Lukas 23 | New International Version

1 Then the whole assembly rose and led him off to Pilate. 2 And they began to accuse him, saying, ‘We have found this man subverting our nation. He opposes payment of taxes to Caesar and claims to be Messiah, a king.’ 3 So Pilate asked Jesus, ‘Are you the king of the Jews?’ ‘You have said so,’ Jesus replied. 4 Then Pilate announced to the chief priests and the crowd, ‘I find no basis for a charge against this man.’ 5 But they insisted, ‘He stirs up the people all over Judea by his teaching. He started in Galilee and has come all the way here.’ 6 On hearing this, Pilate asked if the man was a Galilean. 7 When he learned that Jesus was under Herod’s jurisdiction, he sent him to Herod, who was also in Jerusalem at that time. 8 When Herod saw Jesus, he was greatly pleased, because for a long time he had been wanting to see him. From what he had heard about him, he hoped to see him perform a sign of some sort. 9 He plied him with many questions, but Jesus gave him no answer. 10 The chief priests and the teachers of the law were standing there, vehemently accusing him. 11 Then Herod and his soldiers ridiculed and mocked him. Dressing him in an elegant robe, they sent him back to Pilate. 12 That day Herod and Pilate became friends – before this they had been enemies. 13 Pilate called together the chief priests, the rulers and the people, 14 and said to them, ‘You brought me this man as one who was inciting the people to rebellion. I have examined him in your presence and have found no basis for your charges against him. 15 Neither has Herod, for he sent him back to us; as you can see, he has done nothing to deserve death. 16 Therefore, I will punish him and then release him.’* 18 But the whole crowd shouted, ‘Away with this man! Release Barabbas to us!’ 19 (Barabbas had been thrown into prison for an insurrection in the city, and for murder.) 20 Wanting to release Jesus, Pilate appealed to them again. 21 But they kept shouting, ‘Crucify him! Crucify him!’ 22 For the third time he spoke to them: ‘Why? What crime has this man committed? I have found in him no grounds for the death penalty. Therefore I will have him punished and then release him.’ 23 But with loud shouts they insistently demanded that he be crucified, and their shouts prevailed. 24 So Pilate decided to grant their demand. 25 He released the man who had been thrown into prison for insurrection and murder, the one they asked for, and surrendered Jesus to their will.

The crucifixion of Jesus

26 As the soldiers led him away, they seized Simon from Cyrene, who was on his way in from the country, and put the cross on him and made him carry it behind Jesus. 27 A large number of people followed him, including women who mourned and wailed for him. 28 Jesus turned and said to them, ‘Daughters of Jerusalem, do not weep for me; weep for yourselves and for your children. 29 For the time will come when you will say, “Blessed are the childless women, the wombs that never bore and the breasts that never nursed!” 30 Then ‘ “they will say to the mountains, ‘Fall on us!’ and to the hills, ‘Cover us!’ ” 31 For if people do these things when the tree is green, what will happen when it is dry?’ 32 Two other men, both criminals, were also led out with him to be executed. 33 When they came to the place called the Skull, they crucified him there, along with the criminals – one on his right, the other on his left. 34 Jesus said, ‘Father, forgive them, for they do not know what they are doing.’* And they divided up his clothes by casting lots. 35 The people stood watching, and the rulers even sneered at him. They said, ‘He saved others; let him save himself if he is God’s Messiah, the Chosen One.’ 36 The soldiers also came up and mocked him. They offered him wine vinegar 37 and said, ‘If you are the king of the Jews, save yourself.’ 38 There was a written notice above him, which read: This is the king of the Jews. 39 One of the criminals who hung there hurled insults at him: ‘Aren’t you the Messiah? Save yourself and us!’ 40 But the other criminal rebuked him. ‘Don’t you fear God,’ he said, ‘since you are under the same sentence? 41 We are punished justly, for we are getting what our deeds deserve. But this man has done nothing wrong.’ 42 Then he said, ‘Jesus, remember me when you come into your kingdom.*’ 43 Jesus answered him, ‘Truly I tell you, today you will be with me in paradise.’

The death of Jesus

44 It was now about noon, and darkness came over the whole land until three in the afternoon, 45 for the sun stopped shining. And the curtain of the temple was torn in two. 46 Jesus called out with a loud voice, ‘Father, into your hands I commit my spirit.’ When he had said this, he breathed his last. 47 The centurion, seeing what had happened, praised God and said, ‘Surely this was a righteous man.’ 48 When all the people who had gathered to witness this sight saw what took place, they beat their breasts and went away. 49 But all those who knew him, including the women who had followed him from Galilee, stood at a distance, watching these things.

The burial of Jesus

50 Now there was a man named Joseph, a member of the Council, a good and upright man, 51 who had not consented to their decision and action. He came from the Judean town of Arimathea, and he himself was waiting for the kingdom of God. 52 Going to Pilate, he asked for Jesus’ body. 53 Then he took it down, wrapped it in linen cloth and placed it in a tomb cut in the rock, one in which no-one had yet been laid. 54 It was Preparation Day, and the Sabbath was about to begin. 55 The women who had come with Jesus from Galilee followed Joseph and saw the tomb and how his body was laid in it. 56 Then they went home and prepared spices and perfumes. But they rested on the Sabbath in obedience to the commandment.

Nya Levande Bibeln

Jesus förhörs av Pilatus

1 Hela det samlade judiska rådet* gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus, den romerska landshövdingen.* 2 Där började de genast anklaga honom och säga: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till den romerska kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, den utlovade kungen.” 3 Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 4 Pilatus vände sig då till översteprästerna och till folkmassan och sa: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.” 5 Men de envisades och sa: ”Han hetsar folket till uppror mot staten med sin undervisning, överallt i hela landet, från Galileen och ända hit till Jerusalem.”

Jesus inför Herodes

6 När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” 7 Och när han fick reda på att det var så, skickade han Jesus till Herodes, kungen över Galileen, som just då råkade befinna sig i Jerusalem. 8 Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för han hade hört mycket om honom och hoppades att få se honom göra ett under. 9 Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. 10 Och under tiden stod översteprästerna och laglärarna* där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. 11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. 12 Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.

Pilatus dömer Jesus till döden

13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i det judiska rådet* och folket, 14 och sa till dem:”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. 15 Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort ger mig anledning att döma honom till döden. 16 Därför tänker jag bara låta piska honom och sedan släppa honom fri.”* 18 Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” 19 (Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.) 20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. 21 Men de ropade utan uppehåll: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!” 22 För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit något skäl att döma honom till döden. Jag kommer bara att piska honom och sedan låta honom gå.” 23 Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle spikas fast på ett kors, och till slut fick deras vilda rop Pilatus att ge med sig. 25 Han gjorde som folket krävde och frigav Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt sina soldater, så att folket skulle få sin vilja igenom med honom.

Jesus spikas fast på ett kors

26 På vägen till avrättningsplatsen grep soldaterna tag i en man från Kyrene* som hette Simon. Han var på väg till Jerusalem från landsbygden, och de tvingade honom att ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. 28 Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Det kommer en tid, då man ska säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.’ 30 Då ska människorna säga till bergen och höjderna: ’Fall över oss och dölj oss.’* 31 För om de gör så här mot mig, det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med er, det torra trädet?” 32 Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. Och när man kom till den plats som kallas ”Skallen” spikades alla tre fast på varsitt kors. Jesus hängde i mitten med en brottsling på var sida. 34 Och han bad: ”Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör.” Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig.* 35 Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet* skrattade åt honom och hånade honom. ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de. ”Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända.” 36 Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka 37 och ropade till honom: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!” 38 Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: ”Detta är judarnas kung”. 39 En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!” 40 Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” 42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld.*” 43 Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset.”

Jesus dör på korset

44 Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre, 45 för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste* i templet brast i två delar. 46 Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande”*, och med de orden slutade han att andas. 47 Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja.” 48 Och när folket, som hade samlats för att titta på avrättningen, såg vad som hände, slog de sig för bröstet i sorg och förfäran och gick hem. 49 Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

50 Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i det judiska rådet*. Han var en god man som levde efter Guds vilja, 51 och hade inte sagt ja till de andra religiösa ledarnas beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade ivrigt på att Gud skulle börja regera bland människorna.* 52 Denna Josef gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp. 53 Han tog sedan ner kroppen från korset och lindade den i linnetyg och la den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa. 54 Allt detta hände sent på fredagen, förberedelsedagen, just innan vilodagen skulle börja.* 55 Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter Josef och såg hur han la kroppen i graven. 56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande örter och oljor för att kunna smörja Jesus kropp. Men när solen gick ner och det blev vilodag höll de sig stilla, så som det är bestämt i Moses lag*.

Lukas 23 | New International Version Nya Levande Bibeln