Psalm 22 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

Psalm 22 | New International Reader’s Version

For the director of music. A psalm of David to the tune of ‘The Doe of the Morning.’

1 My God, my God, why have you deserted me? Why do you seem so far away when I need you to save me? Why do you seem so far away that you can’t hear my groans? 2 My God, I cry out in the daytime. But you don’t answer. I cry out at night. But you don’t let me sleep. 3 But you rule from your throne as the Holy One. You are the God Israel praises. 4 Our people of long ago put their trust in you. They trusted in you, and you saved them. 5 They cried out to you and were saved. They trusted in you, and you didn’t let them down. 6 Everyone treats me like a worm and not a man. They hate me and look down on me. 7 All those who see me laugh at me. They shout at me and make fun of me. They shake their heads at me. 8 They say, ‘He trusts in the LORD. Let the LORD help him. If the LORD is pleased with him, let him save him.’ 9 But you brought me out of my mother’s body. You made me trust in you even when I was at my mother’s breast. 10 From the time I was born, you took good care of me. Ever since I came out of my mother’s body, you have been my God. 11 Don’t be far away from me. Trouble is near, and there is no one to help me. 12 Many enemies are all around me. They are like strong bulls from the land of Bashan. 13 They are like roaring lions that tear to pieces what they kill. They open their mouths wide to attack me. 14 My strength is like water that is poured out on the ground. I feel as if my bones aren’t connected. My heart has turned to wax. It has melted away inside me. 15 My mouth is dried up like a piece of broken pottery. My tongue sticks to the roof of my mouth. You bring me down to the edge of the grave. 16 A group of sinful people has closed in on me. They are all around me like a pack of dogs. They have pierced my hands and my feet. 17 Everyone can see all my bones right through my skin. People stare at me. They laugh when I suffer. 18 They divide up my clothes among them. They cast lots for what I am wearing. 19 LORD, don’t be so far away from me. You give me strength. Come quickly to help me. 20 Save me from being killed by the sword. Save the only life I have. Save me from the power of those dogs. 21 Save me from the mouths of those lions. Save me from the horns of those wild oxen. 22 I will announce your name to my people. I will praise you among those who are gathered to worship you. 23 You who have respect for the LORD, praise him! All you people of Jacob, honour him! All you people of Israel, worship him! 24 He has not forgotten the one who is hurting. He has not turned away from his suffering. He has not turned his face away from him. He has listened to his cry for help. 25 Because of what you have done, I will praise you in the whole community of those who worship you. In front of those who respect you, I will keep my promises. 26 Those who are poor will eat and be satisfied. Those who seek the LORD will praise him. May their hearts be filled with new hope! 27 People from one end of the earth to the other will remember and turn to the LORD. The people of all the nations will bow down in front of him. 28 The LORD is King. He rules over the nations. 29 All rich people of the earth will feast and worship God. All who go down to the grave will kneel in front of him. Those who cannot keep themselves alive will kneel. 30 Those who are not yet born will serve him. Those who are born later will be told about the Lord. 31 And they will tell people who have not yet been born, ‘The Lord has done what is right!’

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Nödrop och vånda

1 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar? 3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar, 4 och ändå är du helig. Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem. 6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp. 7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten. 8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet. 9 "Är det han som litar på Gud?" säger de och skrattar hånfullt. "Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?" 10 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig! 13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar. 14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte. 15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax, 16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken. 17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter, 18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter! 19 De kastar tärning om mina kläder. 20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig! 21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det! 22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig. 23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort. 24 "Prisa Herren, alla ni som fruktar honom", kommer jag att säga. "Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren, 25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig." 26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn. 27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång. 28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom. 29 Herren är kung och regerar över alla folk. 30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom. 31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under. 32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.