bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.* 9 Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: ”Vi hyllar dig!*Vi ärar dig som är sänd av Herren!* 10 Vi ärar dig som ska regera som vår förfader David gjorde! Alla i himlen hyllar dig!” 11 Så red han in i Jerusalem och gick till tempelområdet. Där vandrade han runt och tittade noga på allt, men eftersom det redan var sent på eftermiddagen gick han sedan tillbaka till Betania med sina tolv närmaste efterföljare.

Jesus rensar templet

12 Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. 13 Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det. Men det fanns bara blad, eftersom det var alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.* 14 Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer ska någon äta frukt från dig!” Och hans efterföljare hörde honom säga det. 15 När de kom fram till Jerusalem gick han in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, 16 och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.* 17 Sedan undervisade han dem och sa: ”Har inte Gud sagt i Skriften*: ’Mitt hus ska vara en plats där alla folk kan be?’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”* 18 När översteprästerna och laglärarna* fick höra vad han gjort, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning. 19 På kvällen lämnade sedan Jesus och hans efterföljare staden.

Jesus förklarar att hans efterföljare kan be om vad som helst

20 När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg Jesus efterföljare att det hade vissnat ända från roten. 21 Då kom Petrus plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: ”Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!” 22 Då sa Jesus till sina efterföljare: ”Ni måste lita på Gud helt och fullt. 23 Jag försäkrar er, att om ni verkligen tror av hela ert hjärta och inte tvivlar, så kan ni säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’, och det kommer att bli så. 24 Ja, jag försäkrar er, att om ni bara tror, så kan ni be om vad som helst, och ni ska få det! 25 Men när ni ber till Gud ska ni först förlåta dem ni är arga på. Då ska också er Far i himlen förlåta er era synder.*”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag

27 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare fram till honom. 28 De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget. 29 ”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först. 30 När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte? Svara mig på det!” 31 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 32 Men kan vi påstå att Gud inte hade sänt honom?” Nej, det vågade de inte, för då skulle folket ställa till besvär. Alla var ju övertygade om att Johannes hade varit en profet som framförde Guds budskap. 33 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”

Markus 11 | New International Version Nya Levande Bibeln