Apostelgeschichte 22 | New International Reader’s Version

1 ‘Brothers and fathers,’ Paul began, ‘listen to me now. I want to give you reasons for my actions.’ 2 When they heard that he was speaking to them in Aramaic, they became very quiet. Then Paul said, 3 ‘I am a Jew. I was born in Tarsus in Cilicia, but I grew up here in Jerusalem. I studied with Gamaliel. I was well trained by him in the law given to our people long ago. I wanted to serve God as much as any of you do today. 4 I hurt the followers of the Way of Jesus. I sent many of them to their death. I arrested men and women. I threw them into prison. 5 The high priest and the whole Council can be witnesses of this themselves. I even had some official letters they had written to their friends in Damascus. So I went there to bring these people as prisoners to Jerusalem to be punished. 6 ‘I had almost reached Damascus. About noon a bright light from heaven suddenly flashed around me. 7 I fell to the ground and heard a voice speak to me. “Saul! Saul!” it said. “Why are you opposing me?” 8 ‘ “Who are you, Lord?” I asked. ‘ “I am Jesus of Nazareth,” he replied. “I am the one you are opposing.” 9 The light was seen by my companions. But they didn’t understand the voice of the one speaking to me. 10 ‘ “What should I do, Lord?” I asked. ‘ “Get up”, the Lord said. “Go into Damascus. There you will be told everything you have been given to do.” 11 The brightness of the light had blinded me. So my companions led me by the hand into Damascus. 12 ‘A man named Ananias came to see me. He was a godly Jew who obeyed the law. All the Jews living there respected him very much. 13 He stood beside me and said, “Brother Saul, receive your sight!” At that very moment I was able to see him. 14 ‘Then he said, “The God of our people has chosen you. He wanted to tell you his plans for you. You have seen the Blameless One. You have heard words from his mouth. 15 Now you will tell everyone about what you have seen and heard. 16 So what are you waiting for? Get up and call on his name. Be baptised. Have your sins washed away.” 17 ‘I returned to Jerusalem and was praying at the temple. Then it seemed to me that I was dreaming. 18 I saw the Lord speaking to me. “Quick!” he said. “Leave Jerusalem at once. The people here will not accept what you tell them about me.” 19 ‘ “Lord”, I replied, “these people know what I used to do. I went from one synagogue to another and put believers in prison. I also beat them. 20 Stephen was a man who told other people about you. I stood there when he was killed. I had agreed that he should die. I even guarded the coats of those who were killing him.” 21 ‘Then the Lord said to me, “Go. I will send you far away to people who are not Jews.” ’

Paul the Roman citizen

22 The crowd listened to Paul until he said this. Then they shouted, ‘Kill him! He isn’t fit to live!’ 23 They shouted and threw off their coats. They threw dust into the air. 24 So the commanding officer ordered that Paul be taken into the fort. He gave orders for Paul to be whipped and questioned. He wanted to find out why the people were shouting at him like this. 25 A commander was standing there as they stretched Paul out to be whipped. Paul said to him, ‘Does the law allow you to whip a Roman citizen who hasn’t even been found guilty?’ 26 When the commander heard this, he went to the commanding officer and reported it. ‘What are you going to do?’ the commander asked. ‘This man is a Roman citizen.’ 27 So the commanding officer went to Paul. ‘Tell me’, he asked. ‘Are you a Roman citizen?’ ‘Yes, I am,’ Paul answered. 28 Then the officer said, ‘I had to pay a lot of money to become a citizen.’ ‘But I was born a citizen,’ Paul replied. 29 Right away those who were about to question him left. Even the officer was alarmed. He realised that he had put Paul, a Roman citizen, in chains.

Paul is taken to the Sanhedrin

30 The commanding officer wanted to find out exactly what the Jews had against Paul. So the next day he let Paul out of prison. He ordered a meeting of the chief priests and all the members of the Sanhedrin. Then he brought Paul and had him stand in front of them.

Nya Levande Bibeln

1 Han sa: ”Kära syskon och ni som är ledare för folket, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar.” 2 Och när de hörde Paulus tala på deras eget språk blev de ännu tystare. 3 Han fortsatte: ”Jag är jude, född i staden Tarsos i Kilikien, men uppväxt här i Jerusalem. Jag hade Gamaliel som lärare, och blev mycket noggrant undervisad om Moses lag* och alla våra traditioner. Min stora passion i livet var att kämpa för Gud, precis som ni försöker göra. 4 Jag förföljde och ville döda alla som följde Jesus väg*. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5 Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet* intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till synagogorna* i Damaskus, för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem, där de sedan skulle straffas. 6 Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen. 7 Och jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ 8 Jag frågade då: ’Vem är du, herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ 9 De som var med mig såg ljuset men förstod inte rösten som talade till mig. 10 Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vilken uppgift jag har utsett dig till.’ 11 Men det starka ljuset hade gjort mig blind, och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare. 12 I Damaskus bodde en man som hette Ananias. Han var mycket hängiven och noga med att följa Moses lag och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus. 13 Den här mannen kom till mig och ställde sig bredvid mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom. 14 Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Fullkomlige* och höra honom tala. 15 Och nu ska du inför alla människor intyga och berätta vad du har sett och hört. 16 Tveka därför inte, utan tillbe Jesus och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder.’ 17 Senare, när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn. 18 Jag såg Herren Jesus som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du berättar om mig.’ 19 ’Men, Herre’, invände jag, ’de känner ju mig. De vet att jag i varenda synagoga* har fängslat och piskat dem som trodde på dig. 20 Och när Stefanos dödades, han som inför alla berättade om dig, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade till och med kläderna åt dem som stenade honom!’ 21 Men Herren Jesus sa till mig: ’Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

22 Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat lugnt, men nu började de ropa: ”Döda honom! Se till att han försvinner! Han har ingen rätt att leva!” 23 Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade jord upp i luften. 24 Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska honom tills han erkände sitt brott, så att man fick reda på varför folkmassan var så rasande. 25 Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?” 26 Och när officeren hörde detta gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!” 27 Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?””Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.” 28 ”Det är jag också”, muttrade kommendanten, ”men det kostade mig väldigt mycket pengar!””Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus. 29 Soldaterna som skulle ha piskat och förhört honom drog sig kvickt tillbaka när de hörde att Paulus var romersk medborgare, och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.

Paulus inför det judiska rådet

30 Nästa dag släppte kommendanten ut Paulus ur fängelset och befallde att översteprästerna och det judiska rådet* skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus från fästningen och ställde honom inför det judiska rådet för att få reda på vad bråket handlade om.

Apostelgeschichte 22 | New International Reader’s Version Nya Levande Bibeln

Paul the Roman citizen

Paul is taken to the Sanhedrin

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

Paulus inför det judiska rådet