1‘Listen to me, you who pursue righteousness and who seek the Lord: look to the rock from which you were cut and to the quarry from which you were hewn;2look to Abraham, your father, and to Sarah, who gave you birth. When I called him he was only one man, and I blessed him and made him many.3The Lord will surely comfort Zion and will look with compassion on all her ruins; he will make her deserts like Eden, her wastelands like the garden of the Lord. Joy and gladness will be found in her, thanksgiving and the sound of singing.4‘Listen to me, my people; hear me, my nation: instruction will go out from me; my justice will become a light to the nations.5My righteousness draws near speedily, my salvation is on the way, and my arm will bring justice to the nations. The islands will look to me and wait in hope for my arm.6Lift up your eyes to the heavens, look at the earth beneath; the heavens will vanish like smoke, the earth will wear out like a garment and its inhabitants die like flies. But my salvation will last for ever, my righteousness will never fail.7‘Hear me, you who know what is right, you people who have taken my instruction to heart: do not fear the reproach of mere mortals or be terrified by their insults.8For the moth will eat them up like a garment; the worm will devour them like wool. But my righteousness will last for ever, my salvation through all generations.’9Awake, awake, arm of the Lord, clothe yourself with strength! Awake, as in days gone by, as in generations of old. Was it not you who cut Rahab to pieces, who pierced that monster through?10Was it not you who dried up the sea, the waters of the great deep, who made a road in the depths of the sea so that the redeemed might cross over?11Those the Lord has rescued will return. They will enter Zion with singing; everlasting joy will crown their heads. Gladness and joy will overtake them, and sorrow and sighing will flee away.12‘I, even I, am he who comforts you. Who are you that you fear mere mortals, human beings who are but grass,13that you forget the Lord your Maker, who stretches out the heavens and who lays the foundations of the earth, that you live in constant terror every day because of the wrath of the oppressor, who is bent on destruction? For where is the wrath of the oppressor?14The cowering prisoners will soon be set free; they will not die in their dungeon, nor will they lack bread.15For I am the Lord your God, who stirs up the sea so that its waves roar – the Lord Almighty is his name.16I have put my words in your mouth and covered you with the shadow of my hand – I who set the heavens in place, who laid the foundations of the earth, and who say to Zion, “You are my people.” ’
The cup of the Lord’s wrath
17Awake, awake! Rise up, Jerusalem, you who have drunk from the hand of the Lord the cup of his wrath, you who have drained to its dregs the goblet that makes people stagger.18Among all the children she bore there was none to guide her; among all the children she brought up there was none to take her by the hand.19These double calamities have come upon you – who can comfort you? – ruin and destruction, famine and sword – who can* console you?20Your children have fainted; they lie at every street corner, like antelope caught in a net. They are filled with the wrath of the Lord, with the rebuke of your God.21Therefore hear this, you afflicted one, made drunk, but not with wine.22This is what your Sovereign Lord says, your God, who defends his people: ‘See, I have taken out of your hand the cup that made you stagger; from that cup, the goblet of my wrath, you will never drink again.23I will put it into the hands of your tormentors, who said to you, “Fall prostrate that we may walk on you.” And you made your back like the ground, like a street to be walked on.’
Nya Levande Bibeln
Vakna upp och frukta Herren
1Hör på mig, alla ni som hoppas på hjälp och som söker Herren! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur! Ja, tänk på era förfäder Abraham och Sara, som ni härstammar från. Ni bekymrar er för att ni är så små och så få, men Abraham var bara en, när jag kallade honom. När jag välsignade honom, blev han stamfar till ett stort folk.3Så ska Herren välsigna Israel igen och göra dess öknar blomstrande. Dess öde vildmark ska bli lika vacker som Edens trädgård. Fröjd och glädje, tacksägelse och lovsång ska fylla landet.4Lyssna, mitt folk, lyssna Israel, för jag ska se till att rätten segrar.5Min nåd och min rättvisa kommer snart. Din frälsning är på väg. Jag ska härska över folken. De ska vänta på mig och längta efter mig.6Se mot himlen och ge akt på jorden. Skyarna ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som gamla kläder och dess invånare ska dö som flugor. Men min frälsning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.7Hör på mig, ni som kan skilja på rätt och orätt och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors förakt och förtal.8De ska försvinna som malätna kläder och maskäten ull. Men min rättvisa och barmhärtighet ska vara för evigt, och min frälsning från generation till generation.9Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!10Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?11Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.12Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?13Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?14Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.15Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.16Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: "Du tillhör mig!"17Vakna upp, vakna upp, Jerusalem! Du har druckit tillräckligt av Herrens vrede. Du har tömt skräckens och förtryckets bägare i botten.18Inte en enda av dina söner är kvar i livet för att hjälpa dig eller ge dig råd hur du ska handla.19Dubbel olycka har blivit ditt öde, förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem finns kvar som kan visa medlidande? Vem finns kvar som kan trösta dig?20Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som villebråd fångat i nät. Herren har gjutit ut sin vrede och tillrättavisat dem.21Men hör nu här, ni som är plågade och har så många svårigheter, ni som är som i dvala, fast ni inte är berusade av vin.22Detta är vad Herren säger, Herren, er Gud, som har omsorg om sitt folk: "Jag tar bort denna fruktansvärda bägare från dig. Du ska inte längre behöva dricka min vrede.23Men jag ska i stället sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och trampade ner dig i gruset."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.