2.Korinther 11 | New International Version Nya Levande Bibeln

2.Korinther 11 | New International Version

Paul and the false apostles

1 I hope you will put up with me in a little foolishness. Yes, please put up with me! 2 I am jealous for you with a godly jealousy. I promised you to one husband, to Christ, so that I might present you as a pure virgin to him. 3 But I am afraid that just as Eve was deceived by the snake’s cunning, your minds may somehow be led astray from your sincere and pure devotion to Christ. 4 For if someone comes to you and preaches a Jesus other than the Jesus we preached, or if you receive a different spirit from the Spirit you received, or a different gospel from the one you accepted, you put up with it easily enough. 5 I do not think I am in the least inferior to those ‘super-apostles’.* 6 I may indeed be untrained as a speaker, but I do have knowledge. We have made this perfectly clear to you in every way. 7 Was it a sin for me to lower myself in order to elevate you by preaching the gospel of God to you free of charge? 8 I robbed other churches by receiving support from them so as to serve you. 9 And when I was with you and needed something, I was not a burden to anyone, for the brothers who came from Macedonia supplied what I needed. I have kept myself from being a burden to you in any way, and will continue to do so. 10 As surely as the truth of Christ is in me, nobody in the regions of Achaia will stop this boasting of mine. 11 Why? Because I do not love you? God knows I do! 12 And I will keep on doing what I am doing in order to cut the ground from under those who want an opportunity to be considered equal with us in the things they boast about. 13 For such people are false apostles, deceitful workers, masquerading as apostles of Christ. 14 And no wonder, for Satan himself masquerades as an angel of light. 15 It is not surprising, then, if his servants also masquerade as servants of righteousness. Their end will be what their actions deserve.

Paul boasts about his sufferings

16 I repeat: let no-one take me for a fool. But if you do, then tolerate me just as you would a fool, so that I may do a little boasting. 17 In this self-confident boasting I am not talking as the Lord would, but as a fool. 18 Since many are boasting in the way the world does, I too will boast. 19 You gladly put up with fools since you are so wise! 20 In fact, you even put up with anyone who enslaves you or exploits you or takes advantage of you or puts on airs or slaps you in the face. 21 To my shame I admit that we were too weak for that! Whatever anyone else dares to boast about – I am speaking as a fool – I also dare to boast about. 22 Are they Hebrews? So am I. Are they Israelites? So am I. Are they Abraham’s descendants? So am I. 23 Are they servants of Christ? (I am out of my mind to talk like this.) I am more. I have worked much harder, been in prison more frequently, been flogged more severely, and been exposed to death again and again. 24 Five times I received from the Jews the forty lashes minus one. 25 Three times I was beaten with rods, once I was pelted with stones, three times I was shipwrecked, I spent a night and a day in the open sea, 26 I have been constantly on the move. I have been in danger from rivers, in danger from bandits, in danger from my fellow Jews, in danger from Gentiles; in danger in the city, in danger in the country, in danger at sea; and in danger from false believers. 27 I have laboured and toiled and have often gone without sleep; I have known hunger and thirst and have often gone without food; I have been cold and naked. 28 Besides everything else, I face daily the pressure of my concern for all the churches. 29 Who is weak, and I do not feel weak? Who is led into sin, and I do not inwardly burn? 30 If I must boast, I will boast of the things that show my weakness. 31 The God and Father of the Lord Jesus, who is to be praised for ever, knows that I am not lying. 32 In Damascus the governor under King Aretas had the city of the Damascenes guarded in order to arrest me. 33 But I was lowered in a basket from a window in the wall and slipped through his hands.

Holy Bible, New International Version ® (Anglicised), NIV TM Copyright © 1979, 1984, 2011 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. The “New International Version” is a trademark registered in the European Union Intellectual Property Office (EUIPO) and United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. The “NIV”, “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Paulus och de falska sändebuden

1 Jag hoppas ni står ut med att jag talar som en dåre en stund till. Ja, det gör ni säkert! 2 Det var jag som såg till att ni bildligt talat blev förlovade med Jesus Kristus. Och på uppdrag av Gud vakar jag nu svartsjukt över er, så att jag en dag kan överlämna er till Kristus som en brud som har varit honom trogen hela tiden. 3 Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda och lockas att överge den uppriktiga troheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga.* 4 Om någon kommer och berättar något annat om Jesus än det jag berättade för er, så accepterar ni det ju utan att blinka. Och om någon vill få er att ta emot en annan ande än den ni en gång fick, eller kommer med ett nytt budskap om räddning, så är ni genast med på noterna. 5 Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga sändebud som kommer med sina falska budskap. 6 Jag kanske inte är tränad i talekonst som de är, men jag känner väl till det jag talar om. Det har jag redan bevisat för er gång på gång och på många olika sätt. 7 Men ni kanske skulle ha ansett mig mera värd om jag hade krävt er på ersättning, som dessa sändebud gör? Nu respekterade jag istället er och berättade Guds glada budskap gratis. 8 Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna hjälpa er. 9 När jag var hos er och inte hade något att leva av, bad jag er inte att försörja mig. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Nej, jag har aldrig krävt er på ersättning, och kommer heller aldrig att göra det. 10 Den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia* få ta ifrån mig, det lovar jag inför Kristus, han som lever i mig. 11 Men varför vägrar jag då att ta emot ersättning? Är det för att jag inte älskar er? Jo, det vet Gud att jag gör. 12 Anledningen är att jag inte vill att dessa falska sändebud ska kunna skryta över att de är lika duktiga som jag. 13 Gud har aldrig sänt dessa män. De är bedragare, som har lurat er att tro att de är sändebud åt Kristus. 14 Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel. 15 Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas göra Guds vilja. Men de ska en dag få det straff som deras onda handlingar förtjänar.

Paulus prövningar som sändebud

16 Jag ber er än en gång att inte tro att jag helt har tappat förståndet. Men om ni tar mig för en dåre, så lyssna ändå, så att jag får skryta på samma sätt som de falska sändebuden gör. 17 Att skryta är verkligen inget som Herren Jesus har bett mig göra. Nej, det är rena dårskapen. 18 Men eftersom dessa falska sändebud skryter med vilka de är, och med vad de gör, så måste också jag göra det. 19 Och trots att ni anser er vara så kloka, lyssnar ni ju mer än gärna till deras dårskap. 20 Ni accepterar att de gör er till sina slavar, att de äter er ur husen, att de tar makten över er, att de trycker ner er och förnedrar er. 21 Ja, jag skäms över att behöva medge att jag inte har varit lika kraftfull som de. Men när det gäller att skryta med vem man är, och med vad man gör, då har jag lika mycket att komma med som dessa falska sändebud. Förlåt om jag nu talar som en dåre igen. 22 De skryter över vilka de är: De är judar, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med. 23 De skryter över allt de gör för Kristus – och nu talar jag som om jag helt hade mist förståndet ‑ men jag har gjort mer för Kristus än de flesta. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö. 24 Fem gånger har jag fått 39 piskrapp av judarna.* 25 Tre gånger har jag blivit slagen av romarna med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26 Jag har ofta varit ute på resor, där jag har mött faror på floder och blivit utsatt för rövare. Jag har förföljts både av mitt eget folk och av andra folk. Jag har varit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska efterföljare till Kristus.* 27 Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och gått omkring i utslitna kläder. 28 Och ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar. 29 Om någon har en svag tro, blir jag påmind om hur svag och beroende jag är av Gud. Och om någon överger sin tro på Jesus, plågas jag som av eld. 30 Ja, om jag nu måste skryta, vill jag skryta över alla dessa händelser som visar min egen svaghet. 31 Och Gud själv, som är Far till vår Herre Jesus och ska hyllas i evighet, kan intyga att jag inte har ljugit om något. 32 Här är ännu ett exempel på vad jag har fått vara med om: När jag var i Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig. 33 Men de troende firade ner mig i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan landshövdingen.