Apostelgeschichte 2 | New International Version

The Holy Spirit comes at Pentecost

1 When the day of Pentecost came, they were all together in one place. 2 Suddenly a sound like the blowing of a violent wind came from heaven and filled the whole house where they were sitting. 3 They saw what seemed to be tongues of fire that separated and came to rest on each of them. 4 All of them were filled with the Holy Spirit and began to speak in other tongues* as the Spirit enabled them. 5 Now there were staying in Jerusalem God-fearing Jews from every nation under heaven. 6 When they heard this sound, a crowd came together in bewilderment, because each one heard their own language being spoken. 7 Utterly amazed, they asked: ‘Aren’t all these who are speaking Galileans? 8 Then how is it that each of us hears them in our native language? 9 Parthians, Medes and Elamites; residents of Mesopotamia, Judea and Cappadocia, Pontus and Asia,* 10 Phrygia and Pamphylia, Egypt and the parts of Libya near Cyrene; visitors from Rome 11 (both Jews and converts to Judaism); Cretans and Arabs – we hear them declaring the wonders of God in our own tongues!’ 12 Amazed and perplexed, they asked one another, ‘What does this mean?’ 13 Some, however, made fun of them and said, ‘They have had too much wine.’

Peter addresses the crowd

14 Then Peter stood up with the Eleven, raised his voice and addressed the crowd: ‘Fellow Jews and all of you who live in Jerusalem, let me explain this to you; listen carefully to what I say. 15 These people are not drunk, as you suppose. It’s only nine in the morning! 16 No, this is what was spoken by the prophet Joel: 17 ‘ “In the last days, God says, I will pour out my Spirit on all people. Your sons and daughters will prophesy, your young men will see visions, your old men will dream dreams. 18 Even on my servants, both men and women, I will pour out my Spirit in those days, and they will prophesy. 19 I will show wonders in the heavens above and signs on the earth below, blood and fire and billows of smoke. 20 The sun will be turned to darkness and the moon to blood before the coming of the great and glorious day of the Lord. 21 And everyone who calls on the name of the Lord will be saved.” 22 ‘Fellow Israelites, listen to this: Jesus of Nazareth was a man accredited by God to you by miracles, wonders and signs, which God did among you through him, as you yourselves know. 23 This man was handed over to you by God’s deliberate plan and foreknowledge; and you, with the help of wicked men,* put him to death by nailing him to the cross. 24 But God raised him from the dead, freeing him from the agony of death, because it was impossible for death to keep its hold on him. 25 David said about him: ‘ “I saw the Lord always before me. Because he is at my right hand, I will not be shaken. 26 Therefore my heart is glad and my tongue rejoices; my body also will rest in hope, 27 because you will not abandon me to the realm of the dead, you will not let your holy one see decay. 28 You have made known to me the paths of life; you will fill me with joy in your presence.”* 29 ‘Fellow Israelites, I can tell you confidently that the patriarch David died and was buried, and his tomb is here to this day. 30 But he was a prophet and knew that God had promised him on oath that he would place one of his descendants on his throne. 31 Seeing what was to come, he spoke of the resurrection of the Messiah, that he was not abandoned to the realm of the dead, nor did his body see decay. 32 God has raised this Jesus to life, and we are all witnesses of it. 33 Exalted to the right hand of God, he has received from the Father the promised Holy Spirit and has poured out what you now see and hear. 34 For David did not ascend to heaven, and yet he said, ‘ “The Lord said to my Lord: ‘Sit at my right hand 35 until I make your enemies a footstool for your feet.’ ” 36 ‘Therefore let all Israel be assured of this: God has made this Jesus, whom you crucified, both Lord and Messiah.’ 37 When the people heard this, they were cut to the heart and said to Peter and the other apostles, ‘Brothers, what shall we do?’ 38 Peter replied, ‘Repent and be baptised, every one of you, in the name of Jesus Christ for the forgiveness of your sins. And you will receive the gift of the Holy Spirit. 39 The promise is for you and your children and for all who are far off – for all whom the Lord our God will call.’ 40 With many other words he warned them; and he pleaded with them, ‘Save yourselves from this corrupt generation.’ 41 Those who accepted his message were baptised, and about three thousand were added to their number that day.

The fellowship of the believers

42 They devoted themselves to the apostles’ teaching and to fellowship, to the breaking of bread and to prayer. 43 Everyone was filled with awe at the many wonders and signs performed by the apostles. 44 All the believers were together and had everything in common. 45 They sold property and possessions to give to anyone who had need. 46 Every day they continued to meet together in the temple courts. They broke bread in their homes and ate together with glad and sincere hearts, 47 praising God and enjoying the favour of all the people. And the Lord added to their number daily those who were being saved.

Nya Levande Bibeln

Guds heliga Ande kommer

1 När pingstdagen* kom, sju veckor efter att Jesus uppstått från de döda, var de troende alla samlade. 2 Då hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en väldig storm, och det fyllde hela huset där de var samlade. 3 Sedan visade sig något som såg ut som eldslågor, och de delade på sig och stannade över var och en av dem. 4 Och alla blev fyllda av Guds heliga Ande och började en efter en tala andra språk som Anden gav dem. 5 Många hängivna judar från olika länder bodde i Jerusalem, 6 och när de hörde dånet, kom en stor mängd människor springande för att se vad som stod på. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas! 7 De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen, 8 och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. 9 Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, 10 Frygien, Pamfylien,* Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen, 11 vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga under på våra egna språk!” 12 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” 13 Men andra i folkskaran sa hånfullt: ”Äsch, de är väl bara fulla!”

Petrus tal på pingstdagen

14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra sändebuden och började tala högt och tydligt till folket. Han sa: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! 15 Några av er säger att de här männen är fulla. Men det är inte sant. Folk dricker sig väl inte berusade klockan nio på morgonen? 16 Nej, det ni just har fått vara med om var förutsagt redan för länge sedan, då Gud sa genom profeten Joel: 17 ’Under den här världens sista tid ska jag låta min Ande komma över alla människor. Era söner och döttrar ska framföra budskap från mig, era unga män ska se syner och era gamla män ska ha drömmar. 18 Ja, min Ande ska komma över alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska framföra budskap från mig. 19 Jag ska låta märkliga tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln. 20 Solen ska bli mörk och månen blodröd innan Herrens stora och underbara dag kommer. 21 Men var och en som tillber Herren ska bli räddad.’* 22 Lyssna på vad jag säger, alla ni israeliter*! Gud visade er att det var han som sänt Jesus från Nasaret, genom att ge honom kraft att utföra de mest fantastiska under och tecken. Det vet ni själva. 23 Sedan följde ni den plan som Gud hade gjort upp, när ni med hjälp av människor som lever utan Moses lag* lät spika fast honom på ett kors och döda honom. 24 Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom bli levande igen, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp. 25 Kung David sa ju om Jesus:’Jag vet att Herren alltid är med mig. Jag vacklar inte, för han står vid min sida. 26 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut hans lov! Min kropp vilar i trygghet, 27 för du ska inte lämna mig kvar bland de döda, eller låta din heliga tjänare förmultna. 28 Du visar mig vägen till livet, och låter mig få uppleva glädjen av att vara i din närhet.’* 29 Kära vänner! Det var inte om sig själv som David sa detta. För ni vet lika bra som jag att David dog och blev begravd, och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. 30 Men han var en profet, som framförde Guds budskap. Och David visste att Gud hade lovat att en av hans ättlingar skulle vara Messias*, den utlovade kungen, och få sitta på hans tron. 31 David framförde därför Guds förutsägelse om att Messias skulle uppstå från de döda när han sa: ’Han ska inte lämnas kvar bland de döda, och hans kropp ska inte förmultna.’ 32 Förutsägelsen handlade alltså om Jesus, och alla vi som står här har själva sett och kan intyga att Gud uppväckte honom från de döda. 33 Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.* Där har han, precis som Gud Fadern hade lovat, fått ta emot Guds heliga Ande, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. 34 David for ju heller aldrig upp till himlen. Därför talade han inte om sig själv då han sa: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, 35 tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter!’* 36 Hela Israel måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och kung*, denna Jesus som ni avrättade på ett kors.” 37 När folket hörde Petrus tala på det här viset, gick det rakt in i deras hjärtan, och de frågade honom och de andra sändebuden: ”Bröder, vad ska vi göra?” 38 Petrus svarade: ”Lämna synden och vänd om till Gud, och låt er alla döpas till gemenskap med Jesus Kristus*, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få Guds heliga Ande som gåva. 39 För detta löfte från Gud gäller er och era barn. Ja, det gäller alla på hela jorden som tackar ja till Herrens, vår Guds, inbjudan att få tillhöra honom.” 40 Sedan fortsatte Petrus att tala till dem en lång stund, och han uppmanade dem: ”Se till att ni slipper undan det straff som väntar de människor som inte vill tro.” 41 De som trodde på vad Petrus sa, lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer!

De troende samlas

42 De troende samlades regelbundet för att bli undervisade av Jesus sändebud, och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd* tillsammans och bad. 43 Människorna hade en djup respekt för dem, för sändebuden utförde många under. 44 Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46 Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans. Deras glädje och tacksamhet visste inga gränser, 47 och de hyllade ständigt Gud. De var omtyckta av hela folket, och varje dag lät Herren Jesus deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

Apostelgeschichte 2 | New International Version Nya Levande Bibeln