Jesaja 36 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

Jesaja 36 | New International Reader’s Version

Sennacherib warns Jerusalem

1 Sennacherib attacked and captured all the cities of Judah that had high walls around them. It was in the 14th year of the rule of Hezekiah. Sennacherib was king of Assyria. 2 He sent his field commander from Lachish to King Hezekiah at Jerusalem. He sent him along with a large army. The commander stopped at the channel that brings water from the Upper Pool. It was on the road to the Washerman’s Field. 3 Eliakim, Shebna and Joah went out to him. Eliakim, the son of Hilkiah, was in charge of the palace. Shebna was the secretary. Joah, the son of Asaph, kept the records. 4 The field commander said to them, ‘Give Hezekiah this message. Tell him, ‘ “Sennacherib is the great king of Assyria. He says, ‘Why are you putting your faith in what your king says? 5 You say you have a military plan. You say you have a strong army. But your words don’t mean anything. Who are you depending on? Why don’t you want to stay under my control? 6 Look, I know you are depending on Egypt. Why are you doing that? Egypt is nothing but a broken papyrus stem. Try leaning on it. It will only cut your hand. Pharaoh, the king of Egypt, is just like that to everyone who depends on him. 7 But suppose you say to me, “We are depending on the LORD our God.” Didn’t Hezekiah remove your god’s high places and altars? Didn’t Hezekiah say to the people of Judah and Jerusalem, “You must worship at the altar in Jerusalem”? 8 ‘ “ ‘Come on. Make a deal with my master, the king of Assyria. I’ll give you 2,000 horses. But only if you can put riders on them! 9 You are depending on Egypt for chariots and horsemen. You can’t drive away even the least important officer among my master’s officials. 10 Besides, do you think I’ve come without being sent by the LORD? Have I come to attack and destroy this land without receiving a message from him? The LORD himself told me to march out against your country. He told me to destroy it.’ ” ’ 11 Then Eliakim, Shebna and Joah spoke to the field commander. They said, ‘Please speak to us in the Aramaic language. We understand it. Don’t speak to us in Hebrew. If you do, the people on the wall will be able to understand you.’ 12 But the commander replied, ‘My master sent me to say these things. Are these words only for your master and you to hear? Aren’t they also for the people sitting on the wall? They are going to suffer just like you. They’ll have to eat their own waste. They’ll have to drink their own urine.’ 13 Then the commander stood up and spoke in the Hebrew language. He called out, ‘Pay attention to what the great king of Assyria is telling you. 14 He says, “Don’t let Hezekiah trick you. He can’t save you! 15 Don’t let Hezekiah talk you into trusting in the LORD. Don’t believe him when he says, ‘You can be sure that the LORD will save us. This city will not be handed over to the king of Assyria.’ ” 16 ‘Don’t listen to Hezekiah. The king of Assyria says, “Make a peace treaty with me. Come over to my side. Then each one of you will eat fruit from your own vine and fig tree. Each one of you will drink water from your own well. 17 You will do that until I come back. Then I’ll take you to a land just like yours. It’s a land that has a lot of corn and fresh wine. It has plenty of bread and vineyards. 18 ‘ “Don’t let Hezekiah fool you. He’s telling you a lie when he says, ‘The LORD will save us.’ Have the gods of any nations ever saved their lands from the power of the king of Assyria? 19 Where are the gods of Hamath and Arpad? Where are the gods of Sepharvaim? Have they saved Samaria from my power? 20 Which one of all the gods of those countries has been able to save their lands from me? So how can the LORD save Jerusalem from my power?” ’ 21 But the people remained silent. They didn’t say anything. That’s because King Hezekiah had commanded, ‘Don’t answer him.’ 22 Then Eliakim, the son of Hilkiah, went to Hezekiah. Eliakim was in charge of the palace. Shebna the secretary went with him. So did Joah, the son of Asaph. Joah kept the records. All of them went to Hezekiah with their clothes torn. They told him what the field commander had said.

Holy Bible, New International Reader’s Version®, NIrV® (Anglicised) Copyright © 1995, 1996, 1998, 2014 by Biblica, Inc.® Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Assyrien hotar Juda

1 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. 2 Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder. 3 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla. 4 Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:"Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till. 5 Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord! 6 Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp. 7 Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem? 8 Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten. 10 Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!' " 11 Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: "Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det." 12 Men han svarade: "Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin." 13 Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: "Hör här vad den assyriske kungen säger! 14 Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er. 15 Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien. 16 Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten, 17 tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt. 18 Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här? 19 Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu? 20 Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?" 21 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta. 22 Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.