1The LORD said to Moses,2‘Set apart for me the first boy born in every family. The eldest son of every Israelite mother belongs to me. Every male animal born first to its mother also belongs to me.’3Then Moses said to the people, ‘Remember this day. It’s the day you came out of Egypt. That’s the land where you were slaves. The LORD used his mighty hand to bring you out of Egypt. Don’t eat anything with yeast in it.4You are leaving today. It’s the month of Aviv.5The LORD will bring you into the land of the Canaanites, Hittites, Amorites, Hivites and Jebusites. He promised your people of long ago that he would give that land to you. It’s a land that has plenty of milk and honey. When you get there, celebrate this holy day in this month.6For seven days eat bread made without yeast. On the seventh day hold a feast to honour the LORD.7Eat bread made without yeast during those seven days. Nothing with yeast in it should be found among you. No yeast should be seen anywhere inside your borders.8On that day talk to your child. Say, “I’m doing this because of what the LORD did for me when I came out of Egypt.”9When you celebrate this holy day, it will be like a mark on your hand. It will be like a reminder on your forehead. This law of the LORD must be on your lips. The LORD used his mighty hand to bring you out of Egypt.10Obey this law at the appointed time year after year.11‘The LORD will bring you into the land of Canaan. He will give it to you, just as he promised he would. He gave his word to you and your people of long ago.12After you arrive in the land, give to the LORD the eldest son of every mother. Every male animal born first to its mother among your livestock belongs to the LORD.13By sacrificing a lamb, buy back every male donkey born first to its mother. But if you don’t buy the donkey back, break its neck. Buy back every eldest son.14‘In days to come, your child will ask you, “What does this mean?” Say to them, “The LORD used his mighty hand to bring us out of Egypt. That’s the land where we were slaves.15Pharaoh was stubborn. He refused to let us go. So the LORD killed every eldest son in Egypt. He also killed all those born first among the people and animals. That’s why I sacrifice to the LORD every male animal born first. And that’s why I buy back each of my eldest sons for the LORD.”16This holy day will be like a mark on your hand. It will be like a sign on your forehead. It will remind you that the LORD used his mighty hand to bring us out of Egypt.’
Israel goes through the Red Sea
17Pharaoh let the people go. The shortest road from Goshen to Canaan went through the Philistine country. But God didn’t lead them that way. God said, ‘If they have to go into battle, they might change their minds. They might return to Egypt.’18So God led the people towards the Red Sea by taking them on a road through the desert. The Israelites were ready for battle when they went up out of Egypt.19Moses took the bones of Joseph along with him. Joseph had made the Israelites give their word to do this. He had said, ‘God will surely come to help you. When he does, you must carry my bones up from this place with you.’20The people left Sukkoth. They camped at Etham on the edge of the desert.21By day the LORD went ahead of them in a pillar of cloud. It guided them on their way. At night he led them with a pillar of fire. It gave them light. So they could travel by day or at night.22The pillar of cloud didn’t leave its place in front of the people during the day. And the pillar of fire didn’t leave its place at night.
Nya Levande Bibeln
Allt förstfött tillhör Herren
1Herren sa till Mose: "Avskilj Israels alla förstfödda söner åt mig, och varje förstfött djur av hankön!"3Då sa Mose till folket: "Det här är en dag som ni alltid ska fira, den dag då ni lämnade Egypten och blev fria från slaveriet. Det var ju genom märkliga under som Herren ledde er ut därifrån. Kom nu ihåg att ni inte får äta bröd som är jäst när ni firar högtiden. Ni får inte ens ha jäst i era hem.4Det är alltså på den här dagen, i april varje år, som ni ska fira minnet av ert uttåg. Det ska ni göra när Herren har låtit er komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, det land som han lovade era förfäder och som 'flyter av mjölk och honung'.6Under sju dagar ska ni äta ojäst bröd, och det får inte heller finnas någon jäst i era hem eller någon annanstans inom landets gränser. På den sjunde dagen ska det sedan hållas en stor fest.8Under dessa högtidsdagar varje år ska ni berätta för era barn att det är minnet av vad Herren gjorde för er när ni lämnade Egypten som ni firar.9Denna årliga högtidsvecka ska påminna er om att ni är hans eget folk, precis som om han hade satt sitt märke på er hand och panna, så att hans lag alltid ska vara på era läppar, för med stark hand har Herren fört er ut ur Egypten.10Fira alltså denna högtid varje år i april.11Och när ni kommer in i landet som Herren lovade era förfäder för länge sedan, det land där kananeerna nu bor,12ska alla förstfödda söner och allt förstfött bland boskapen tillhöra Herren, och ni ska ge dem åt honom.13En förstfödd åsna kan man köpa tillbaka från Herren med ett får eller en killing, men om ni inte vill friköpa den ska åsnan dödas. Era förstfödda söner måste ni däremot friköpa.14När era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder allt det här?', ska ni säga: 'Herren ledde oss genom mäktiga under ut ur Egypten och befriade oss från slaveri.15Farao ville inte släppa oss, och därför dödade Herren allt förstfött i hela Egypten, både bland människor och djur. Det är därför vi nu överlämnar allt förstfött av hankön till Herren. Men de äldsta sönerna köper vi alltid tillbaka.'16Än en gång säger jag att denna högtid ska visa er att ni är Guds folk, precis som om han hade satt sitt märke på era pannor. Det är en påminnelse om att Herren genom sin makt ledde oss ut ur Egypten."
Molnet och elden
17När Farao slutligen släppte folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, trots att detta hade varit genaste vägen från Egypten till det utlovade landet. Anledningen var att Gud tänkte att folket skulle förlora modet, om de måste föra krig för att ta sig fram. De kunde ju ångra sig och vilja vända tillbaka. Gud ledde dem därför en annan väg, som gick genom öknen utmed Röda havet.19Mose tog med sig Josefs ben. Josef hade fått folket att genom en ed lova att göra detta den dag Gud ledde folket ut ur Egypten. Han var nämligen övertygad om att den dagen skulle komma.20När de lämnat Suckot slog de läger i Etam, just där öknen började.21Herren ledde dem med en molnpelare om dagen och med en eldpelare om natten. På så sätt kunde de vandra både dag och natt,22och de förlorade aldrig molnet eller elden ur sikte.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.