1Joseph told the manager of his house what to do. ‘Fill the men’s sacks with as much food as they can carry,’ he said. ‘Put each man’s money in his sack.2Then put my silver cup in the youngest one’s sack. Put it there along with the money he paid for his corn.’ So the manager did what Joseph told him to do.3When morning came, the men were sent on their way with their donkeys.4They hadn’t gone very far from the city when Joseph spoke to his manager. ‘Go after those men right away,’ he said. ‘Catch up with them. Say to them, “My master was good to you. Why have you paid him back by doing evil?5Isn’t this the cup my master drinks from? Doesn’t he also use it to find things out? You have done an evil thing.” ’6When the manager caught up with them, he told them what Joseph had said.7But they said to him, ‘Why do you say these things? We would never do anything like that!8We even brought back to you from Canaan the money we found in our sacks. So why would we steal silver or gold from your master’s house?9If you find out that any of us has the cup, he will die. And the rest of us will become your slaves.’10‘All right, then,’ he said. ‘As you wish. The one found to have the cup will become my slave. But the rest of you will not be blamed.’11Each of them quickly put his sack down on the ground and opened it.12Then the manager started to search. He began with the eldest and ended with the youngest. The cup was found in Benjamin’s sack.13When that happened, they were so upset they tore their clothes. Then all of them loaded their donkeys and went back to the city.14Joseph was still in the house when Judah and his brothers came in. They threw themselves down on the ground in front of him.15Joseph said to them, ‘What have you done? Don’t you know that a man like me has ways to find things out?’16‘What can we say to you?’ Judah replied. ‘What can we say? How can we prove we haven’t done anything wrong? God has shown you that we are guilty. We are now your slaves. All of us are, including the one found to have the cup.’17But Joseph said, ‘I would never do anything like that! Only the man found to have the cup will become my slave. The rest of you may go back to your father in peace.’18Then Judah went up to him. He said, ‘Please, sir. Let me speak a word to you. Don’t be angry with me, even though you are equal to Pharaoh himself.19You asked us, “Do you have a father or a brother?”20We answered, “We have an old father. A young son was born to him when he was old. His brother is dead. He’s the only one of his mother’s sons left. And his father loves him.”21‘Then you said to us, “Bring him down to me. I want to see him for myself.”22We said to you, “The boy can’t leave his father. If he does, his father will die.”23But you told us, “Your youngest brother must come down here with you. If he doesn’t, you won’t see my face again.”24So we went back to my father. We told him what you had said.25‘Then our father said, “Go back. Buy a little more food.”26But we said, “We can’t go down. We’ll only go if our youngest brother goes there with us. We can’t even see the man’s face unless our youngest brother goes with us.”27‘Your servant my father said to us, “You know that my wife had two sons by me.28One of them went away from me. And I said, ‘He must have been torn to pieces.’ I haven’t seen him since.29What if you take this one from me too and he is harmed? Then you would cause me to die as a sad old man. I would go down into the grave full of pain and suffering.”30‘So now, what will happen if the boy isn’t with us when I go back to my father? His life depends on the boy’s life.31When he sees that the boy isn’t with us, he’ll die. Because of us, he’ll go down into the grave as a sad old man.32I promised my father I would keep the boy safe. I said, “Father, I’ll bring him back to you. If I don’t, you can put the blame on me for the rest of my life.”33‘Now then, please let me stay here. Let me be your slave in place of the boy. Let the boy return with his brothers.34How can I go back to my father if the boy isn’t with me? No! Don’t let me see the pain and suffering that would come to my father.’
Nya Levande Bibeln
1När bröderna var klara för hemresan befallde Josef sin husföreståndare att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och sa till honom att lägga tillbaka de pengar som de hade betalat med överst i säckarna.2Josef gav också order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Husföreståndaren gjorde som han hade blivit tillsagd.3Bröderna steg upp i gryningen och gav sig iväg med sina tungt lastade åsnor.4När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin husföreståndare: "Skynda dig efter dem! Stoppa dem och fråga varför de handlar på det här sättet mot mig, när jag, deras välgörare, har varit så god mot dem.5Fråga dem: 'Vad menar ni med att stjäla min husbondes personliga silverbägare, som han använder till att spå med? Fattar ni vad ni har gjort?' "6Husföreståndaren hann ifatt dem och sa till dem allt som han hade fått order om.7"Vad pratar du om egentligen?" frågade de. "Vilka slags människor tror du vi är, eftersom du kan anklaga oss för något så fruktansvärt?8Tog vi inte med oss tillbaka de pengar som vi hade funnit i säckarna? Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus?9Om du hittar denna bägare hos någon av oss, så ska han dö, och alla vi övriga är villiga att bli slavar åt din husbonde så länge vi lever."10"Det låter nog bra, men det räcker med att den som stal bägaren blir min slav", svarade mannen. "Ni andra går fria."11De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem.12Husföreståndaren började leta i den äldste broderns säck och gick sedan igenom de övrigas. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck.13Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden.14Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.15"Vad är det ni försöker göra?" frågade Josef. "Förstår ni inte att en man som jag vet vem som stal den?"16Juda svarade uppgivet: "Vad ska vi säga, herre? Hur kan vi be om nåd? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud straffar oss för våra synder. Vi har alla återvänt för att bli dina slavar, både alla vi andra och han i vars säck bägaren återfanns."17"Nej", sa Josef. "Bara den som stal bägaren ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far."18Då steg Juda fram och sa: "Låt mig bara få säga en sak, herre. Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, för jag vet att du kan döma mig omedelbart, som om du vore Farao själv.19Du frågade oss om vår far var i livet och om vi hade ytterligare någon bror,20och vi svarade: 'Ja, far lever. Han är nu en gammal man, och han har fått ett barn på gamla dagar, som nu är en ung man, och som hans far är mycket fäst vid. Han är den ende som är kvar av sin mors barn eftersom hans bror är död.'21Och du sa till oss: 'För hit honom, så att jag kan få se honom.'22Men vi sa: 'Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.'23Men du sa till oss: 'Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.'24Därför återvände vi till vår far och berättade för honom vad du hade sagt.25Och när han sa: 'Gå tillbaka och köp oss lite mat',26svarade vi: 'Vi kan absolut inte resa utan att ta vår yngste bror med oss.'27Då sa far till oss: 'Ni vet att min hustru Rakel fick två söner, och att28en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess.29Om ni tar hans bror från mig och något ont drabbar honom också, kommer jag att dö av sorg.'30Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss - jag känner far och vet hur fäst han är vid pojken - kommer han att dö, när han ser att pojken saknas.31Vi kommer att bli skyldiga till hans för tidiga död.32Herre, jag lovade min far att jag skulle ta hand om pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden för alltid.33Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder.34Hur skulle jag kunna återvända hem till far utan pojken? Skona mig från att behöva se min fars sorg och förtvivlan."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.