Psalm 42 | King James Version Nya Levande Bibeln

Psalm 42 | King James Version
1 To the chief Musician, Maschil, for the sons of Korah. As the hart panteth after the water brooks, so panteth my soul after thee, O God. 2 My soul thirsteth for God, for the living God: when shall I come and appear before God? 3 My tears have been my meat day and night, while they continually say unto me, Where is thy God? 4 When I remember these things , I pour out my soul in me: for I had gone with the multitude, I went with them to the house of God, with the voice of joy and praise, with a multitude that kept holyday. 5 Why art thou cast down, O my soul? and why art thou disquieted in me? hope thou in God: for I shall yet praise him for the help of his countenance. 6 O my God, my soul is cast down within me: therefore will I remember thee from the land of Jordan, and of the Hermonites, from the hill Mizar. 7 Deep calleth unto deep at the noise of thy waterspouts: all thy waves and thy billows are gone over me. 8 Yet the LORD will command his lovingkindness in the daytime, and in the night his song shall be with me, and my prayer unto the God of my life. 9 I will say unto God my rock, Why hast thou forgotten me? why go I mourning because of the oppression of the enemy? 10 As with a sword in my bones, mine enemies reproach me; while they say daily unto me, Where is thy God? 11 Why art thou cast down, O my soul? and why art thou disquieted within me? hope thou in God: for I shall yet praise him, who is the health of my countenance, and my God.

King James Bible (1769). Public Domain. Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Nya Levande Bibeln

Längtan efter Gud

1 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud. 3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig? 4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: "Var är din Gud?" 5 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp. 7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig. 8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall. 9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv. 10 "Gud, min klippa!" Jag ropar till dig: "Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?" 11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: "Var är din Gud?" 12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)