Johannes 10 | New International Reader’s Version

The good shepherd and his sheep

1 ‘What I’m about to tell you Pharisees is true. What if someone does not enter the sheepfold through the gate but climbs in another way? That person is a thief and a robber. 2 The one who enters through the gate is the shepherd of the sheep. 3 The gatekeeper opens the gate for him. The sheep listen to his voice. He calls his own sheep by name and leads them out. 4 When he has brought out all his own sheep, he goes on ahead of them. His sheep follow him because they know his voice. 5 But they will never follow a stranger. In fact, they will run away from him. They don’t recognise a stranger’s voice.’ 6 Jesus told this story. But the Pharisees didn’t understand what he was telling them. 7 So Jesus said again, ‘What I’m about to tell you is true. I am like a gate for the sheep. 8 All who have come before me are thieves and robbers. But the sheep have not listened to them. 9 I’m like a gate. Anyone who enters through me will be saved. They will come in and go out. And they will find plenty of food. 10 A thief comes only to steal and kill and destroy. I have come so they may have life. I want them to have it in the fullest possible way. 11 ‘I am the good shepherd. The good shepherd gives his life for the sheep. 12 The hired man is not the shepherd and does not own the sheep. So when the hired man sees the wolf coming, he leaves the sheep and runs away. Then the wolf attacks the flock and scatters it. 13 The man runs away because he is a hired man. He does not care about the sheep. 14 ‘I am the good shepherd. I know my sheep, and my sheep know me. 15 They know me just as the Father knows me and I know the Father. And I give my life for the sheep. 16 I have other sheep that do not belong to this sheepfold. I must bring them in too. They also will listen to my voice. Then there will be one flock and one shepherd. 17 The reason my Father loves me is that I give up my life. But I will take it back again. 18 No one takes it from me. I give it up myself. I have the authority to give it up. And I have the authority to take it back again. I received this command from my Father.’ 19 The Jews who heard these words could not agree with one another. 20 Many of them said, ‘He is controlled by a demon. He has gone crazy! Why should we listen to him?’ 21 But others said, ‘A person controlled by a demon does not say things like this. Can a demon open the eyes of someone who is blind?’

Another challenge to Jesus’ claims

22 Then came the Feast of Hanukkah at Jerusalem. It was winter. 23 Jesus was in the temple courtyard walking in Solomon’s Porch. 24 The Jews who were gathered there around Jesus spoke to him. They said, ‘How long will you keep us waiting? If you are the Messiah, tell us plainly.’ 25 Jesus answered, ‘I did tell you. But you do not believe. The works that I do in my Father’s name are a witness for me. 26 But you do not believe, because you are not my sheep. 27 My sheep listen to my voice. I know them, and they follow me. 28 I give them eternal life, and they will never die. No one will steal them out of my hand. 29 My Father, who has given them to me, is greater than anyone. No one can steal them out of my Father’s hand. 30 I and the Father are one.’ 31 Again the Jews who had challenged him picked up stones to kill him. 32 But Jesus said to them, ‘I have shown you many good works from the Father. Which good work are you throwing stones at me for?’ 33 ‘We are not throwing stones at you for any good work,’ they replied. ‘We are stoning you for saying a very evil thing. You are only a man. But you claim to be God.’ 34 Jesus answered them, ‘Didn’t God say in your Law, “I have said you are ‘gods’ ”? 35 We know that Scripture is always true. God spoke to some people and called them “gods”. 36 If that is true, what about the one the Father set apart as his very own? What about this one the Father sent into the world? Why do you charge me with saying a very evil thing? Is it because I said, “I am God’s Son”? 37 Don’t believe me unless I do the works of my Father. 38 But what if I do them? Even if you don’t believe me, believe these works. Then you will know and understand that the Father is in me and I am in the Father.’ 39 Again they tried to arrest him. But he escaped from them. 40 Then Jesus went back across the River Jordan. He went to the place where John had been baptising in the early days. There he stayed. 41 Many people came to him. They said, ‘John never performed a sign. But everything he said about this man was true.’ 42 And in that place many believed in Jesus.

Nya Levande Bibeln

Bilden om fåren och den gode herden

1 Jesus fortsatte: ”Jag försäkrar er, att den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. 2 Herden går in genom grinden. 3 Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han vet vad varje får heter, och han ropar på dem och leder dem ut. 4 När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst. 5 De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.” 6 De som hörde Jesus berätta den här bilden förstod inte vad han menade, 7 och därför förklarade han den för dem. Han sa: ”Jag försäkrar er, att jag är grinden in till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. 9 Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska bli ett av mina får och kan gå in och ut och hitta bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att ge liv, och liv i överflöd. 11 Jag är också den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma. Han överger fåren, eftersom han inte är deras herde och fåren inte är hans. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. 13 Den anställde har ingen omsorg om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig 15 på samma sätt som min Far i himlen känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en enda fårhjord och en herde. 17 Min Far i himlen älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen kan ta mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har rätt att ge mitt liv när jag vill, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det uppdrag jag har fått av min Far i himlen.” 19 När han sa detta började folket än en gång diskutera med varandra. 20 Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” 21 Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen bota dem som är blinda?”

De judiska ledarna vägrar att tro på Jesus

22 Nu inföll tempelinvigningsfesten* i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelarhall. 24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, den utlovade kungen, så säg det öppet.” 25 Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De under min Far har sänt mig att göra bevisar vem jag är. 26 Men ni tror mig inte, eftersom ni inte hör till min fårhjord. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. 29 Min Far i himlen har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan, därför kan ingen ta dem ifrån mig. 30 Jag och min Far är ett.” 31 Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. 32 Men Jesus sa till dem: ”Ni har sett många under, som min Far i himlen har sagt åt mig att göra. För vilket av dessa under tänker ni stena mig?” 33 De svarade: ”Det är inte för något under vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa, säger att du är Gud.” 34 Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag* att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar*’? 35 Skriften*, som inte kan ändras, kallar de människor som fick ta emot Guds budskap för gudar. 36 Varför kallar ni det då för hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’. Är jag inte den som min Far har sänt till världen med en särskild uppgift? 37 Om jag inte gör de under som min Far vill att jag ska göra, då behöver ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör under, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni snart bli övertygade om att min Far är i mig och att jag är i honom.” 39 De försökte då gripa honom igen, men han lyckades komma undan. 40 Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där ett tag. 41 Det var många människor som kom till honom. Och de sa till varandra: ”Johannes gjorde inga under, men allt han sa om Jesus var sant.” 42 Och många började där tro att Jesus var sänd av Gud.

Johannes 10 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

The good shepherd and his sheep

Another challenge to Jesus’ claims

Bilden om fåren och den gode herden

De judiska ledarna vägrar att tro på Jesus