Psalm 31 | King James Version

1 To the chief Musician, A Psalm of David. In thee, O LORD, do I put my trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness. 2 Bow down thine ear to me; deliver me speedily: be thou my strong rock, for an house of defence to save me. 3 For thou art my rock and my fortress; therefore for thy name' sake lead me, and guide me. 4 Pull me out of the net that they have laid privily for me: for thou art my strength. 5 Into thine hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, O LORD God of truth. 6 I have hated them that regard lying vanities: but I trust in the LORD. 7 I will be glad and rejoice in thy mercy: for thou hast considered my trouble; thou hast known my soul in adversities; 8 And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large room. 9 Have mercy upon me, O LORD, for I am in trouble: mine eye is consumed with grief, yea , my soul and my belly. 10 For my life is spent with grief, and my years with sighing: my strength faileth because of mine iniquity, and my bones are consumed. 11 I was a reproach among all mine enemies, but especially among my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that did see me without fled from me. 12 I am forgotten as a dead man out of mind: I am like a broken vessel. 13 For I have heard the slander of many: fear was on every side: while they took counsel together against me, they devised to take away my life. 14 But I trusted in thee, O LORD: I said, Thou art my God. 15 My times are in thy hand: deliver me from the hand of mine enemies, and from them that persecute me. 16 Make thy face to shine upon thy servant: save me for thy mercies'sake. 17 Let me not be ashamed, O LORD; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, and let them be silent in the grave. 18 Let the lying lips be put to silence; which speak grievous things proudly and contemptuously against the righteous. 19 Oh how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee; which thou hast wrought for them that trust in thee before the sons of men! 20 Thou shalt hide them in the secret of thy presence from the pride of man: thou shalt keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues. 21 Blessed be the LORD: for he hath shewed me his marvellous kindness in a strong city. 22 For I said in my haste, I am cut off from before thine eyes: nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried unto thee. 23 O love the LORD, all ye his saints: for the LORD preserveth the faithful, and plentifully rewardeth the proud doer. 24 Be of good courage, and he shall strengthen your heart, all ye that hope in the LORD.

Nya Levande Bibeln

Övergiven, men inte besegrad

1 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt. 3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender. 4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull! 5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt. 6 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar. 8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd. 9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill. 10 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade. 12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem. 13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort. 14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen. 15 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig. 17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god! 18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar, 19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont. 20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig. 21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem. 22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek. 23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp. 24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt. 25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.

Psalm 31 | King James Version Nya Levande Bibeln

Övergiven, men inte besegrad