Markus 4 | King James Version Nya Levande Bibeln

Markus 4 | King James Version
1 And he began again to teach by the sea side: and there was gathered unto him a great multitude, so that he entered into a ship, and sat in the sea; and the whole multitude was by the sea on the land. 2 And he taught them many things by parables, and said unto them in his doctrine, 3 Hearken; Behold, there went out a sower to sow: 4 And it came to pass, as he sowed, some fell by the way side, and the fowls of the air came and devoured it up. 5 And some fell on stony ground, where it had not much earth; and immediately it sprang up, because it had no depth of earth: 6 But when the sun was up, it was scorched; and because it had no root, it withered away. 7 And some fell among thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit. 8 And other fell on good ground, and did yield fruit that sprang up and increased; and brought forth, some thirty, and some sixty, and some an hundred. 9 And he said unto them, He that hath ears to hear, let him hear. 10 And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parable. 11 And he said unto them, Unto you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but unto them that are without, all these things are done in parables: 12 That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them. 13 And he said unto them, Know ye not this parable? and how then will ye know all parables? 14 The sower soweth the word. 15 And these are they by the way side, where the word is sown; but when they have heard, Satan cometh immediately, and taketh away the word that was sown in their hearts. 16 And these are they likewise which are sown on stony ground; who, when they have heard the word, immediately receive it with gladness; 17 And have no root in themselves, and so endure but for a time: afterward, when affliction or persecution ariseth for the word's sake, immediately they are offended. 18 And these are they which are sown among thorns; such as hear the word, 19 And the cares of this world, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in, choke the word, and it becometh unfruitful. 20 And these are they which are sown on good ground; such as hear the word, and receive it, and bring forth fruit, some thirtyfold, some sixty, and some an hundred. 21 And he said unto them, Is a candle brought to be put under a bushel, or under a bed? and not to be set on a candlestick? 22 For there is nothing hid, which shall not be manifested; neither was any thing kept secret, but that it should come abroad. 23 If any man have ears to hear, let him hear. 24 And he said unto them, Take heed what ye hear: with what measure ye mete, it shall be measured to you: and unto you that hear shall more be given. 25 For he that hath, to him shall be given: and he that hath not, from him shall be taken even that which he hath. 26 And he said, So is the kingdom of God, as if a man should cast seed into the ground; 27 And should sleep, and rise night and day, and the seed should spring and grow up, he knoweth not how. 28 For the earth bringeth forth fruit of herself; first the blade, then the ear, after that the full corn in the ear. 29 But when the fruit is brought forth, immediately he putteth in the sickle, because the harvest is come. 30 And he said, Whereunto shall we liken the kingdom of God? or with what comparison shall we compare it? 31 It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that be in the earth: 32 But when it is sown, it groweth up, and becometh greater than all herbs, and shooteth out great branches; so that the fowls of the air may lodge under the shadow of it. 33 And with many such parables spake he the word unto them, as they were able to hear it. 34 But without a parable spake he not unto them: and when they were alone, he expounded all things to his disciples. 35 And the same day, when the even was come, he saith unto them, Let us pass over unto the other side. 36 And when they had sent away the multitude, they took him even as he was in the ship. And there were also with him other little ships. 37 And there arose a great storm of wind, and the waves beat into the ship, so that it was now full. 38 And he was in the hinder part of the ship, asleep on a pillow: and they awake him, and say unto him, Master, carest thou not that we perish? 39 And he arose, and rebuked the wind, and said unto the sea, Peace, be still. And the wind ceased, and there was a great calm. 40 And he said unto them, Why are ye so fearful? how is it that ye have no faith? 41 And they feared exceedingly, and said one to another, What manner of man is this, that even the wind and the sea obey him?

King James Bible (1769). Public Domain. Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Nya Levande Bibeln

Bilden om lantbrukaren som sådde säd

1 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala ute på vattnet, medan folket stod på stranden. 2 Han undervisade dem genom att berätta många bilder, som till exempel denna. Han sa: 3 ”Lyssna! En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. 4 När han sådde föll några av sädeskornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. 5 En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De plantorna växte snabbt upp, 6 men i den heta solen vissnade de bort och dog, eftersom rötterna var ytliga. 7 Andra korn föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna så att de inte gav någon skörd. 8 Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav en rik skörd. Det gav 30, 60 och till och med 100 gånger så mycket säd som hade såtts.” 9 Sedan sa han: ”Lyssna noga och försök att förstå!”

Jesus förklarar bilden om sådden

10 När han senare var ensam med sina tolv närmaste efterföljare och de andra som följde honom, frågade de: ”Vad betyder det som du berättade?” 11 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,* men de som inte tillhör Guds eget folk uppfattar detta bara som bilder, 12 för att ’de ska se vad jag gör men ändå inte fatta, och höra vad jag säger men ändå inte förstå, och därför inte kan vända om till Gud och få sina synder förlåtna.’* 13 Men om ni inte ens förstår den här bilden om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa mina andra bilder? 14 Det lantbrukaren sår är budskapet från Gud. 15 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och försöker få henne att glömma allt. 16 Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, 17 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro. 18 Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet 19 men låter vardagens bekymmer, längtan efter att tjäna mycket pengar och begär efter andra saker få komma in i hjärtat och kväva budskapet, så att det till slut inte påverkar hennes liv alls. 20 Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och tar det till sig och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta.”

Bilden om lampan

21 Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer en låda över den eller sätter den under en bänk. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta. 22 På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla. 23 Lyssna noga och försök att förstå! 24 Se till att de ord ni får höra leder till handling. För ju mer ni omsätter i praktiken, desto mer kommer ni att förstå vad jag talar om. 25 Ja, den som förstår min undervisning ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade.”

Bilden om säden som växer

26 Jesus berättade också en annan bild. Han sa: ”Där Gud regerar blir det som när* en lantbrukare sår säd på sin åker. 27 Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan hans hjälp. 28 Det är jorden som får säden att gro. Först tränger stråna fram, sedan formas axen och till slut är vetet moget. 29 Då kommer lantbrukaren med sin lie och skördar vetet, eftersom det är dags att skörda.”

Bilden om senapsfröet

30 Sedan sa Jesus: ”Hur kommer det att bli där Gud regerar*? Vilken bild ska jag använda? 31 Jo, där Gud regerar blir det som när man sår ett senapsfrö. Trots att senapsfröet är det minsta* av alla frön, växer det upp och blir större än alla andra kryddväxter och får så stora grenar att fåglarna kan bygga bo där och få skydd.” 33 Jesus använde väldigt ofta sådana här bilder, för att folket skulle förstå, så mycket de nu kunde förstå. 34 Ja, han talade faktiskt aldrig till dem utan att berätta någon bild, men när han senare blev ensam med sina efterföljare förklarade han bilderna för dem.

Jesus stillar stormen

35 När det blev kväll sa Jesus till sina efterföljare: ”Kom så åker vi över till andra sidan sjön.” 36 Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. 37 Men när de kommit en bit ut blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. 38 Jesus själv låg under tiden och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans efterföljare väckte honom och ropade förtvivlat: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att sjunka?” 39 Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast la sig sjön, och det blev alldeles lugnt. 40 Sedan frågade han sina efterföljare: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?” 41 Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”