Lukas 20 | New International Version

The authority of Jesus questioned

1 One day as Jesus was teaching the people in the temple courts and proclaiming the good news, the chief priests and the teachers of the law, together with the elders, came up to him. 2 ‘Tell us by what authority you are doing these things,’ they said. ‘Who gave you this authority?’ 3 He replied, ‘I will also ask you a question. Tell me: 4 John’s baptism – was it from heaven, or of human origin?’ 5 They discussed it among themselves and said, ‘If we say, “From heaven,” he will ask, “Why didn’t you believe him?” 6 But if we say, “Of human origin,” all the people will stone us, because they are persuaded that John was a prophet.’ 7 So they answered, ‘We don’t know where it was from.’ 8 Jesus said, ‘Neither will I tell you by what authority I am doing these things.’

The parable of the tenants

9 He went on to tell the people this parable: ‘A man planted a vineyard, rented it to some farmers and went away for a long time. 10 At harvest time he sent a servant to the tenants so they would give him some of the fruit of the vineyard. But the tenants beat him and sent him away empty-handed. 11 He sent another servant, but that one also they beat and treated shamefully and sent away empty-handed. 12 He sent still a third, and they wounded him and threw him out. 13 ‘Then the owner of the vineyard said, “What shall I do? I will send my son, whom I love; perhaps they will respect him.” 14 ‘But when the tenants saw him, they talked the matter over. “This is the heir,” they said. “Let’s kill him, and the inheritance will be ours.” 15 So they threw him out of the vineyard and killed him. ‘What then will the owner of the vineyard do to them? 16 He will come and kill those tenants and give the vineyard to others.’ When the people heard this, they said, ‘God forbid!’ 17 Jesus looked directly at them and asked, ‘Then what is the meaning of that which is written: ‘ “The stone the builders rejected has become the cornerstone”? 18 Everyone who falls on that stone will be broken to pieces; anyone on whom it falls will be crushed.’ 19 The teachers of the law and the chief priests looked for a way to arrest him immediately, because they knew he had spoken this parable against them. But they were afraid of the people.

Paying taxes to Caesar

20 Keeping a close watch on him, they sent spies, who pretended to be sincere. They hoped to catch Jesus in something he said, so that they might hand him over to the power and authority of the governor. 21 So the spies questioned him: ‘Teacher, we know that you speak and teach what is right, and that you do not show partiality but teach the way of God in accordance with the truth. 22 Is it right for us to pay taxes to Caesar or not?’ 23 He saw through their duplicity and said to them, 24 ‘Show me a denarius. Whose image and inscription are on it?’ ‘Caesar’s,’ they replied. 25 He said to them, ‘Then give back to Caesar what is Caesar’s, and to God what is God’s.’ 26 They were unable to trap him in what he had said there in public. And astonished by his answer, they became silent.

The resurrection and marriage

27 Some of the Sadducees, who say there is no resurrection, came to Jesus with a question. 28 ‘Teacher,’ they said, ‘Moses wrote for us that if a man’s brother dies and leaves a wife but no children, the man must marry the widow and raise up offspring for his brother. 29 Now there were seven brothers. The first one married a woman and died childless. 30 The second 31 and then the third married her, and in the same way the seven died, leaving no children. 32 Finally, the woman died too. 33 Now then, at the resurrection whose wife will she be, since the seven were married to her?’ 34 Jesus replied, ‘The people of this age marry and are given in marriage. 35 But those who are considered worthy of taking part in the age to come and in the resurrection from the dead will neither marry nor be given in marriage, 36 and they can no longer die; for they are like the angels. They are God’s children, since they are children of the resurrection. 37 But in the account of the burning bush, even Moses showed that the dead rise, for he calls the Lord “the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob”. 38 He is not the God of the dead, but of the living, for to him all are alive.’ 39 Some of the teachers of the law responded, ‘Well said, teacher!’ 40 And no-one dared to ask him any more questions.

Whose son is the Messiah?

41 Then Jesus said to them, ‘Why is it said that the Messiah is the son of David? 42 David himself declares in the Book of Psalms: ‘ “The Lord said to my Lord: ‘Sit at my right hand 43 until I make your enemies a footstool for your feet.’ ” 44 David calls him “Lord.” How then can he be his son?’

Warning against the teachers of the law

45 While all the people were listening, Jesus said to his disciples, 46 ‘Beware of the teachers of the law. They like to walk around in flowing robes and love to be greeted with respect in the market-places and have the most important seats in the synagogues and the places of honour at banquets. 47 They devour widows’ houses and for a show make lengthy prayers. These men will be punished most severely.’

Nya Levande Bibeln

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag

1 En dag när Jesus undervisade folket på tempelplatsen och talade till dem om det glada budskapet från Gud, kom översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare fram till honom. 2 De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget. 3 ”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först. 4 Vad anser ni: när Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?” 5 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 6 Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.” 7 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.” 8 Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”

Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

9 Sedan vände sig Jesus till folket igen och berättade en bild för dem. Han sa: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste utomlands och var borta under många år. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men samma sak hände med honom. Han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och drev iväg. 13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom visar de säkert respekt för.’ 14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.””Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”När folket hörde detta, protesterade de högljutt: ”Nej! Det kommer aldrig att hända!” 17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då detta som står i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen.’* 18 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.* ” 19 Översteprästerna och laglärarna*ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i sin berättelse, men de var rädda för folket.

Ska man betala skatt till kejsaren?

20 Medan folkets ledare väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några män som skulle låtsas vara noga med att följa Guds vilja, men egentligen var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. De tänkte sedan överlämna honom till de romerska myndigheterna. 21 ”Mästare”, sa de till honom. ”Vi vet hur ärlig du är när du undervisar. Du ger inte efter för vad andra tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja. 22 Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att vi betalar skatt till den romerska kejsaren?” 23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig ett romerskt mynt. Vems bild finns på det, och vems namn?””Kejsarens”, svarade de. 25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.” 26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. Tvärtom var de så förvånade över hans svar att de blev helt tysta.

Ska de döda uppstå igen?

27 Sedan kom några saddukeer* till honom. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de: 28 ”Mästare, i Moses lag* står det att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.* 29 Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Då gifte sig bror nummer två med änkan, men inte heller han fick några barn. 31 På samma sätt gick det för den tredje, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Hur ska det gå med henne när de döda uppstår igen? Vems fru blir hon? Alla sju har ju varit gifta med henne!” 34 Jesus svarade saddukeerna: ”Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig. De som är värdiga att få vara med i den kommande världen sedan de har uppstått från de döda, de ska inte gifta sig. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått från de döda till ett nytt liv. 37 Att de döda uppstår bevisar Mose också när han talar om hur Gud visade sig för honom i den brinnande törnbusken. Han kallar Gud för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.* 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla människor är levande för honom.*” 39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av laglärarna* som stod där. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till kung David?

41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan ni påstå att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David*? 42 David själv skrev ju i Psaltaren: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, 43 tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’* 44 Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

45 Medan folket lyssnade vände sig Jesus till sina efterföljare och sa: 46 ”Akta er för laglärarna*, som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen. Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna. 47 Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare.”

Lukas 20 | New International Version Nya Levande Bibeln