1While Apollos was at Corinth, Paul took the road through the interior and arrived at Ephesus. There he found some disciples2and asked them, ‘Did you receive the Holy Spirit when* you believed?’ They answered, ‘No, we have not even heard that there is a Holy Spirit.’3So Paul asked, ‘Then what baptism did you receive?’ ‘John’s baptism,’ they replied.4Paul said, ‘John’s baptism was a baptism of repentance. He told the people to believe in the one coming after him, that is, in Jesus.’5On hearing this, they were baptised in the name of the Lord Jesus.6When Paul placed his hands on them, the Holy Spirit came on them, and they spoke in tongues* and prophesied.7There were about twelve men in all.8Paul entered the synagogue and spoke boldly there for three months, arguing persuasively about the kingdom of God.9But some of them became obstinate; they refused to believe and publicly maligned the Way. So Paul left them. He took the disciples with him and had discussions daily in the lecture hall of Tyrannus.10This went on for two years, so that all the Jews and Greeks who lived in the province of Asia heard the word of the Lord.11God did extraordinary miracles through Paul,12so that even handkerchiefs and aprons that had touched him were taken to those who were ill, and their illnesses were cured and the evil spirits left them.13Some Jews who went around driving out evil spirits tried to invoke the name of the Lord Jesus over those who were demon-possessed. They would say, ‘In the name of the Jesus whom Paul preaches, I command you to come out.’14Seven sons of Sceva, a Jewish chief priest, were doing this.15One day the evil spirit answered them, ‘Jesus I know, and Paul I know about, but who are you?’16Then the man who had the evil spirit jumped on them and overpowered them all. He gave them such a beating that they ran out of the house naked and bleeding.17When this became known to the Jews and Greeks living in Ephesus, they were all seized with fear, and the name of the Lord Jesus was held in high honour.18Many of those who believed now came and openly confessed what they had done.19A number who had practised sorcery brought their scrolls together and burned them publicly. When they calculated the value of the scrolls, the total came to fifty thousand drachmas.*20In this way the word of the Lord spread widely and grew in power.21After all this had happened, Paul decided* to go to Jerusalem, passing through Macedonia and Achaia. ‘After I have been there,’ he said, ‘I must visit Rome also.’22He sent two of his helpers, Timothy and Erastus, to Macedonia, while he stayed in the province of Asia a little longer.
The riot in Ephesus
23About that time there arose a great disturbance about the Way.24A silversmith named Demetrius, who made silver shrines of Artemis, brought in a lot of business for the craftsmen there.25He called them together, along with the workers in related trades, and said: ‘You know, my friends, that we receive a good income from this business.26And you see and hear how this fellow Paul has convinced and led astray large numbers of people here in Ephesus and in practically the whole province of Asia. He says that gods made by human hands are no gods at all.27There is danger not only that our trade will lose its good name, but also that the temple of the great goddess Artemis will be discredited; and the goddess herself, who is worshipped throughout the province of Asia and the world, will be robbed of her divine majesty.’28When they heard this, they were furious and began shouting: ‘Great is Artemis of the Ephesians!’29Soon the whole city was in an uproar. The people seized Gaius and Aristarchus, Paul’s travelling companions from Macedonia, and all of them rushed into the theatre together.30Paul wanted to appear before the crowd, but the disciples would not let him.31Even some of the officials of the province, friends of Paul, sent him a message begging him not to venture into the theatre.32The assembly was in confusion: some were shouting one thing, some another. Most of the people did not even know why they were there.33The Jews in the crowd pushed Alexander to the front, and they shouted instructions to him. He motioned for silence in order to make a defence before the people.34But when they realised he was a Jew, they all shouted in unison for about two hours: ‘Great is Artemis of the Ephesians!’35The city clerk quietened the crowd and said: ‘Fellow Ephesians, doesn’t all the world know that the city of Ephesus is the guardian of the temple of the great Artemis and of her image, which fell from heaven?36Therefore, since these facts are undeniable, you ought to calm down and not do anything rash.37You have brought these men here, though they have neither robbed temples nor blasphemed our goddess.38If, then, Demetrius and his fellow craftsmen have a grievance against anybody, the courts are open and there are proconsuls. They can press charges.39If there is anything further you want to bring up, it must be settled in a legal assembly.40As it is, we are in danger of being charged with rioting because of what happened today. In that case we would not be able to account for this commotion, since there is no reason for it.’41After he had said this, he dismissed the assembly.
Nya Levande Bibeln
Paulus i Efesos
1Medan Apollos var i Korinth i provinsen Achaia, kom Paulus fram till Efesos efter sin resa genom inlandet. Där träffade han några troende och frågade dem:2”Fick ni Guds heliga Ande, när ni började tro?””Nej”, svarade de, ”vi har aldrig hört talas om Guds heliga Ande.”3”Men på vilket sätt är ni döpta då?” frågade han. De svarade: ”Vi är döpta med det dop som Johannes döparen undervisade om.”4Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett dop som visade att man hade lämnat synden och vänt om till Gud, men att Johannes också undervisade att man skulle tro på Jesus, den som kom efter honom.5När de hörde detta lät de döpa sig in i gemenskapen med Herren Jesus,6och då Paulus la sina händer på dem kom Guds heliga Ande över dem, och de började tala okända språk och framföra budskap från Gud.7Tillsammans var det cirka tolv män i gruppen.8Under tre månaders tid undervisade sedan Paulus regelbundet i synagogan*. Han talade öppet och med stort mod och försökte övertyga alla om att Gud ville rädda dem och göra dem till sitt eget folk. Men några avvisade hans budskap. De ville inte tro, utan hånade Jesus väg* inför alla i synagogan. Därför slutade Paulus att gå till synagogan, och han höll de troende borta därifrån. De samlades istället i Tyrannos föreläsningssal, där Paulus undervisade varje dag.10Detta pågick i två års tid, så att alla i provinsen Asien*, både judar och icke-judar, fick höra budskapet om Herren Jesus.11Gud gav Paulus kraft att göra ovanliga under.12Man tog till och med dukar och klädesplagg som hade varit i beröring med hans kropp och la dem på de sjuka. Och när man gjorde det försvann sjukdomarna, och de onda andarna lämnade dem som var besatta.13En grupp judiska andeutdrivare som reste från stad till stad, fick då för sig att de skulle uttala Herren Jesus namn över dem som var besatta. De tänkte ut en formel som lät: ”Jag befaller dig att komma ut, vid den Jesus som Paulus talar om!”14Det var sju män, alla söner till den judiska översteprästen Skeuas, som försökte sig på detta.15Men när de uttalade formeln, svarade den onda anden dem: ”Jag känner Jesus och jag känner Paulus, men vilka är ni?”16Och sedan kastade sig den besatta mannen över dem alla och slog dem så att de var tvungna att fly ut ur huset nakna och blodiga.17Berättelsen om vad som hade hänt spred sig sedan till både judar och icke-judar i hela Efesos, och alla i staden blev helt förskräckta och hyllade Herren Jesus.18Många av de troende, som tidigare hade praktiserat trolldom, bekände vad de hade gjort och plockade fram sina besvärjelseböcker och brände dem offentligt. Någon räknade ut att böckerna var värda ungefär 50 000 dagslöner.20Dessa händelser påverkade människor så starkt att budskapet om Herren Jesus spreds vida omkring, och fler och fler började tro.
Upplopp i Efesos
21Efter allt detta bestämde* sig Paulus för att först segla över havet och göra en lång resa genom provinserna Makedonien och Achaia. Sedan skulle han därifrån segla vidare ner till Jerusalem. ”Och till sist måste jag också besöka Rom”, sa han.22Men hans första åtgärd var att skicka Timotheos och Erastos, två av sina medhjälpare, i förväg till Makedonien, medan han själv stannade kvar i provinsen Asien* en tid.23Men just under den här tiden blev det stor oro i Efesos på grund av budskapet om Jesus väg*.24Den som startade bråket var silversmeden Demetrios, en man som tjänade mycket pengar på att tillverka små kopior av gudinnan Artemis* tempel i Efesos. Han hade dessutom många anställda hantverkare.25Demetrios kallade ihop sina anställda till ett möte tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem och sa:”Ni vet att det är tack vare den här tillverkningen som vi blivit så rika.26Men nu har ni alla sett och hört, hur den här Paulus har fått en massa människor att tro att gudar som är tillverkade av människohänder inte är några gudar. Och det är inte bara här i Efesos människor ändrat sin inställning, utan i hela provinsen Asien.27Naturligtvis kommer detta att påverka våra affärer negativt, men det som oroar mig mest är att den stora gudinnan Artemis tempel kan komma att förlora sitt anseende. Ja, kanske Artemis själv kommer att bli glömd, denna mäktiga gudinna som dyrkas, inte bara i provinsen Asien utan i hela världen.”28När de hörde detta blev de rasande och började ropa: ”Stor är efesiernas Artemis!”29Det dröjde inte länge förrän folk började samlas och snart var hela staden i uppror. Man grep Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus, och rusade till stadens friluftsteater.30Paulus ville då gå in på teatern, men de troende hindrade honom.31Några medlemmar av stadens råd, som var vänner till Paulus, skickade också bud till honom att inte riskera livet genom att gå in.32Inne på teatern ropade alla och skrek om varandra. Allt var en enda stor röra, och de flesta visste inte ens varför de hade kommit dit.33När judarna efter en stund skickade fram en man som hette Alexandros för att förklara situationen, började några i folkhopen skrika goda råd åt honom. Och han gav tecken till folket att vara tysta och försökte hålla ett försvarstal.34Men när folket förstod att Alexandros var jude, började alla ropa igen, och under två timmar skrek de i kör: ”Stor är efesiernas Artemis! Stor är efesiernas Artemis!”35Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. ”Invånare i Efesos”, sa han, ”alla vet att Artemis tempel finns här och att Efesos är centrum för dyrkan av den stora gudinnan, vars bild föll ner till oss från himlen.36Det är aldrig någon som har ifrågasatt detta, så ta det lugnt. Gör inte något som ni kommer att ångra.37De här männen som ni har fört hit har varken stulit något från templet eller talat illa om gudinnan.38Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som tar hand om sådant, och landshövdingar som kan ta upp fallet. Låt dem gå den lagliga vägen.39Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i den lagliga folkförsamlingen.40Nu är det till och med risk att vi blir anklagade för uppror, eftersom det inte fanns någon anledning att ställa till med några oroligheter. Om de romerska myndigheterna kräver en förklaring, så har vi ingen att ge dem.”41Och med de orden fick han folkmassan att skingras.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.