Lukas 6 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

Lukas 6 | New International Reader’s Version

Jesus is Lord of the Sabbath day

1 One Sabbath day Jesus was walking through the cornfields. His disciples began to break off some ears of corn. They rubbed them in their hands and ate them. 2 Some of the Pharisees said, ‘It is against the Law to do this on the Sabbath day. Why are you doing it?’ 3 Jesus answered them, ‘Haven’t you ever read about what David did? He and his men were hungry. 4 He entered the house of God and took the holy bread. He ate the bread that only priests were allowed to eat. David also gave some to his men.’ 5 Then Jesus said to them, ‘The Son of Man is Lord of the Sabbath day.’ 6 On another Sabbath day, Jesus went into the synagogue and was teaching. A man whose right hand was weak and twisted was there. 7 The Pharisees and the teachers of the law were trying to find fault with Jesus. So they watched him closely. They wanted to see if he would heal on the Sabbath day. 8 But Jesus knew what they were thinking. He spoke to the man who had the weak and twisted hand. ‘Get up and stand in front of everyone,’ he said. So the man got up and stood there. 9 Then Jesus said to them, ‘What does the Law say we should do on the Sabbath day? Should we do good? Or should we do evil? Should we save life? Or should we destroy it?’ 10 He looked around at all of them. Then he said to the man, ‘Stretch out your hand.’ He did, and his hand had been made as good as new. 11 But the Pharisees and the teachers of the law were very angry. They began to talk to one another about what they might do to Jesus.

Jesus chooses the 12 apostles

12 On one of those days, Jesus went out to a mountainside to pray. He spent the night praying to God. 13 When morning came, he called for his disciples to come to him. He chose 12 of them and made them apostles. Here are their names. 14 Simon, whom Jesus named Peter, and his brother Andrew James John Philip Bartholomew 15 Matthew Thomas James, son of Alphaeus Simon who was called the Zealot 16 Judas, son of James and Judas Iscariot who would later hand Jesus over to his enemies

Jesus gives blessings and warnings

17 Jesus went down the mountain with them and stood on a level place. A large crowd of his disciples was there. A large number of other people were there too. They came from all over Judea, including Jerusalem. They also came from the coastland around Tyre and Sidon. 18 They had all come to hear Jesus and to be healed of their diseases. People who were troubled by evil spirits were made well. 19 Everyone tried to touch Jesus. Power was coming from him and healing them all. 20 Jesus looked at his disciples. He said to them, ‘Blessed are you who are needy. God’s kingdom belongs to you. 21 Blessed are you who are hungry now. You will be satisfied. Blessed are you who are sad now. You will laugh. 22 Blessed are you when people hate you, when they have nothing to do with you and say bad things about you, and when they treat your name as something evil. They do all this because you are followers of the Son of Man. 23 ‘The prophets of long ago were treated the same way. When these things happen to you, be glad and jump for joy. You will receive many blessings in heaven. 24 ‘But how terrible it will be for you who are rich! You have already had your easy life. 25 How terrible for you who are well fed now! You will go hungry. How terrible for you who laugh now! You will cry and be sad. 26 How terrible for you when everyone says good things about you! Their people treated the false prophets the same way long ago.

Love your enemies

27 ‘But here is what I tell you who are listening. Love your enemies. Do good to those who hate you. 28 Bless those who call down curses on you. And pray for those who treat you badly. 29 Suppose someone slaps you on one cheek. Let them slap you on the other cheek as well. Suppose someone takes your coat. Don’t stop them from taking your shirt as well. 30 Give to everyone who asks you. And if anyone takes what belongs to you, don’t ask to get it back. 31 Do to others as you want them to do to you. 32 ‘Suppose you love those who love you. Should anyone praise you for that? Even sinners love those who love them. 33 And suppose you do good to those who are good to you. Should anyone praise you for that? Even sinners do that. 34 And suppose you lend money to those who can pay you back. Should anyone praise you for that? Even a sinner lends to sinners, expecting them to pay everything back. 35 But love your enemies. Do good to them. Lend to them without expecting to get anything back. Then you will receive a lot in return. And you will be children of the Most High God. He is kind to people who are evil and are not thankful. 36 So have mercy, just as your Father has mercy.

Be fair when you judge other people

37 ‘If you do not judge other people, then you will not be judged. If you do not find others guilty, then you will not be found guilty. Forgive, and you will be forgiven. 38 Give, and it will be given to you. A good amount will be poured into your lap. It will be pressed down, shaken together, and running over. The same amount you give will be measured out to you.’ 39 Jesus also gave them another example. He asked, ‘Can a blind person lead another blind person? Won’t they both fall into a pit? 40 The student is not better than the teacher. But everyone who is completely trained will be like their teacher. 41 ‘You look at the bit of sawdust in your friend’s eye. But you pay no attention to the piece of wood in your own eye. 42 How can you say to your friend, “Let me take the bit of sawdust out of your eye”? How can you say this while there is a piece of wood in your own eye? You pretender! First take the piece of wood out of your own eye. Then you will be able to see clearly to take the bit of sawdust out of your friend’s eye.

A tree and its fruit

43 ‘A good tree doesn’t bear bad fruit. And a bad tree doesn’t bear good fruit. 44 You can tell each tree by the kind of fruit it bears. People do not pick figs from thorns. And they don’t pick grapes from bushes. 45 A good man says good things. These come from the good that is stored up in his heart. An evil man says evil things. These come from the evil that is stored up in his heart. A person’s mouth says everything that is in their heart.

The wise and foolish builders

46 ‘Why do you call me, “Lord, Lord,” and still don’t do what I say? 47 Some people come and listen to me and do what I say. I will show you what they are like. 48 They are like a man who builds a house. He digs down deep and sets it on solid rock. When a flood comes, the river rushes against the house. But the water can’t shake it. The house is well built. 49 But here is what happens when people listen to my words and do not obey them. They are like a man who builds a house on soft ground instead of solid rock. The moment the river rushes against that house, it falls down. It is completely destroyed.’

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Jesus efterföljare plockar ax på vilodagen

1 En vilodag*, när Jesus och hans efterföljare gick genom några sädesfält, ryckte hans efterföljare av ax, som de gnuggade mellan händerna för att kunna äta. 2 Men några av fariseerna* sa: ”Varför gör ni så där? Det är ju förbjudet i Moses lag* att skörda på vilodagen.” 3 Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans män blev hungriga?* 4 Han gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra. Det var också ett brott mot lagen.” 5 Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Jag, Människosonen*, har rätt att avgöra vad som är tillåtet på vilodagen.”

Jesus botar en man på vilodagen

6 En annan vilodag* undervisade han i synagogan*, och då satt där en man med en vanställd högerhand. 7 Laglärarna* och fariseerna* höll noga ögonen på Jesus. Skulle han våga bota mannens hand på vilodagen? I så fall skulle de få något att anklaga honom för. 8 Men Jesus förstod precis vad de tänkte. Därför sa han till mannen med den vanställda handen: ”Res dig upp och kom hit där alla kan se dig.” Och mannen gjorde som Jesus sa till honom. 9 Sedan vände Jesus sig till fariseerna och laglärarna och sa: ”Låt mig få fråga er en sak: Vad är tillåtet att göra på vilodagen enligt Moses lag*? Får man göra gott eller får man göra ont? Får man rädda liv eller får man döda någon?” 10 Han såg på dem en efter en och sa sedan till mannen: ”Räck fram din hand.” Och när mannen gjorde det, blev handen normal igen! 11 Men Jesus fiender blev rasande och började prata med varandra om hur de skulle kunna röja honom ur vägen.

Jesus utser sina tolv närmaste efterföljare

12 Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad hela natten. 13 När det ljusnade kallade han sedan samman sina efterföljare och utsåg tolv av dem till att bli hans speciella sändebud*. 14 Det var: Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15 Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades ’den ivrige’*, 16 Jakobs son Judasoch Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus.

Mycket folk följer Jesus

17 När Jesus hade kommit ner från berget tillsammans med sina tolv närmaste efterföljare, stannade de på en stor slätt. Där hade många av hans efterföljare samlats, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon* 18 hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Jesus drev ut många onda andar, 19 och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska. Verklig lycka 20 Sedan vände han sig till sina efterföljare och sa: ”Lyckliga är ni som inser att ni är fattiga*,för ni får vara Guds eget folk*! 21 Lyckliga är ni som nu hungrar*,för ni ska bli mättade. Lyckliga är ni som nu gråter, för ni ska få skratta. 22 Ja, ni är lyckliga när man hatar er och tar avstånd från er och hånar er och talar illa om er därför att ni är efterföljare till mig, Människosonen*. 23 Gläd er när det händer! Ja, dansa av glädje, för Gud ska belöna er. Kom ihåg att profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap* blev lika illa behandlade av era förfäder. 24 Men olycka ska drabba er som är rika, för ni har redan fått ut er glädje. 25 Olycka ska drabba er som nu är mätta, ni ska få gå hungriga. Olycka ska drabba er som nu skrattar, ni ska få sörja och gråta. 26 Ja, olycka ska drabba er som man nu talar väl om. Kom ihåg att de profeter som förr i tiden framförde falska budskap om Gud blev lika väl behandlade av era förfäder.

Om att älska sina fiender

27 Men till er som vill lyssna säger jag: Älska era fiender. Gör gott mot dem som hatar er. 28 Be att Gud ska ge allt gott till dem som förbannar er, och be att han ska hjälpa dem som hånar er. 29 Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra! Vill någon ta ditt ytterplagg, så låt honom få skjortan också. 30 Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er. 32 Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även onda människor älskar ju dem som ger kärlek tillbaka. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju de onda människorna också! 34 Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även onda människor lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna. 35 Nej, älska era fiender och gör gott mot dem, och låna ut era pengar utan att oroa er för om ni får dem tillbaka. Då ska Gud belöna er, och ni handlar som äkta Guds barn, för han är själv god mot dem som är otacksamma och onda. 36 Visa samma medlidande med människor som er Far i himlen gör, han som har medlidande med alla.

Om att döma andra

37 Döm inte andra, så ska ni själva inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska Gud inte förklara er skyldiga. Var beredda att förlåta, så ska ni få förlåtelse. 38 Om ni ger, kommer ni att få. Ja, ni kommer att få tillbaka mer än ni gav, i ett rågat mått, väl packat och skakat så att mycket får plats. För det mått ni använder då ni ger till andra, det kommer Gud att använda när han ger till er.” 39 Sedan förklarade Jesus detta genom att berätta två bilder. Han sa: ”Vad är det för mening med att en blind leder en annan blind? Båda kommer ju att falla i samma grop. 40 Och en efterföljare står inte över sin mästare, men när han har lärt sig allt, kan han bli lika duktig som sin mästare. 41 Varför hänger du upp dig på din medmänniskas små svagheter, när du inte erkänner din egen skuld som är mycket större? 42 Varför säger du till henne: ’Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel’, när du samtidigt är blind för din egen synd? Du falska människa som bara låtsas lyda Gud! Rätta först till dina egna fel! Sedan kan du se klart och försöka hjälpa din medmänniska.

Av frukten känner man trädet

43 Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. 44 Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. 45 På samma sätt visar en god människas ord på den godhet som finns i hennes hjärta, medan en ond människas ord avslöjar den ondska som finns inom henne. Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av.

Om att bygga på stadig grund

46 Varför kallar ni mig ’Herre’, när ni ändå inte lyder mig? 47 Den som kommer till mig och hör min undervisning och handlar efter den ‑ vem han liknar det ska jag berätta för er. 48 Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett fast berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det kvar, eftersom det är byggt på säker grund. 49 Men den som hör och inte handlar, han liknar en man som bygger ett hus direkt på marken utan att gräva någon grund. Och när floden vräker sig mot huset, faller det genast ihop med ett stort brak.”