Josua 22 | New International Reader’s Version

The eastern tribes return home

1 Joshua sent for the tribes of Reuben and Gad and half of the tribe of Manasseh.

2 He said to them, ‘You have done everything that Moses, the servant of the LORD, commanded. You have also obeyed everything I commanded.

3 For a long time now you haven’t deserted the other Israelites. Instead, you have done what the LORD your God sent you to do. You have obeyed him right up to this day.

4 Now the LORD your God has given the other tribes peace and rest. That’s what he promised to do. So return to your homes. They are in the land that Moses, the servant of the LORD, gave you. It’s on the east side of the River Jordan.

5 Be very careful to obey the law that Moses, the servant of the LORD, gave you. He commanded you to love the LORD your God. He told you to live exactly as the LORD wants you to. He told you to obey the LORD’s commands. He told you to remain faithful to the LORD. And he told you to serve the LORD with all your heart and with all your soul.’

6 Joshua gave the eastern tribes his blessing. Then he sent them home. So they went.

7 Moses had given land in Bashan to half of the tribe of Manasseh. Joshua had given land to the other half of the tribe. He had given it to them along with the other tribes on the west side of the River Jordan. When Joshua sent them home, he blessed them.

8 He said, ‘Return to your homes. Take your great wealth with you. Return with your large herds of livestock. Take your silver, gold, bronze and iron with you. Return with all the extra clothes you acquired. Divide up the things you have taken from your enemies. Share them with your people.’

9 So the tribes of Reuben and Gad and half of the tribe of Manasseh went home. They left the other Israelites at Shiloh in Canaan. They returned to Gilead. That was their own land. They had acquired it according to the LORD’s command through Moses.

10 The tribes of Reuben and Gad and half of the tribe of Manasseh came to Geliloth. It was near the River Jordan in the land of Canaan. They built a large altar there by the Jordan.

11 The rest of the Israelites heard that the eastern tribes had built the altar. They heard that it had been built on the border of Canaan at Geliloth. It was near the River Jordan on the west side.

12 So the whole community of Israel gathered together at Shiloh. They decided to go to war against the eastern tribes.

13 The Israelites sent Phinehas the priest to the land of Gilead. Phinehas was the son of Eleazar. They sent him to the tribes of Reuben and Gad and half of the tribe of Manasseh.

14 They sent ten of their leaders with him. There was one from each of the tribes of Israel. Each man was the leader of a family group among the larger family groups of Israel.

15 Those leaders went to the tribes of Reuben and Gad and half of the tribe of Manasseh. Those tribes were in the land of Gilead. The leaders said to them,

16 ‘We’re speaking for the LORD’s whole community. How could you disobey the God of Israel like this? How could you turn away from the LORD? How could you disobey him by building an altar for yourselves?

17 Don’t you remember how we sinned at Peor? The LORD struck us with a plague because of what we did. Up to this day we’re still suffering because of that sin.

18 Are you turning away from the LORD now? ‘Suppose you disobey the LORD today. If you do, he’ll be angry with the whole community of Israel tomorrow.

19 If your own land is “unclean”, come over to the LORD’s land. It’s where his holy tent stands. Share our land with us. But don’t disobey the LORD. Don’t turn against us by building an altar for yourselves. Don’t build any altar other than the altar of the LORD our God.

20 Remember what happened to Achan, the son of Zerah. Achan wasn’t faithful to the LORD. He took the things that had been set apart to the LORD in a special way to be destroyed. Didn’t the whole community of Israel experience the LORD’s anger? Achan wasn’t the only one who died because of his sin.’

21 Then the tribes of Reuben and Gad and half of the tribe of Manasseh replied. They answered the leaders of the family groups of Israel.

22 They said, ‘The Mighty One, God, the LORD! The Mighty One, God, the LORD! He knows! And we want Israel to know! Have we opposed the LORD? Have we refused to obey him? If we have, don’t spare us today.

23 Have we built our own altar so we can turn away from the LORD? Have we built it to offer burnt offerings and grain offerings on it? Have we built it to sacrifice friendship offerings on it? If we have, may the LORD himself hold us accountable.

24 ‘No! We built it because we were afraid. Someday your children might speak to our children. We were afraid they might say, “What do you have to do with the LORD? What do you have to do with the God of Israel?

25 The LORD has made the River Jordan a border between us and you. You people of Reuben! You people of Gad! You don’t have anything to do with the LORD.” If your children say that, they might cause our children to stop worshipping the LORD.

26 ‘That’s why we said to ourselves, “Let’s get ready and build an altar. But let’s not build it to offer burnt offerings or sacrifices on it.”

27 So just the opposite is true. The altar will be a witness between us and you. It will be a witness between our children and yours after us. It will also be a witness that we will worship the LORD at his sacred tent. We’ll worship him there with our burnt offerings, sacrifices and friendship offerings. Then in days to come your children won’t be able to say to ours, “You don’t have anything to do with the LORD.”

28 ‘So we said to ourselves, “Suppose they say that to us sometime. Or suppose they say it to our children after us. Then we’ll answer, ‘Look at this altar. It’s exactly like the LORD’s altar. Our people built it. They didn’t build it to offer burnt offerings and sacrifices on it. Instead, they built it to be a witness between us and you.’ ”

29 ‘We would never refuse to obey the LORD. We would never turn away from him now. We wouldn’t build an altar to offer burnt offerings, grain offerings and sacrifices on it. We wouldn’t use any altar other than the altar of the LORD our God. That altar stands in front of his holy tent.’

30 Phinehas the priest heard what the tribes of Reuben, Gad and Manasseh had to say. The leaders of the family groups of the community of Israel heard it too. All of them were pleased with what they heard.

31 Phinehas the priest spoke to the tribes of Reuben, Gad and Manasseh. Phinehas was the son of Eleazar. He said, ‘Today we know that the LORD is with us. That’s because you have been faithful to him in this matter. Now you have saved the Israelites from the LORD’s anger against them.’

32 Then Phinehas the priest, the son of Eleazar, returned to Canaan. So did the leaders. All of them went back from their meeting with the tribes of Reuben and Gad in Gilead. They brought a report back to the Israelites.

33 The people were glad to hear the report. They praised God. They didn’t talk anymore about going to war against the eastern tribes. And they didn’t talk anymore about destroying the country where the tribes of Reuben and Gad lived.

34 The tribes of Reuben and Gad gave the altar a name. They called it A Witness Between Us That the LORD Is God.

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Stammarna i öster bygger ett altare

1 Josua sammankallade nu trupperna från Rubens och Gads stammar och från halva Manasses stam

2 och höll följande tal till dem:"Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har följt varje order jag gett er, varje order från Herren, er Gud. Under den här långa tiden har ni inte övergett era bröder utan hållit ihop.

4 Nu har Herren låtit oss få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan!

5 Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar Mose gav er. Älska Herren och följ hans plan med era liv! Håll fast vid honom och tjäna honom innerligt och med entusiasm!"

6 Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.

7 Mose hade tilldelat ena halvan av Manasses stam landet Basan, och den andra halvan av stammen hade fått land på västra sidan av Jordan. När Josua välsignade trupperna uppmanade han dem att dela med sig av sina rikedomar till sina släktingar där hemma. De hade nämligen fört med sig byte av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder.

9 Trupperna från Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade Israels armé i Silo i Kanaan och gick över floden Jordan till sitt hemland Gilead.

10 Men innan de gick över till andra sidan av floden byggde de ett stort monument som alla kunde se, och det var utformat som ett altare.

11 Men när de övriga bland Israels stammar fick höra detta

12 drog de samman en armé i Silo och förberedde krig mot sina bröder.

13 Först skickade de emellertid iväg en delegation, som leddes av Pinehas, prästen Eleasars son. De gick över floden och började överläggningar med Ruben, Gad och Manasse.

14 I delegationen fanns tio högre tjänstemän från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer.

15 När de kommit in i Gileads land, sa de till Ruben, Gad och ena hälften av Manasses stam:

16 "Hela Herrens församling vill veta varför ni syndar mot Gud och vänder er bort från honom genom att bygga ett altare.

17 Var det inte nog med att vi syndade vid Peor? Var inte denna synd, som vi ännu inte blivit helt renade från trots alla plågor, tillräckligt stor utan att ni nu ska behöva göra uppror mot Herren igen? Ni vet mycket väl, att om ni reser er upp mot Herren i dag, kommer han att straffa oss alla i morgon.

19 Om ni behöver ett altare därför att ert land är orenat, då kan ni komma över till vår sida av floden, där Herren bor bland oss i sitt tält, och då ska vi dela vårt land med er. Men sätt er inte upp mot Herren genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till den sanne Guden!

20 Kommer ni inte ihåg, att när Akan, Seras son, syndade mot Herren, blev hela nationen straffad tillsammans med den man som hade syndat?"

21 "Vi svär inför Herren, himlens Gud, att vi inte har byggt detta altare för att sätta oss upp mot honom", svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam. "Han vet, och låt också hela Israel få veta det, att vi inte rest detta altare för att offra brännoffer eller spisoffer eller tackoffer. Må Herrens förbannelse vila över oss, om vi hade gjort det.

24 Vi har rest altaret därför att vi älskar Herren och därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: 'Vilken rätt har ni att tillbe Herren, Israels Gud, eftersom Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss! Ni har ingen del i Herren!' Era barn kanske får våra barn att sluta tillbe Herren.

26 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte som en offerplats, utan som ett tecken för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: 'Ni har inte någon rätt att tillbe Herren'.

28 Om de skulle säga detta, kan våra barn svara: 'Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller tackoffer utan står som ett tecken på den gemenskap som både ni och vi har med Herren.'

29 Vi skulle verkligen inte komma på tanken att vilja vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga vårt eget altare för brännoffer, spisoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför tältet som ska användas till detta."

30 När prästen Pinehas och de höga tjänstemännen hörde detta från Rubens, Gads och Manasses stammar, blev de mycket glada.

31 Pinehas svarade dem: "I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har syndat mot Herren som vi trodde. I stället har ni frälst oss från undergång!"

32 Sedan gick Pinehas och de andra sändebuden tillbaka till de övriga israeliterna och talade om vad som hade hänt.

33 Och alla blev glada och prisade Gud, och sedan talade man inte längre om att börja krig mot Ruben och Gad.

34 Rubens och Gads folk gav altaret namnet Vittnesbördets altare, för de sa: "Det är ett vittnesbörd mellan oss och dem, att Herren också är vår Gud."

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.