For the director of music. For Jeduthun. A psalm of David.
1I said, ‘I will be careful about how I live. I will not sin by what I say. I will keep my mouth closed when I am near sinful people.’2So I was completely silent. I didn’t even say anything good. But the pain inside me grew worse.3My heart was deeply troubled. As I thought about what was happening to me, I became even more troubled. Then I spoke out.4I said, ‘LORD, show me when my life will end. Show me how many days I have left. Tell me how short my life will be.5You have given me only a few days to live. My whole life doesn’t seem like anything to you. No one lasts any longer than a breath. This is true even for those who feel secure.6People are only shadows as they go here and there. They rush around, but it doesn’t mean anything. They pile up wealth, but they don’t know who will finally get it.7‘Lord, what can I look forward to now? You are the only hope I have.8Save me from all the wrong things I’ve done. Don’t let foolish people make fun of me.9I keep silent. I don’t open my mouth. You are the one who has caused all this to happen.10Please stop beating me. I’m about to die from the blows of your hand.11You correct and punish people for their sin. Then, just as a moth eats cloth, you destroy their wealth. No one lasts any longer than a breath.12‘LORD, hear my prayer. Listen to my cry for help. Pay attention to my weeping. I’m like an outsider in your home. I’m just a stranger, like all my family who lived before me.13Leave me alone. Let me enjoy life again before I die.’
Nya Levande Bibeln
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!3Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.4Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:5Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.6Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig. Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.8Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.9Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!10Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.11Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.12När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.14Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.