1Now a troublemaker named Sheba son of Bikri, a Benjaminite, happened to be there. He sounded the trumpet and shouted, ‘We have no share in David, no part in Jesse’s son! Every man to his tent, Israel!’2So all the men of Israel deserted David to follow Sheba son of Bikri. But the men of Judah stayed by their king all the way from the Jordan to Jerusalem.3When David returned to his palace in Jerusalem, he took the ten concubines he had left to take care of the palace and put them in a house under guard. He provided for them but had no sexual relations with them. They were kept in confinement till the day of their death, living as widows.4Then the king said to Amasa, ‘Summon the men of Judah to come to me within three days, and be here yourself.’5But when Amasa went to summon Judah, he took longer than the time the king had set for him.6David said to Abishai, ‘Now Sheba son of Bikri will do us more harm than Absalom did. Take your master’s men and pursue him, or he will find fortified cities and escape from us.’*7So Joab’s men and the Kerethites and Pelethites and all the mighty warriors went out under the command of Abishai. They marched out from Jerusalem to pursue Sheba son of Bikri.8While they were at the great rock in Gibeon, Amasa came to meet them. Joab was wearing his military tunic, and strapped over it at his waist was a belt with a dagger in its sheath. As he stepped forward, it dropped out of its sheath.9Joab said to Amasa, ‘How are you, my brother?’ Then Joab took Amasa by the beard with his right hand to kiss him.10Amasa was not on his guard against the dagger in Joab’s hand, and Joab plunged it into his belly, and his intestines spilled out on the ground. Without being stabbed again, Amasa died. Then Joab and his brother Abishai pursued Sheba son of Bikri.11One of Joab’s men stood beside Amasa and said, ‘Whoever favours Joab, and whoever is for David, let him follow Joab!’12Amasa lay wallowing in his blood in the middle of the road, and the man saw that all the troops came to a halt there. When he realised that everyone who came up to Amasa stopped, he dragged him from the road into a field and threw a garment over him.13After Amasa had been removed from the road, everyone went on with Joab to pursue Sheba son of Bikri.14Sheba passed through all the tribes of Israel to Abel Beth Maakah and through the entire region of the Bikrites,* who gathered together and followed him.15All the troops with Joab came and besieged Sheba in Abel Beth Maakah. They built a siege ramp up to the city, and it stood against the outer fortifications. While they were battering the wall to bring it down,16a wise woman called from the city, ‘Listen! Listen! Tell Joab to come here so that I can speak to him.’17He went towards her, and she asked, ‘Are you Joab?’ ‘I am,’ he answered. She said, ‘Listen to what your servant has to say.’ ‘I’m listening,’ he said.18She continued, ‘Long ago they used to say, “Get your answer at Abel,” and that settled it.19We are the peaceful and faithful in Israel. You are trying to destroy a city that is a mother in Israel. Why do you want to swallow up the Lord’s inheritance?’20‘Far be it from me!’ Joab replied, ‘Far be it from me to swallow up or destroy!21That is not the case. A man named Sheba son of Bikri, from the hill country of Ephraim, has lifted up his hand against the king, against David. Hand over this one man, and I’ll withdraw from the city.’ The woman said to Joab, ‘His head will be thrown to you from the wall.’22Then the woman went to all the people with her wise advice, and they cut off the head of Sheba son of Bikri and threw it to Joab. So he sounded the trumpet, and his men dispersed from the city, each returning to his home. And Joab went back to the king in Jerusalem.
David’s officials
23Joab was over Israel’s entire army; Benaiah son of Jehoiada was over the Kerethites and Pelethites;24Adoniram* was in charge of forced labour; Jehoshaphat son of Ahilud was recorder;25Sheva was secretary; Zadok and Abiathar were priests;26and Ira the Jairite* was David’s priest.
Nya Levande Bibeln
Seba gör uppror mot David
1Nu råkade Seba, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en hetlevrad man, och plötsligt blåste han en trumpetsignal och ropade: "Vi vill inte längre ha något att göra med David. Kom, Israels män, så ger vi oss av härifrån!"2Då övergav hela Israel David och följde Seba. Männen i Juda däremot förblev trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.3När David kom till palatset i Jerusalem, gav han order om att de tio bihustrur, som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset, skulle föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen ville inte ligga med dem. De fick leva som änkor och i husarrest till sin död.4Sedan befallde kungen Amasa att mobilisera Juda armé inom tre dagar och att också själv infinna sig då.5Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig.6Då sa David till Abisai: "Den där Seba kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta min livvakt och sätt efter honom, innan han sätter sig i säkerhet i en befäst stad där vi inte kommer åt honom."7Då gav sig Abisai iväg efter Seba med Joab och hans män och kungens egen livvakt.8Vid den stora stenen i Gibeon mötte de Amasa. Joab bar sin stridsmundering och hade en dolk i sin slida i bältet. När han gick fram för att hälsa på Amasa drog han försiktigt fram dolken. "Jag är glad att få träffa dig, min bror", sa Joab och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. Amasa lade inte märke till dolken i Joabs vänstra hand, och Joab stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett hugg, Amasa dog omedelbart. Joab och Abisai fortsatte sedan att förfölja Seba.11En av Joabs officerare ropade till Amasas trupper: "Om ni står på Davids sida, så kom och följ Joab."12Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen, och när officeren såg att alla som passerade stannade till för att titta på honom, släpade han honom åt sidan och in på en åker och kastade en mantel över honom.13När kroppen var ur vägen följde alla Joab i jakten på Seba.14Seba hade rest över hela Israel för att mobilisera folk, från staden Abel vid Bet Maaka och genom hela Habberim, och många följde med honom.15När Joabs trupper kom fram till Abel belägrade de staden och byggde en ramp upp mot stadsmuren.16Medan de försökte angripa muren ropade en vis kvinna i staden på Joab: "Lyssna till mig, Joab! Kom hit fram, så att jag kan tala med dig!"17När han närmade sig frågade kvinnan: "Är du Joab?""Ja, jag lyssnar!"svarade han.18Då sa hon till honom: "Det finns ett ordspråk som säger: 'Om du vill lösa en tvist, så be om råd från Abel'.19Du försöker förstöra en gammal fridsam stad, som är lojal mot Israel. Ska du verkligen förgöra det som tillhör Herren?"20Men Joab svarade: "Jag är inte här för att förstöra.21Allt jag vill ha är en man som heter Seba, från berglandskapet Efraim, för han har gjort uppror mot kung David. Om du överlämnar honom till mig, så ska vi lämna staden i fred."Kvinnan svarade: "Vi ska kasta hans huvud till dig över muren."22Sedan gick kvinnan till folket med beskedet från Joab, och de halshögg Seba och kastade ner hans huvud till Joab. Då blåste han en trumpetsignal och drog tillbaka trupperna. Var och en gick sedan hem till sitt, och Joab återvände till kungen i Jerusalem.23Joab var befälhavare över armén och Benaja över kungens livvakt,24medan Adoram ansvarade för de arbeten som utfördes av slavar och krigsfångar. Josafat skötte kungens böcker,25Seja tjänstgjorde som sekreterare, Sadok och Ebjatar var präster26och jairiten Ira tjänstgjorde som Davids personlige präst.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.